Nån slags juridikstuderande

2010-12-09T02:11:00.001+01:00

Integritet, som sagt. Men så kan ju bristen på detsamma också vara ett ställningstagande. Status qou, alltså.

Precis.

2010-06-18T00:40:00.000+02:00

Vad är glädje, anyway?

Det är som att ord inte får plats, och inte vill få plats. De trängs i skallen och brottar sig genom synapserna och irrar runt runt runt. Men de får inte plats i verkligheten. De bara cirkulerar. Liksom.

Och vad är apati?

Kanske ska det vara så. När ~~målet~~ ligger under fötterna så finns det inte längre. Tomt. Och vad som är kvar är blåsiga cykelturer till ett jobb som jag inte vill ha och som bara tar tid från ett examensarbete som blir klart trots att det inte vill och som ändå inte kan bidra med något men som i alla fall ockuperar tid och drar undan tankarna från ensamheten och känslan av ensamheten och, ja, och vad?

Vad är kul? Alltså: "Vad är kul"? Så!

Om jag bara hade brottats mer med livet än orden så hade det kanske ordnat sig. Men det ordnar sig ändå. Det viskar orden som trängs också om. Det har redan ordnat sig och det kommer ordna sig ännu mer.

Och så blir apatin total. Och så blir apatin total. Och.

Vad jag tänker på en påskdag

2010-04-04T01:08:00.000+02:00

Lidelsen är mig egen, det är det som är problemet.

Den där känslan i magen, det där bruset i skallen och de där tankarna som irrar omkring, kring, kring. När lidelsen blir så stark att den tar sig förbi artighet och säkerhet och kräver uppmärksamhet, märksamhet. Jag skulle ju gå till historien. Det som bankar och som vill ut skulle ju gå till historien.

Smärta är bra.

Men så tänker jag att man nog kanske ska skriva en bakvänd deckare istället, jag höll på att skriva bra. (Typiskt. Som när man känner igen sig i en berättelse om att söka på sig själv på Google). Ja, för vad är det som säger att en deckare måste börja med ett brott och sen fortsätta med en retande och i sista stund avslöjande historia om vem som begick brottet.

Min deckare ska vara bakvänd. Den ska handla om ett brott som man inte vet vilket det är och om en gärningsman som man aldrig vet vem han är. Man ska få följa skeendena runt omkring och först i slutet få reda på allt det där som är förutsättningar för en vanlig deckare.

Det är ju mycket mer intressant med lidande människor, i brottets spår, och så får man gissa sig till vad det är som gör att gärningsmannen lider sig fram till ett brott som gör att de drabbade lider sig fram till andra brott så att cykeln kan fortsätta.

Jo, det är detta jag tänker på en påskdag.

Jag är bara en pensionär i mängden

2010-03-20T13:40:00.002+01:00

Jag vill förstöra något och bygga upp något. Destruktion och kreativitet i samma andetag, samma sekund.

Det finns mycket som får mig att börja fundera på hur jag själv är och vart jag är på väg och vad jag borde göra och framför allt hur jag borde hantera mig själv och mina relationer till andra människor. Eller mig själv och mina relationer till människor.

Det är inte på något sätt säkert att jag är en människa. Men så är ju avståndstagandet bara ett fånigt sätt och fånigt försök att försöka distansera och unikifiera mig själv från alla andra. Det finns inget sådant. Vi är alla av precis samma skrot och korn.

I vilket fall som helst så är det olika för varje dag. Ibland är jag på topp och ser fram emot allt och alla, andra dagar är jag bara en pensionär i mängden, med mina krämpor och enfaldheter.

Jag vet i alla fall att inget är gott nog för mig och att jag kommer vara en tveksam och alla gånger motvillig jurist. Jag vill förstöra och skapa något. Destruktion och kreativitet i samma andetag.

I samma sekund.

2010-02-28T02:14:00.001+01:00

Men jag försöker så gott jag kan,
att komma förbi.

2010-02-27T11:41:00.001+01:00

Banan(ba, ba ba - bababa)lådorna är borta, men stanken kvarstår.

2010-02-21T14:41:00.003+01:00

"Orden ligger i vägen. De utgör en barriär.

De gör det omöjligt att veta var jag ska börja. De ligger som grus mellan verkligheten och omvärlden. Grisar ner, snurrar runt och luddar till.

På tapeten, i tapeten, hemma i Fagersjö, fanns linjer och streck i olika färger. En natt när jag låg i min säng där hemma, nyss hemkommen, stirrade jag på dem och föll. Mitt psyke och min glädje föll inom mig. Från hjärnan förbi hjärtat ner till magen. Jag ville börja gråta, som det barn jag var, men jag kunde inte.

Jag ville känna fram, ut till omvärlden, men verkligheten var för bitter för att kunna tillåta sig att sätta spår i det fysiska rummet. De spretiga linjerna var allt jag såg och fokuserade på. Jag låg med ryggen bestämt vänd mot familjen som låg på de andra sängarna i rummet.

Min hand rör sig konstant genom mitt hår och över mitt ansikte nu när jag skriver detta. Handen håller sig fast i omvärlden när verkligheten tränger sig på.

Floskler." Floskler

så var man här igen

2010-01-13T01:04:00.000+01:00

När jag tänker efter, så har jag låtit mycket passera. Lögner, vet inte varför jag kom att tänka på det, men också på band och känslor. Kanske har det blivit en vana, men jag vet ändå inte om det är sant att det är det.

Jag låter alltså mycket passera, kanske har jag blivit van. Men så står man där och undrar om man ska låta allt passera igen. Återigen. Och sen så funderar man på, funderar jag på, om släppandet bara händer hela tiden och det är dags för mig att ta ansvar. Men så har jag ju själv släppt. Är jag släpparen eller den som blir släppt?

Morsan berättade alltid nåt om att hon tappade mig på skallen när jag var bebis.

I alla fall, eftersom jag har blivit passerad så mycket är det kanske dags för mig att acceptera att saker måste passeras ibland.

Jag kunde lika gärna ha pluggat grekiska.

2009-09-12T11:00:00.002+02:00

För att fortsätta på det här temat. Anledningen att tystnaden känns så främmande är nog att det aldrig är tyst. Aldrig. Tankar som snurrar runt och tillbaka river så djupa ljudspår i skallen att tystnaden aldrig får grepp. Utom när man inte tänker utan bara känner. Fast då är det sorl som vilar ändå.

Jo.

Idag ska jag jobba.

2009-09-11T21:49:00.003+02:00

Ibland räcker inte ord, jag vill kunna beskriva tomrummet. Tystnaden som viner i vinden när man går hem. Beskriva hur grus låter när det knastrar under fötterna och hur löven tveksamt hänger kvar. Hur det låter när en bil sakta närmar sig, kör förbi och sen lämnar en helt oberörd. Hur man i envishet vägrar göra annat än tänka, och tänka tyst.

När man inte ens tänker utan bara känner. Det obeskrivbara.

Känslor som är mer eller mindre än tankar, för stora för att skrivas och för banala för att yttras. Sånt som man själv inte ens förstår utan som bara finns. Men som finns så tyst att det lika gärna inte kunde ha existerat.

Jag har fastnat i ett svammel. Ett pretentiöst sådant. Lyssnar på Fuel. Och dricker rödvin.

Jag sa och säger att jag vill bli författare. Men mest känner jag mig patetisk för att jag skriver det i ett fiskeri efter stöd. Men sån är väl människan, och så fungerar väl även jag. Och jag tänkte för mig själv, under föreläsningen idag, att jag nog är mest som folk ändå. Föreläsaren hade bett mig sitta framför alla under en minut och alla skulle titta på mig och jag skulle titta på dem.

Jag tittade flyktigt omkring bland blickarna i rummet och jag försökte fokusera på ögonen men kom ändå på ibland att de tittade tillbaka och då var jag tvungen att påminna mig om att andas.

Sen tog minuten slut och läraren bad mig sitta en minut till.

