yeah, that's fine!

Alright, made up my mind. Det blir en Otley Run tonight. Temat är flags of the world, och först tänkte jag att jag skulle klä mig svenskt, men det kändes lite väl patriotisk. Å ena sidan så har jag ju en svensk landslagströja med mig och lite färg i ansiktet på det så är det ju perfekt. Men å andra sidan, som sagt, så känns det lite väl patriotiskt och egocentriskt. Så jag lånar en engelsk landslagströja av Jon och kladdar lite svenska färger i ansiktet istället.

Annars då? Jo, jag pallrade mig upp halv ett, sen som alltid, och rusade i mig en macka på väg till bussen. (min cykel är ju vandaliserad. suck) som fick för sig att vänta lite på en hållplats i en halvtimma. Typiskt. Anyhow, jag kom fram till föreläsningen till slut. En kvart sen. Men den vevande tysken var inte där så det blev ingen föreläsning. Bummer.

Well well, nu väntar jag på att spanjorerna ska knacka på dörren så att jag kan dra mig ut och inhandla lite saker till ikväll. Färg och sånt.

Here are your mushrooms, sir!

Galen helg i London. Bäst helg i London.

Trött efter monsteruppsatser. Fortfarande trött efter monsteruppsatser..

Lever på en unstopable shopping spree. Är en unstopable shopping spree.

Så kan man sammanfatta tiden sen jag kom hem. Först två veckor maratonpluggande. Ja, alltså, jag menar verkligen maratonpluggande. Jag har bott på campus. Pendlat mellan Brotherton, Refectory, Edwart Boyle och nattklustret i Textiles Division. Jag har levt med näsan i böcker och tidskriftsartiklar. Irrat mellan Public Law Journal, Common Market Law Review och The Modern English Legal System. Underlevt ett liv med ögonen stirrande in i en tom datorburk med händerna fastgreppade om stackars små tangenter som inte kunnat göra något för att undvika mina desperata tafserier.

Men nu är det klart. Obscent språk till trots och outnyttjade vidder till svar. Jag måste skärpa till mig, men hur ska det gå när livet blir en enda stor rea och sakerna avbyter varandra. Jag köpte i alla fall inte skorna. De släppte inte in mig när det såg mitt sug i blicken. Beckomberga nästa, någon?

Men nu är det en ny termin. Den vevande tysken attackerade oss imorse med sitt välkomnande och imorgon tar resten vid. Sen ska jag kanske på en Otley Run. Kanske inte. Jag vet int. Ska kanske gå med i film society. Kanske inte. Jag vet int.

Men idag åt jag i alla fall en pasta till middag. Jag försöker verkligen kasta av mig känslan av att jag är en borttappad vante. Jag lovar.