Den här gången skulle jag räkna blåa och bruna ögon och sen multiplicera med två och dra av fem på varje. Han upprepade detta tre gånger, viskande in i mitt öra. Jag minns inte om jag svarade eller bara nickade. Försökte mest verka cool. Lugn.

Självklart gjorde jag inte som han sa. Jag ser trots allt för taskigt och det var trots allt motljus och en bit till alla ögon. Så jag tänkte lite klyftigt att hans tanke nog var att jag skulle möta allas blickar så jag låtsades räkna öga efter öga. Men sen blev jag nervös framåt slutet på övningen ändå eftersom jag inte hade alls hade räknat och misstänkte att Mr Erik Dahlqvist från Vardagens Teater skulle avkräva mig på siffror så jag blev ju tvungen att snabbt räkna hur många det var för att få det att gå ihop.

Men han frågade aldrig och tydligen hade jag varit lugnare andra gången. Nåja.

Så har man i alla fall beskrivit nånting och gett sig själv nån slags klapp på axeln. Utbildningen i kroppsspråk som nog mest var ett långt informativt terapipass idag var dock bra och ölen på nation var också trevlig.

Men jag vill mest beskriva hur vilsna löv låter och vad som finns i ett tomrum.

2009-09-08T10:03:00.002+02:00

Ett ofärdigt rum, ett ofärdigt liv. Det står fortfarande bananlådor i lägenheten. Vill inte flytta på dem så att ingenting tar plats. Det tar tid att bygga saker.

Sitter iallafall inlindat i ett mysigt täcke, smuttar på kaffe och nynnar. Stjärnor omger mig och jag kraftsamlar för att skina ikapp. Vaniljvitt ärannars bytt mot mjölkgrått men mjölkpaketet är inte ens öppnat. Det är upplagt för att skära sig.

I klarspråk. Jag är snart klar med frukosten och borde ta tag i mitt liv. Inser så att det är ofärdigt och alltid kommer att vara det och funderar därför på att bara nynna vidare istället.

Tystnaden ljuder starkare än nånsin tidigare.

2009-09-05T13:12:00.003+02:00

Vidare. Som när solen vaknar ännu en morgon och letar sig genom gardinerna. Skänker sovrummet en ljusgul nästan vaniljvit dimma. Som när man vaknar efter ännu en natt.

"Erik hade inte velat gå och lägga sig natten innan. Han hade uppehållit sig med halvtaskiga aktiviteter; gått en extra vända till affären och tittat på nyheterna och runkat. Han ville inte gå och lägga sig, det var ett sådant slöseri med tid. Och så hade hans tankar vandrat vidare medan Claes Elfsberg malde på i Rapport. Såg han förresten ändå inte ut som Jarl Alfredius? Eller var det kanske till och med Jarl? Eller var han död? Eller tvärtom? Fast så måste man ju sova också, även om det är naturens största misstag som de skrev i tidningen härom dagen. Nåja, tänkte han.

Han gjorde ofta sådär. Hoppade i tanken från en tanke till en annan. Det tog liksom aldrig slut och associationsbanorna kunde löpa flera mil innan han kom att tänka på även det. Ungefär som en modern variant av fåren som hoppar över staketet och som man räknar för att somna. Bara i att det här fallet var effekten motsatt; man höll sig själv vaken.

Ibland kunde Erik undra om det var normalt att vara så spretig i tankarna. Så hoppig. Samtidigt som han ville det trivdes han också med tanken att det kanske inte var det och att det var ett signum för just honom. Något personligt. Och så brukade han ju kalla sitt signum för sin egenkomponerade gryta. Samtidigt som han brukade småle lite liksom bara för att få det att låta roligt och mysigt.

Iallafall så tänker han nog för mycket och pratar förmodligen för mycket också. Det är därför, konstigt nog, som han ser sig själv som en drömmare. Som om att babblandet inte är ett eget karaktärsdrag utan snarare ett symptom på det inre funderandet. Men så drömmer han ändå mest i cirklar och det är där det där med grytliknelsen kommer in i bilden. Han brukar säga att det finns en massa saker i grytan – tankar och så – och att de snurrar runt när man rör om där i grytan, i hjärnan. Charmen, som han kallar det för och som han envist marknadsför med det sneda lilla leende, är att olika saker, tankar, ploppar upp hela tiden och att ingen vet vad som ska komma.

Men idag, idag är sovrummet vanlijvitt och solen vill komma in. Det är en ny dag idag och han är vidare."

Men så är väl livet. Det eviga städandet fortgår och när en vrå är ren måste en annan rensas upp medan den första dammar igen ännu en gång.

"Han var iallafall vidare."

vad det nu var

2009-07-30T01:43:00.002+02:00

På ett ögonblick ändras förutsättningar. Framtiden förändras snabbt och framtid finns därför inte. Framtid är benämningen på något som inte finns, som inte kan beskrivas och som enbart leder till analys av det förflutna. Eller, på ren svenska, framtid finns bara i det förflutnas tanke. Eller kanske, framtid finns inte, det lever bara genom det förflutnas drömmar. Hmm, kanske inte ändå. Borde nog vara, framtid är ett tankeexperiment som aldrig lämnar historien. Äsch.

Framtiden finns inte.

Om jag så skulle blogga istället, istället för att flumma ut i låtsasfilosofi med språkliga undertoner: Idag har jag lekt mentor, köpt något jag inte borde ha köpt, tittat på film med en vän och lekt med hatten framför spegeln. Vad vore inte livet om inte en lek med sig själv? Det var kul att leka med hatten.

Jag somnade också på sängen under eftermiddagen och uteblev från advokaternas rosé på Djurgården. Var kanske lika bra.

Och om jag så också skulle fortsätta blogga istället, istället för att fundera på varför jag gör som jag gör och varför jag inte gör som jag gör och istället sluta slå knutar på tankar om bakgrund och självinsikt, så skulle jag skrivit om gårdagens utgång. Att jag hade mycket trevligt på förfest som förvandlades till en dansant brygga in i natten.

Att jag nånstans i mitten sprang på trip-trapp-trull dryg, kommenterar jag självfallet inte. Jag leker mest på och stör mig på men njuter av att jag ”har landat lite mera i (mig) själv”. Men det märks ju inte okommenterat.

Nej, jag är nog mest tyst istället. Och bitter över att allt löser sig och att allt är mest är bra. När man lägger fram det på det sättet, så...

2009-07-26T12:49:00.002+02:00

Man ska aldrig ropa ut en seger för tidigt. Aldrig glatt och triumferande leka med tankarna och drömmarna om något som kan hända och som man vill ska hända. Det är aldrig så enkelt. Segern kommer alltid i efterskott, för sent och i grått.

Så trist är det nog kanske inte - bättre än så är det - men man ska aldrig ropa ut en seger för tidigt.

- - -

Vädret är grått, moln har belägrat mig. Jag är fast i en ljus etta som tillhör någon annan och jag försöker distrahera mig med kommentatorsrösten från teven. Det är vm i simning.
Jag hade middag här i lägenheten igår, med R och H. Jag bjöd på risotto, den blev bra. Idag funderar jag på om jag ska anlägga skägg, men inser att det ändå inte kommer lösa mitt mysterium. För det kommer det inte. Jag funderar därför istället på om jag verkligen passar i snus. Har aldrig sett det som en accessoar. Satsradningar är jobbiga läsa, men avslappnande att skriva

Men så är ju livet just en accessoar. Eller snarare tvärtom; kroppen och det andra yttre är livets accessoar.

Men så tar jag mig samman, inser ingenting och nickar med den insikten. Idag ska jag jobba och jag vill att det ska bli trevligt. Make it happen.

Det blir aldrig som man har tänkt sig, tänker jag sen. Men sen igen, det blir aldrig som man tänker sig för att man har tänkt annat.

Over and out.

2009-07-16T00:01:00.001+02:00

Ska nog börja skriva igen. Kanske inte här. Men någonstans.

Jo, så är det nog.

worse english

2009-06-27T00:19:00.003+02:00

In sweden you can come home in the ”morning light” anytime a day. And I was supposed to live my life right, but then, that's just what they said.

I now know what it is that makes you sad and desperate and crying-your-heart-out when you leave an exchange year behind; you don't want to be alone; you can't stand being alone. You want to hide away from the rest of the world in order to keep it from you, but then you die a little bit more when you hide and then you just want to have fun.

But you can't.

645

2009-06-14T01:37:00.002+02:00

Medan han tidigare kände sig miserabel när han var nykter och lycklig när han var full, känner han sig numera mera lycklig när han är nykter och miserabel när han är full.

Men han vet inte vad det betyder. Och livet måste ju fortgå.

Hoppla pålle, hoppla!

2009-05-26T01:41:00.002+02:00

I was never meant to be the good boy.

Yeah, it was the least time.

too bad.

yeah, too bad. I regret it.

2009-05-21T01:25:00.000+02:00

Jo men det ju mycket som händer dårå, såatte...

2009-05-16T02:44:00.000+02:00

Det är inte lätt att vara vuxen.

2009-03-27T02:18:00.000+01:00

jaha?

jaha!

hmpf

2009-03-12T16:58:00.004+01:00

Okej, nu har jag hört samma citat två gånger idag på två olika håll - en gång på radion i morse och en gång på svtplay nu på eftermiddagen - så jag måste bara skriva ner det.:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.

Doktor Glas

Hjalmar Söderberg

Så, så var det sagt. Dictum factum!

Kan ju för övrigt tillägga att citaten uttalades i helt olika sammanhang. Första gången kopplades det till dödsskjutningarna i Tyskland, den andra gången till Alex Schulman (fast på baklängesvis).

Standard-Erasmus dag 6: lördag

2009-03-12T16:10:00.006+01:00

Okej, jag vet, jag är usel. Här har jag sammanfattat en "normal" dag som inte ens är särskilt representativ och som ägde rum för nästa två veckor sen. Nåväl.

Lördagen började i trötthetens tecken med tanke på de dansanta stegen kvällen innan (för att inte prata om vissa - host - konflikter med flatmates osv). Min stackars gäst låg på golvet. Det är inte särskilt anmärkningsvärt i sig, där skulle han ligga, men kanske inte så mycket på golvet som han faktiskt låg. Jag hade lånat en uppblåsbar madrass av min granne, en madrass som såg mycket mer bekväm ut än den jag baxade över från Sverige. I alla fall, den här madrassen var ju lagom bekväm visade det sig när K låg på golvet i en ouppblåst madrass. Luften hade tydligen pyst ut under natten.

I alla fall, trötta som vi var försov vi oss. För mig är det inget ovanligt, jag sover mest hela tiden, men det var lite olyckligt med tanke på att K skulle med de andra på fotboll och jag skulle ha visat honom in till ett ställe i stan där vi alla skulle inta brunch. Det blev ingen brunch. Men det klagade inte min plånboken på å andra sidan. Vi kom in till stan till slut i alla fall och efter att ha lämnat av till I knallade jag upp till Morrissons och handlade lite grejer till kvällen.

Efter att ha nyktrat till när jag kom hem började jag sen så småningom med maten. Jag gjorde risotto och en sallad i de italienska färgerna. Det verkade som gästerna - hela svenskgänget och Michael och Eve från min flat- uppskattade maten. N och J smög sig på med en liten överraskning också. De ockuperade mitt rum under tjugo minuter då ingen fick komma in och när de sen kom ut hade de med sig semlor! Nästan kvällens höjdpunkt!

Sen begav vi oss in till lördagsfavoriten the Wardrobe. Där blev det lite väl vilt, men ack så trevligt. Bandet var bra som alltid. Sen var det efterfest hemma hos mig. Igen. Tydligen. Ja, vad säger man, gör man Leeds så gör man. Mm, det gör man. Eller som min spanske granne skulle ha sagt: LE-GEN-DARY!

Nio timmar innan deadline

2009-03-12T03:55:00.002+01:00

Nu har jag ätit typ en hel chokladkaka, tre köttbullar, druckit en kopp kaffe och mumsat i mig Englands svar på risifrutti (fast med yoghurt). Jag har sovit en och en halv timma, pallrat mig fram och tillbaka till biblioteket, tittat på aktuellt och skrattat åt det senaste avsnittet av Mia och Klara. Och jag som skulle skriva en uppsats ikväll. Men lite har jag faktiskt fått gjort, snart börjar jag kanske till och med skriva också.

suck.

det är ovidkommande men det känns inte rätt

2009-03-09T20:36:00.003+01:00

Ibland gör man det för svårt för sig själv. Man liksom kavlar upp ärmarna och tar en strid som redan är förlorad. Stångar sitt huvud mot en konflikt, inom en själv, som redan tvingat fram många andra konflikter. Blotta vittringen av att kunna sätta upp barriärer i annars så lätta spår får vissa delar av ens psyke att hoppa jämfota av glädje.

Och så står man där sen med förvirringen i behåll och undrar vad det var som hände. Hur det lyckades bli på det sättet. Man letar anledningar som inte finns och försöker hej vilt skylla på andra. Det var deras fel. Det var han som gjorde det. Hon fick mig till det. Aldrig är det en själv. Alltid är det någon annan.

Så har man gjort det för svårt för sig själv. Och när delar av förvirringen lägger sig blir det ännu svårare. Då ser man klart åt några håll och funderar på varför man inte tagit dessa tecken i beaktande tidigare. Varför man inte sett den riktiga anledningen. Man funderar på varför man är så förbannat feg.

Men sen förbannar man vidare. Det var han som skymde anledningen, en själv är det aldrig fel på. Och det är de som har gjort en feg, egentligen är man starkast på jorden. Ensam är stark och om inga andra la sig i skulle det inte vara något problem.

Men det tär ändå. Inte ville man stå där alldeles ensam. Inte ville man köpa presenter och bege sig någonstans men ändå vända om halvvägs därför att nederlag känns värre men är lättare. Och öppnare. Då får man ju skylla på andra. Glassen smälter i frysen.

Sen att striden redan har blivit så uppblossad att när den väl blåser in, så finns inget som kan stoppa den. Den schizofrena paranoian pekar åt alla håll men ändå mot en själv och där i mörkret utestängs allt annat. De verkligt lätta vägarna synes blockerade. De verkliga alternativen synes overkliga. Som fantasier.

Bussen kom aldrig så jag fegade ur.

Standard-Erasmus dag 5: fredag

2009-03-06T23:09:00.002+01:00

Hey Baby - sorry - late as usual, men nu kommer fortsättningen.

Dagen började sannerligen i ett hektiskt tecken. Jag hade inte kunnat somna kvällen innan, oklart varför, men så var det, och var därför osannolikt omotiverad och framför allt trött när jag på morgonen drev mig själv ur sängen för att ta mig till gymet. Men det funkade. Jag cyklade dit, gymmade och cyklade tillbaka för att inmundiga lunch.

Sen var det dags att ta sig till campus igen för seminarium i bolagsrätt. Om förvirringen var partiell dagen innan så var den total nu. Det smått roliga uppstod när en mycket engelsk student tyckte att styrelsens möjligheter var helt uppåt vägarna och jag ironiskt och halvt bittert fick förklara och försvara det engelska systemet (snigelläraren fattade aldrig kritiken). Men seminarium blev det och även om min asiatiske vän bredvid mig inte verkade hänga med särskilt väl (ungefär som jag det vill säga) så blev det lite produktivt i alla fall.

Sen bar det ner på stan för att möta upp K från Reading eller Uppsala eller hur man nu ser det. Han hade huserat med N och hennes franska vännina på ett kafé inne i stan. Jag räddade honom. Sen begav vi oss hem och åt mamma scans köttbullar - haha - med pasta.

Sen - alltid alla dessa sen, borde kanske ta avstamp i nuet istället - så tog vi en varsin drink. Medan jag gjorde mitt bästa för att underhålla min gäst eller åtminstone lära honom hur man löser en rubicks kub så avnjöt vi varsitt glas whisky. Lagavulin 16 yrs. Det smakade bra och jag tror att min gäst också tyckte det.

Sen gjorde vi oss iordning och begav oss in till den planerade middagen i centrala Leeds. I hade styrt upp det riktigt bra och bokat bord på en alldeles förträfflig restaurang. Vi käkade gott och drack gott och betalade sen - ehum - gott.

Sen drog vi vidare in till Halo - nattklubben i kyrkan - där vi mötte upp en fjärde (eller egentligen den sjätte) svensk i Leeds - K - samt de två damerna från min flat. Min gäst kommenterade allt som att vi dansade mycket den kvällen. Sen, så småningom, drog vi hem. Och med oss kom svensken och vi hade en mer eller mindre misslyckad efterfest innan K vandrade hemåt under småtimmarna

Gör man Leeds så gör man.

Standard-Erasmus dag 4: torsdag

2009-02-27T01:16:00.003+01:00

Inte någon överdrivet spännande dag idag heller. Sov som en stock fram till lunchtid nästan, när jag hetsigt forcerade mig genom en mindre orkan för att komma i tid till föreläsningen i bolagsrätt. Jag kom tio minuter sent. Anledningen till att jag var sen hade dock inte enbart med att jag sovit för länge att göra utan berodde också på att jag hade föreläsningen i mardrömsbyggnaden Roger Stevens.

Engelsmännen gillar nämligen trånga utrymme så för att få det extra mysigt har de byggt korridorer och trappor i denna byggnad så smala att max två i bredd kan gå i dem. Och med tanke på att ungefär 20 föreläsningssalar ska tömmas och fyllas på varje heltimme blir det lätt trångt. Och saken blir inte precis bättre av att de annars så pragmatiska engelsmännen tycker det är trevligt att sitta i korridorerna och om de mot förmodan ska gå nånstans göra det i snigelfart.

Men det märktes inte att jag var sen. Läraren var också det, tjugo minuter till och med. Kanske hade hon också fastnat bakom en liten snigel. Eller så var hon det själv.

Nåväl, efter föreläsning och efterföljande lunch bar det av hemåt och här hemma har jag sysselsatt mig med att leka med bolagsrätt, städa och tvätta. Imorgon kommer en kamrat från Uppsala och som nu pluggar i Reading hit, och jag vill inte att han ska få leka med silverfiskarna när han sussar på mitt golv.

Bolagsrätten är för övrigt intressant här. Eller som min kurslitteratur uttryckte det:

Maintaining the directors' discretion is a significant feature of UK company law.

Och självständighet har de. Till skillnad från i Sverige finns inget krav på bestämmelse i bolagsordningen som fastställer verksamhetens syfte. Styrelsen är helt fri att fatta beslut som strider mot aktieägarnas intresse. Det finns inga krav på årsmöten för flertalet bolag. Det är styrelsen som mer eller mindre beslutar om utdelning osv. osv. Nu har jag iofs ett ganska bristfälligt minne av den svenska bolagsrätten, men att den engelska är mer liberal framgår så här långt i min läsning mycket tydligt.

Utöver detta har jag debatterat med en fransk erasmus-vän på facebook också. Han, och jag, kommenterade min senaste statusuppdatering ("Benny vet inte vad han ska ta sig till"):

Thomas: exactly!! i would even say Jag tror att Sverige är noll och är särskilt kon Benny.
Jag: Ou que tous les Français, comme pour suga kuk. Men det är en annan fråga : p
Thomas: hey if you don't what what to do: bli full och ha kul!
Thomas: lyssnar benny, jag vet att du är avundsjuk för att jag talar ditt språk, men vill inte ha mig, det bara det att min hjärna är över!
Jag: that didn't exactly make any sense. You just said I don't want you and that your brains has ended.. Toutefois, il est vrai...
Thomas: looooool fuck that's not exacly what i wanted to say... i wanted to say don't be jalous of me speaking your language it's just that my brain is better!! not at all what i say apparently....
Jag: Med andra ord kan vi konstatera att du inte talar mitt språk... Benny gagne à nouveau!
Thomas: ur good dude ur good.....

Jag är mest glad över att jag vann..

Standard-Erasmus dag 3: onsdag

2009-02-25T23:35:00.002+01:00

Okej, det här var en föga intressant och spännande dag. Men som erasmus-student har man ju sådana också. Pallrade mig upp och käkade min müsli och mjölk och drack min kaffe (saknar filmjölk så in i Norden) och jobbade på mitt seminarium i komparativ rätt innan jag stormade motvinds längs Otley road bort till seminariet i EG-rätt innan det förstnämnda seminariet.

Sen så blev det inte mycket mer av dan.

Jag käkade lunch för hutlöst pris i Refectory, kollade mejlen på biblioteket, vägrade plugga, blev intervjuad av erasmus-student i Strasbourg, lagade kyckling med tomatsalsa och ris, sov och kollade sen på svensk tv via svtplay.se.

Ja, roligare än så blir det inte och roligare än så blev det inte. Jag hade tänkt dra mig in till nån av pubarna i närheten och kolla på nån av matcherna i Champions League. Men jag råkade ju somna. Och mer lär det bli. Ett erasmusår bjuder så tydligen inte enbart på fest och galej. Tråkigheter som vardag tränger också in och någonstans där i virrvarret finner man sig själv. Men jag tar det med ro. Jag litar på optimismen och jag dansar vid spisen. Gott ska det vara, både i själ och i mage.

Och så blev en dag tvärtom från en annan.

Standard-Erasmus dag 2: tisdag

2009-02-25T16:04:00.002+01:00

Okej, lite på efterkälken som vanligt, men så gillar jag ju att hänga och dingla där.

Tisdagen började utan brandlarm -kors i taket. Istället började den med att jag trotsigt vägrade ta mig till föreläsningen i statsrätt utan fortsatte förbereda seminariet istället. Men det visade sig vara förgäves. Jag hade avsiktligt fokuserat på polisrättdelen och därför envisades den svettiga professorn med att leka med alla lagar som handlar om föreningsrätt istället. Hur nu det går ihop. Det blev i och för sig lite polisrätt ändå när han syrligt konstaterade att polisen här i England i princip alltid har stöd för sina ingripanden. Funkar inte lag 1 kan de använda lag 2 och fungerar inte den kan de använda lag 3. Eller lag 4. Inte konstigt att England ligger i toppen av kritik från Europadomstolen.

Nåväl, efter att ha våndats på seminariet genom att stirra upp i taket och undfallande mumla till svar gick jag till Common Room. Där kunde jag hämta mina betygsresultat. Det gick hyfsat bra, fick AB på allt förutom en uppsats i rättslära, denna hemska farsot som vi människor får dras med. Eller jurister i alla fall. Nåväl, dumdristigt intresserade jurister.

Efter att ha dragit mig själv igenom en tråkföreläsning och ett hyfsat jobbigt pass på gymet och skrivit ut några regnskogar på bibblan åkte jag hem till, tada, Pancake Day! Här i England har de en light-version av fastan och struntar således i gräddiga kumminbakelser med otydlig mandelröra utan kör på pannkakor i stället. Jag fick steka dem och hela lägenheten samt några från lägenheten bredvid gottade i de små miraklen Jag åt den typiskt engelska versionen som består av pannkaka dränkt i citronsaft och ett halvkilo socker. Mycket nyttigt och desto godare.

Sen var det dags för en annan tradition, dock inte en årlig sådan utan en vecklig. Eller hur man nu säger, Fredrik Lindström hade varit glad om han läst detta. Varje tisdag är det Erasmus-pub på the Eldon, en mycket engelsk pub nära campus. Där kan man trängas med alla andra små erasmusstudenter varje tisdag och dricka öl för 20 kronor (£1.50) glaset (pint). Det är alltid trevligt. Igår blev jag bjuden på kaka av en tysk herre och skrattade åt en spanjor som hade gjort en pancake-rap som hon försökte framföra stående på ett bord innan personalen skyfflade ut henne. Stackars Lucia.

Annars är det egentligen inte så speciellt där. Mest försöker man tränga sig fram och tillbaka genom den fullpackade - verkligen fullpackade - puben för att säga hej till alla som man inte har träffat på en vecka sedan förra puben. Men det är trevligt. En reflektion är att trots att engelsmännen är besatta av brandskydd (brandlarmet går om man bara andas på det, alla dörrar är branddörrar osv osv -

vänta, här passar en rolig anekdot in. Här i England har man vid sidan av sitt fanatiska intresse för brandskydd också en medfödd rädsla för inbrott. Av detta skäl sitter det kameror ÖVERALLT (ur vilka vissa uppmaningar strömmar, typ: ”lock you door”, ”beware of burglars”, ”be careful” - mycket underhållande faktiskt), alla hus har höga staket eller murar runt dem och på bottenvåningarna har alla fönster en metallstång som förhindrar någon från att komma in ens om man har krossat fönsterglaset. Fängelse säger vissa, trygghet säger andra.

Nåväl, den här metallstången gör det ju inte enbart omöjligt att komma in, utan även omöjligt att komma ut. Och det här blir ju lite knepigt med tanke på rädslan för bränder, för hur ska man kunna komma ut om brand uppstår (för att inte tala om hjärnskador pga brandlarmet)? Det engelska svaret är branddörrar. Eller, som säkerhetsstyrkemannen uttryckte det när en förälder ställde den oengelska frågan hur man ska ta sig ut:

Well, om din dotter är smart nog och håller alla branddörrar stängda så kan hon vänta på sitt rum i en timma innan branden tar hennes liv. Och då har brandkåren förmodligen redan hunnit komma.

Själv tänker jag bara att hur ska brandkåren kunna komma om brandlarmet inte går till dem utan till säkerhetsstyrkemän med tvivelaktig humor och intelligens.

Aja, det var ett sidospår. Min tanke var initialt att det är underligt att man har alla dessa branddörrar etc för att förhindra olyckor pga brand, men samtidigt tillåter att man trycker in ungefär ett och ett halvt tusen erasmusstudenter på en liten pub.

Efter erasmuspuben åkte jag hem, lekte med min Kubricks kub och skällde på min svenska vän som återigen gick hem till sitt förortsslott mitt i natten.

Till sist kan jag bara tillägga att du som har läst enda hit, om du återberättar allt för mig vid tillfälle så får du en present. Grattis, du har precis slösat bort fem minuter av ditt liv!

Standard-Erasmus dag 1

2009-02-24T02:09:00.002+01:00

Okej, jag har bestämt mig för att dokumentera min vecka och har slumpvis valt ut denna. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte lyckas utan kommer helt enkelt skriva idag, kanske imorgon och sen låta massa andra saker ockupera mina dagar. Det här är iaf min måndag:

Tidigt på morgonen kunde jag inte sova. Berodde förmodligen på att jag varit uppe för sent under helgen. Jag sysselsatte mig i alla fall med att lösa min Rubicks kub. Igen. Och igen. Och igen. Sen somnade jag.

Men sen vaknade jag igen. Ungefär halv sju imorse gick nämligen brandlarmet. Eftersom man får hörselskador och eventuellt också hjärnskador av det höga ljudet måste man gå ut. Föga förvånande var det lägenhet B1.3 som stod för larmet. Den här gången var det nog helt på grund av ett felande brandlarm snarare än matos eller annan rök. Vi fick i alla fall stå ute i morgonkylan en halvtimma och vänta på att en skojfrisk snubbe från universitetes säkerhetsstyrka skulle komma och konstatera att det inte brann någonstans och stänga av larmet så att vi fick gå in igen. Jag somnade.

För att vakna igen, ungefär en halvtimma senare, klockan åtta, av att brandlarmet går. Igen. Den här gången sätter jag mig i farstun, stoppar in öronproppar och leker med min Rubicks kub i tjugo minuter innan en smart granne ringer till vår warden som på distans, tydligen, stänger av larmet. Jag går och lägger mig igen.

Sover till tjugo minuter innan föreläsningen i rättslära börjar. Jag rusar upp, käkar en macka och sätter mig på cykeln. Men läraren är sen som vanligt. Idag diskuterade vi Rawls theory of justice as fairness samt dennes teori om overlapping consensus. Det var hyffsat givande. En kille sov oblygt på bänken.

Sen käkade jag lunch med min svenska vän. Jag åt sushi, hon sörplade soppa. Sen gick vi till ett kafé, ett marockanskt sådant, vid Hyde Park. Jag drack kaffe, hon sörplade te. Jag fyllde i två enkäter.

Sen gick jag och handlade. Jag köpte kyckling, krossade tomater och lök. Hade nån vag idé om att göra nån slags tomatsås. Men icke sa nicke. För när jag satt och slöpluggade frågade min flatmate om jag ville äta med henne och de andra i lägenheten. De hade gjort chilli och cheesecake. Det smakade bra och kycklingarna fick häcka i kylen istället för i stekpannan.

Sen var det lite plugg innan jag stod värd för veckans pokerkväll. Vi har, ett par grabbar här i huset, instiftat en liten tradition; varje måndagkväll spelar vi poker. Det gick sådär för mig idag. Gick plus två pund, men det är i alla fall godkänt.

Nu sitter jag med resten av plugget inför imorgon. Då väntar föreläsning i statsrätt, seminarium i detsamma samt föreläsning i en futuristisk EG-rättskurs. Får se hur det går på seminariet eftersom jag ligger hopplöst efter. Detta då jag precis, ungefär fyra veckor in på kursen, bestämde mig för att gå den. Jag har med andra ord inte gått på en enda föreläsning än och imorgon har vi seminarium i polis- och ordningsrätt med konstitutionella undertoner. Tydligen kan man förvägras att få träffa sitt juridiska ombud i det här landet.

Well, well. Det var allt för den här gången. Nu ska jag bita tänderna i ovan nämnda seminarium om Sgt Lewis vidunderliga äventyr.

blandat

2009-02-18T02:10:00.002+01:00

Tanke 1
Jag vill åka hem. Men sen, vad ska jag dit och göra.

Tanke 2
Så länge vi inte pratar med varandra, så pratar ingen med den andre.

Sak 1
Jag löste min Rubicks kub idag, men inte blev jag klokare för det.

Sak 2
Jag mötte en svensk idag. Han sa att den andra svensken sagt till honom att jag var festprissen i Leeds. Jag log besvärat.

Insikt 1
Kärlek är omöjligt i dessa tidevarv. Vi kommer ta livet av varandra innan det är möjligt

Insikt 2
Känslor är överskattade. Ingen bryr sig ändå om dem.

Sunday Dinner

2009-02-02T19:32:00.003+01:00

Igår hade vi vårt första söndagsmiddag. Jag vet inte vad det är med ett erasmusutbyte, men det är tydligen upplagt för gängbildningar och konsolideringar som bara flygbranschen har sett maken till. Är det inte I som startar en facebookgrupp (under namnet the gang - originellt och bra) med påbud om dagliga luncher så är det spanjorer och annat löst folk (som t.ex. svenskar som jag) som etablerar traditioner till höger och vänster.

I alla fall, igår hade vi söndagsmiddag. Belgaren, fransyskan, australienaren och ena spanjoren gjorde några slags små tomatbomber med örtbullar (av kött, alltså). På detta blev det sen allehanda frukter (inte hela) doppade i choklad. Mums. Allt, inklusive föga imponerande engelskt "vin" för det facila priset av £3. Toppen! Vi var tolv stycken som trängdes runt bordet. Underbart!

Sen tog vi oss in till stan till ett ställe som enligt vissa skulle ha liveband varje söndag och dessutom ha gratis inträde. The HiFi Club visade sig mycket riktigt motsvara den beskrivningen och efter musiklyssnande och dansande till latinska toner började ett par killar spontandansa breakdance vilket vittnar om vilken skön stämning stället hade. Kanske blir HiFi en ny favorit vid sidan av the Wardrobe.

Sen var vi några som hade snöbollskrig på vägen hem, men det är en annan historia och jag tillägger bara att min svenska uppväxt har tränat mig väl för situationer som dessa...

Well well, från en tradition till en annan, nu är det snart dags för måndagstraditionen (poker).

They don't really want to do it

2009-02-01T12:28:00.002+01:00

Jag tror att jag är gjord av pengar. Eller, att jag var gjord av money money moooooney, men att ja nu har spenderat it all och är slut. Slut slut slut. Både på svenska och engelska.

Är hemma och det är söndag och himlen är mjölkig. Lyssnar på la musica och filosoferar, mera mera, och funderar, dumdristigerar och ska kanske plugga men sitter bara här, hära hära, och ska skicka mera epost fram och tillbaka och tillbaka igen. Men fingrarna springer så snabbt att ingen hinner med och till slut så är det bara slut kvar. Slut slut slut.

Men så är det söndag.

.Restart.

Pubrundan gick bra. Tröjan var väl sådär, hamnade i lite tjafs med några fulla engelsmän som inte ville köpa att jag var svensk utan trodde att jag var rasist (?) och jag tjafsade emot men gick där ifrån mumlande att jag ju för i helvete har en svensk jävla flagga i ansiktet. Sorry, språket var det ja. Vårdat, var det ja.

Sen så var det ju onsdag, torsdag, fredag. Inställda tyskar och inställsamma. Har skickat en massa cv:n och brev och skit och shoppat lite till. Dansat i en stor källare har jag också. Det var mörkt, rökigt och stökigt där nere. Man såg inte så långt. The Wire, ja, hmmm, undrar hur man ska tolka det. Tror att det var en massa droger där nere. Var nog ett sånt ställe. Massa hård musik och massa mindre hårda människor då. Också jag då, men det var kul.

Sen igår så gick jag från rummet till garderoben. Från en bar till en annan. Från en snobb till en snobb kan man säga. Baren the Room, som nog mer var en restaurang egentligen var fin, dyr och så där snoffsigt snobbig. The Wardrobe, numera något av en klassiker, är ju mindre restaurang och lite billigare, i alla fall om man dricker kaffe som jag av någon outgrundlig anledning gjorde igår, men dest mer snobbigt. Fast på ett musikaliskt sätt. Igår var det ett band, ganska trevligt faktiskt, som hette Chunky butt funky. Ja, nej, det är inte felstavat.

Att någon ens orkar läsa det här.. Jag orkar i alla fall inte skriva mer. So long

yeah, that's fine!

2009-01-27T16:09:00.002+01:00

Alright, made up my mind. Det blir en Otley Run tonight. Temat är flags of the world, och först tänkte jag att jag skulle klä mig svenskt, men det kändes lite väl patriotisk. Å ena sidan så har jag ju en svensk landslagströja med mig och lite färg i ansiktet på det så är det ju perfekt. Men å andra sidan, som sagt, så känns det lite väl patriotiskt och egocentriskt. Så jag lånar en engelsk landslagströja av Jon och kladdar lite svenska färger i ansiktet istället.

Annars då? Jo, jag pallrade mig upp halv ett, sen som alltid, och rusade i mig en macka på väg till bussen. (min cykel är ju vandaliserad. suck) som fick för sig att vänta lite på en hållplats i en halvtimma. Typiskt. Anyhow, jag kom fram till föreläsningen till slut. En kvart sen. Men den vevande tysken var inte där så det blev ingen föreläsning. Bummer.

Well well, nu väntar jag på att spanjorerna ska knacka på dörren så att jag kan dra mig ut och inhandla lite saker till ikväll. Färg och sånt.

Here are your mushrooms, sir!

2009-01-26T21:44:00.002+01:00

Galen helg i London. Bäst helg i London.

Trött efter monsteruppsatser. Fortfarande trött efter monsteruppsatser..

Lever på en unstopable shopping spree. Är en unstopable shopping spree.

Så kan man sammanfatta tiden sen jag kom hem. Först två veckor maratonpluggande. Ja, alltså, jag menar verkligen maratonpluggande. Jag har bott på campus. Pendlat mellan Brotherton, Refectory, Edwart Boyle och nattklustret i Textiles Division. Jag har levt med näsan i böcker och tidskriftsartiklar. Irrat mellan Public Law Journal, Common Market Law Review och The Modern English Legal System. Underlevt ett liv med ögonen stirrande in i en tom datorburk med händerna fastgreppade om stackars små tangenter som inte kunnat göra något för att undvika mina desperata tafserier.

Men nu är det klart. Obscent språk till trots och outnyttjade vidder till svar. Jag måste skärpa till mig, men hur ska det gå när livet blir en enda stor rea och sakerna avbyter varandra. Jag köpte i alla fall inte skorna. De släppte inte in mig när det såg mitt sug i blicken. Beckomberga nästa, någon?

Men nu är det en ny termin. Den vevande tysken attackerade oss imorse med sitt välkomnande och imorgon tar resten vid. Sen ska jag kanske på en Otley Run. Kanske inte. Jag vet int. Ska kanske gå med i film society. Kanske inte. Jag vet int.

Men idag åt jag i alla fall en pasta till middag. Jag försöker verkligen kasta av mig känslan av att jag är en borttappad vante. Jag lovar.

Men mannen på bussen kallade mig smart

2008-12-19T13:42:00.000+01:00

Jaha, så var man hemma igen då. E mötte upp på Arlanda igår efter en onödigt lång resa. Var tvungen att gå upp halv sex för att ta bussen till ett försenat tåg till ett försenat flyg. Men fram kom jag så småningom.

Och nu sitter jag här, i mitt eget av mig själv uthyrda men numera lånade rum. Lite skumt. Hade en trevlig kväll igår dock. Blev inte riktigt som jag hade tänkt eller hoppats, men efter lite förfest hos M på Borgarhemmet blev det en rundvandring i stan tills vi hittade en ledig sittplats på Orvars. Jag gick dock hem lite tidigare, var alldeles för trött.

Idag ska jag försöka inhandla lite julklappar. Sista stund, ni vet.

I've been searching

2008-12-18T00:46:00.000+01:00

Lite bloggande nu. Och mycket pluggande nu. Idag åker jag hem till Sverige igen. Det ska bli nice. Om ett par timmar tar jag bussen till tåget till flyget till hemlandet. :D

2008-12-15T00:47:00.000+01:00

Nej, det mesta går ju egentligen åt helvete. Men det lustiga är, det bästa är, att jag fortfarande, många månvarv senare, ser livet från den ljusa sidan.

din är min och min är din

2008-12-10T10:40:00.000+01:00

Sextvåsex - detta är en historia som inte går av för hackor.

Om morgondagen är domedagen,
om jag står vid fronten,
och herren frågar vad jag gjort med mitt liv.

Igår var lika dyr som vanligt men desto mer dramatisk. Minns hur E en gång sa att jag alltid blir så dramatisk när jag har hällt i mig alkoholhaltiga drycker.

Så sant, så sant.

Nu: (efter fyra timmar) seminarium i Introduction to the law of Obligations med Dr Brown.

2008-12-09T12:04:00.000+01:00

Så, nu har jag precis skickat iväg ett e-mail till min s.k. personal tutor här i Leeds om att ändra lite i kurserna jag läser nästa termin. Om allt går vägen kommer jag späka mig själv med lite konkurrensrätt.

Hoppas att det går vägen.

rap - pa pa pa - port

2008-12-09T10:59:00.000+01:00

Usch! Ja, detta inlägg kommer handla om vad vissa lärda akademiker skulle kalla baksidorna av detta mitt Erasmus-utbyte.

Pengarna
När man är Erasmusstudent badar man i pengarna. I alla fall tror man sig göra det. Följaktligen, när jag satte mina oskyldiga små tassar på engelsk mark för ca två och en halv månad sen, var ekonomin inte en fråga som jag oroade mig för eller trodde att jag skulle oroa mig för. Jag festade, jag handlade, festade och spenderade. Det köptes böcker och grejer till hemmet. Det betalades resor till olika delar av landet (nåja) och det köptes cykel. Pengarna försvann i så rask takt att det funderades på att sända en officiell protest till Sverige från utrikesdepartementet här i England. Man ville minsann inte ha nåt svenskt bistånd.

Engelska småmynt

Men jag lugnade ner mig så småningom. I takt med att kassakistan blev lättare och sinnet nyktrare (nåja) letade jag fram svångremen. Så nu räknar jag småpengar, äter aldrig ute, köper inget onyttigt, lagar matlådor och propagerar för billigare nöjen. Synd bara att knäckebröd och havregryn inte existerar i det här landet.

Studierna
Ok, jag trodde inte att detta år skulle bli någon semester, men i takt med att den ekonomiska situationen har uppenbarat sig har så också den akademiska gjort det. Ok, i ärlighetens namn är det svårt att med bestämdhet säga hur den akademiska situationen ser ut. Här i England studerar man inte på samma sätt som hemma i Uppsala. Om vi i Uppsala mer eller mindre läser en sak åt gången, läser man här - på gott och ont - allt på en och samma gång och om vi i Uppsala tentar av kunskaperna, skriver man här uppsatser.

Engelsk bok i avtalsrätt

Och det är här det blir knepigt eftersom jag för det första inte är en haj på att skriva uppsatser på juridisk engelska och för det andra inte vet vart nivån ligger. Generellt sätt känner jag att jag hänger med under seminarierna men uppsatserna, vad krävs för dem? Den jag har skrivit (haffsat ihop) hittills gick ju bra, men den går egentligen inte att jämföra.

Det blir ju inte bättre av att jag - nu när jag har nyktrat till efter ett par månader - har sju uppsatser att skriva om sammanlagt drygt 20 000 ord.

Nä, det får räcka för nu. Nästa gång blir det kanske lite mer om engelskheten. Ja, den mentalitet och det samhälle som faktiskt förvånar och skrämmer mer än vad man kan tro.

Nu: tvätta klart och pallra sig til biblioteket.

Dagens kommentarer

2008-12-08T20:52:00.000+01:00

"Ja, snälla franska! Jag behöver en mening med mitt liv!"

"Jag var hemma sjuk i helgen. Det var ångestladdat! Det värsta jag har varit med om i hela mitt liv!"

Annars går det framåt. Nu skriver jag uppsats om misstag och frustrationer. Hah, man skulle nästan kunna tro att jag studerar något annat än juridik.

Mr Lawyer has done it again

2008-12-07T15:48:00.000+01:00

Jag måste verkligen sluta festa när det är pluggperiod och jag har en massa monster i min dator och på skrivbordet. Men hur kan man motstå?

Igår var jag först på bio, sen på fest i S:t Marks och sen på the Wardrobe. Allt som allt en bra kväll även om den där sista drinken nog var lika onödig som att komma hem tidigt på morgonen. Suck.

Men är man på utbyte så är man. Eller?

Monster, monster i datorn där.

2008-12-06T16:53:00.000+01:00

Monstret har återuppstått. Med jämna mellanrum brukar det, eller något av dess avkommor, barrikera sig i min dator, i min hjärna och i mitt liv. Just nu heter monstret "Hard Cases" och det har tagit med sig sitt systermonster "Strong Discretion". Blä. Jag har svårt att förstå vad jag ska skriva, än mindre vad Hart, Raz och Dworkin och grabbarna menar och vill mena.

Så jag satt uppe till fyra imorse och sitter framför datorn nu igen. Det går segt. Tanken var att jag skulle vara klar med denna uppsats nu, men än så länge har mitt utkast bara nått till 70 % av wordcount. Mitt utkast.

Men det löser sig nog.

Min vän M fick för övrigt ett nytt job. Gigantiskt grattis till honom!

Inget rår på britterna - förutom fejksnö

2008-12-05T11:50:00.001+01:00

Det snöade i Leeds igår. Eller, snöade och snöade, det kom vitt vatten från skyn. Jag tänkte i och för sig inte så mycket på det, utan beklagade mig bara över att det var vattnigt på marken.

Men Leedsborna fick panik. En kvinna som jag talade med sa att det normalt tar henne fem minuter att köra till jobbet men nu tog en timma och I berättade att skolorna var stängde en dag som denna. Jag skrattade. Hon kvinnan förresten såg helt oförstående ut när jag nämnde vinterdäck. Hon frågade om det var däck med stora kedjor på.

Här i Leeds har de alltså inte vinter. Visst, det blir lite (mycket) kyligt ibland och det kommer något vitt från himlen, men det blir varmt strax efter och de vita s.k. snöflingorna smälter så fort de rör marken. Det enda som egentligen vittnar om årstidernas växlingar är att löven blir gula innan de faller mot marken.

Nej, någon vinter är det inte. Bortsett från vinden då, den är som hämtad från helvetets mest vindpinade hålor någonstans under oss. Jag blåser bort varje dag.

Men sen blåser jag tillbaka.

Köttfärsmaffian - igen

2008-12-05T11:36:00.000+01:00

Igår var jag instängd på en högmässa. Jag hade blivit medlurad på julkonsert, och det lät ju trevligt, och det lät ju ännu bättre när det ryktades att man efter konserten skulle bjuda på glögg och köttfärsbakelser. Så jag satt helt enkelt på biblioteket med mina jurpaböcker och våndades i väntan på den stora uppenbarelsen.

Så stiger jag alltså så småningom in i the Refectorys entré och tittar efter bekanta ansikten. Men så skymtar jag något jag inte sett på veckor. Längre bort, längst bort i korridoren, ser jag en gul t-shirt. Jag tänker tyst för mig själv att det inte kan vara sant, men lugnar mig sen med att det faktiskt bara är en julkonsert. Dessutom står det bord uppradade längst ner i den stora salen och jag misstänker belåtet att dessa bord ska användas för att föda oss med varm glögg och köttfärsgrejerna.

Och stor publik är det ju också, så något väckelsemöte kan det väl inte vara?

Jag hittar i alla fall mina vänner och vi sätter oss ned (ganska långt bak för att i snyltandes tecken vara nära den utlovade maten) på stolar där programmet och någon folder som jag inte läser förrän det är försent ligger. Och så börjar det. De fanatiska små studenterna, klädda i sina gula Christian Union t-shirts, ber alla ställa sig upp och första sången sätter igång. Chockerad ställer jag mig upp.

De sjunger, jag mumlar. De läser verser ur bibeln, jag letar efter nödutgången. De sjunger igen, jag får panik. Jag blundar och tänker på vad E skulle ha gjort i den här situationen. Sagt och gjort; jag springer - halvt hysteriskt - ut ur salen.

Jag säljer inte min själ för ett par köttfärspiruetter.

2008-12-04T23:07:00.000+01:00

Är det bara jag som börjar tycka att det är konstigt att man har en debatt i Aktuellt (4/12) där utgångspunkten är att det är fel att fortsätta kriminalisera olaglig nedladdning av upphovsrättsskyddat material?

Att göra, eller inte göra, det är frågan

2008-12-04T18:35:00.003+01:00

Jag skolkar. Närhelst jag borde göra något, gör jag något annat. Det svåra är dock att avgöra vad som är det rätta, vad jag borde göra. Ta igår till exempel:

Det började med att jag drack jag mig full på tequila och vodka hemma hos en fransman med andra fransmän/kvinnor och spanjorer osv. (Jag har ett vagt minne av att M slickade saltet från min hals). Jag vägrade sedan – under ett plötsligt infall av ambitiösitet – följa med ut på klubb. (Jag ramlade på cykeln när jag kom till Headingley. Jag skulle inte ha cyklat hållande en telefon mot örat. Men jag överlevde.)

Men vad skulle jag ha gjort i detta fall? Ett alternativ hade ju varit att inte gå till festen över huvud taget, men det hade inte varit sjyst mot födelsedagsbarnet. Ett annat alternativ hade varit att följa med ut - de är ju trots allt mina vänner här i Leeds och jag ville med - men det hade inte varit särskilt sjyst mot min uppsats i Jurpa.

Den ska, enligt min egna tidtabell, vara klar på lördag. Får se hur det går. När den är klar har jag ju ändå nästan 18 000 ord att skriva.

Kontentan är med andra ord att vad jag än gör, borde jag göra något annat.

2008-12-01T14:07:00.000+01:00

Och Alliansen knappar in på oppositionen också. Som den fascist jag är hade jag nog röstat på något av de fyra.

Christmas Formal

2008-12-01T14:01:00.000+01:00

Igår var Lupton Residences Christmas Formal på Marriot Hotel i centrala Leeds. Det var en kul kväll. Visst, personalens attityd var under all kritik och potatisen knappt kokt. Och drickan var superdyr och musiken så där, men jag hade kul. Jag dansade och jag log och dansade och drog.

Synd bara att jag fick sova på golvet inne hos M sen. Eller sova och sova. Men en positiv sak: jag har insett fördelarna med att ha heltäckningsmatta.

Idag: kanske - om jag hinner förbereda mig tillräckligt - gå på seminarium i Jurisprudence.

Christmas Formal tonight

2008-11-30T17:22:00.000+01:00

Jag såg en häst som såg ut som en kossa idag. Men så var det kanske en kossa som såg ut som en häst. No one knows.

Idag är första advent

2008-11-30T01:18:00.000+01:00

Den är över tjugo år gammal, men det gör inget, den framkallar samma känsla ändå. Om arton dagar bär det av hem till Sverige igen.

Blubb blubb blubb

2008-11-29T16:17:00.000+01:00

Det går fort under stjärnorna. Även om de inte rör på sig i samma takt som vi vanliga dödliga här under, så vittnar de om ett liv i brus med nästan för många festliga stunder.

Så festandet fortsatte. Den senaste veckan har varit nästan lika hektisk som de i början, om inte värre. Efter att förra lördagen ha återhämtat mig från från förra torsdagen blev det exklusiv barrunda på stan. Vi hade planerat det sedan tidigare och begav oss således - stiligt klädda - ut på en vandring i de finare kvarteren. Eller, åtminstone var det vad vi sa att vi skulle göra. Vi gick i alla fall till Mojo Bar, sedan till Norman Bar och hamnade till slut på The Wardrobe. Sen, efter otaliga cocktails och dansanta steg blev det Gatecrasher.

Vi höll nästan inte på att komma in där, men efter lite forskande och letande och flörtande fixade jag fritt inträde åt oss. Sen brakade allt samman och vi gick hem.

Sen var det söndag och jag drunknade i mina papper.

Sen var det måndag och jag började se skrivbordet i horisonten.

Sen var det tisdag och N fyllde 25. Vi lurade henne till ett kafé nere på stan där vi avslöjade att vi skulle på teater. Sagt och gjort, även om det mer var en musikal. För barn. Men N var nöjd och då är vi nöjda. Vi gick sen till The Eldon - som brukligt på en tisdag - och där var lika packat som vanligt.

Sen var det onsdag och jag drunknade i mina papper. Igen.

Sen var det torsdag och fest. Hela Eldon hade flyttat till ett lite hus på andra sidan Hyde Park. Jag trodde att huset skulle explodera när gaslarmet gick. Det kanske inte ens var ett gaslarm, men vem vet.

Sen var det fredag och jag trodde att jag hade drunknat i minna papper, men icke. Jag vaknade upp på en focus group with European Students. De hade lovat gratis mat och dricka och det måste ha varit därför som jag i sömnen vallfärdat dit. Anyhow, det var ett mycket intressant möte med diskussioner om europeisk identitet, EU osv. Att det bara var en torr macka som bjöds på gjorde inget alls.

Sen hittade jag mig själv på The Faversham där N suktade över lärare och elever. Efter att ha fått henne därifrån fyllde hon på batterierna medan jag lockade ut I. Så vi tre gick till Mojo Bar och lekte sanning eller konka. Efter ett tag kom F också och vi drog med henne ner i fördärvet. Efter att senare ha blivit nekade att komma in på Oceana (förra torsdagens syndanäste) hamnade vi på TigerTiger där vi hade dansuppvisning.

Nu, nu har jag drunknat i papper. Igen, igen. Imorgon ska jag på Christmas Formal på Marriot Hotel.

2008-11-22T14:06:00.000+01:00

Man vet att man sakta börjar bli engelsman när man går ut nollgradigt väder i flipflops, kortbyxor och t-shirt. Benny, du är faktiskt inte i Italien!

"The good life - lived by those that are smart enough to never learn"

2008-11-22T13:32:00.001+01:00

Förnedringen

2008-11-19T20:16:00.000+01:00

Hon arbetar fortfarande på förnedringen, vilket lugnar honom. Åtminstone innebär det att hon har någonstans att gå, att pusta ut. Någonstans att skingra tankarna. Bland lådor och böcker, staplade på varandra, kan han se henne framför sig. Varken glad eller lycklig, varken ledsen eller arg. Bara med en svettdroppe i pannan, klädd i en illasittande grå långärmad tröja och med en bister min. Hon arbetar tyst och metodiskt. Förnedringen tynger luften och kväver samtalen.

Trött och utarbetad efter ännu en dag kan han i sitt inre sen se henne sitta ned. Hon sitter på bänken utanför. Hon sitter där och röker, i hans dagdröm - en dagdröm som lugnar honom. Medan molnen tvekar och sen bestämmer sig för att stanna kvar, för att skänka lite regn, sitter hon där nästan hel stilla. Bara bröstet rör på sig när hon suger in röken i lungorna. Vad gör det om de förgiftar lite till?

Men så är hon sjuk. Hon är förkyld och hon ska snart operera sin ena axel. Den blev skadad ett par år tidigare under en vansinnesfärd på cykeln. Hon hade tagit med honom till Konsum den eftermiddagen för att köpa äpplen. Efter att par öl hade hon bestämt sig för att skämma bort sin son och göra honom äppelpaj. Hennes dåvarande pojkvän som hon då bodde hos hade inte tyckt om det och de hade bråkat om det, men till slut fick hon låna cykeln. Full, vinglande och irriterad hade hon tagit med sonen.

Ilskan hade dock varit kortvarig och hon hade snart skrattat hjärtligt. Av någon anledning, som han inte hade förstått, hade det roat henne att cykla. För honom var det mest ett färdmedel som hade tagit honom till henne den förmiddagen. Men hon njöt och hon skrattade ända tills hon ramlade. Hon hade försökt cykla upp på trottoaren och medan hon föll hårt mot trottoarkanten skrek hon. Han satt och väntade vid hennes sida ända tills ambulansen kom fyrtio minuter senare. Han fick sitta längst fram när de åkte till sjukhuset.

Och nu ska axeln snart opereras. Hon hade ringt över sjön och sluddrande berättat den nyheten för honom. Han lyssnade och svarade artigt på hennes frågor. Han säger att han älskar henne och de bestämer att de ska ses under julen. Han tror inte på det.

Men hon arbetar fortfarande på förnedringen och det lugnar honom. Det är hon själv som kallar det för det och när hon säger det skrattar han ansträngt. Hon har i alla fall någonstans att gå, tänker han. Men hon hör inte hans ansträngdhet och vill det kanske inte heller. Han tänker på det samtidigt hennes nye pojkvän skränar i bakgrunden och samtidigt som han stirrar på bordet framför sig. Stirrar framför sig på den tomma whiskyflaskan.

Vi arbetar kanske alla i förnedringen, viskar han när de har lagt på.

Discoteque

2008-11-18T10:18:00.000+01:00

Och så blev det ett sånt där erasmusutbyte igen. Och N, hon sa åt mig att sluta särskriva. Vadå särskriva? Jag som står längst fram i kampen mot särskrivningarna! Bah, "sluta särskriva".

Igår spelade jag poker. Igen. Jag pallrade mig bort till ett stort hus med läskiga källargångar och spelade poker med ett gäng européer. Jag vann inte men jag vägrar anse att jag förlorade så då gjorde jag inte det.

Annars har jag pluggat och opluggat. Jag har lekt filosof på jurisprudenceklasserna och tittat på film med flickorna. Och jag har spelat poker. På ett annat ställe alltså.

Och nu är jag trött och ska äta upp min frukost innan jag pallrar mig ner mot campus och går på en föreläsning i konstitutionell rätt (vi hade en igår också, men den somnade jag nästan på). Sen ska jag äta lunch innan jag irrar mig in i EG-rätten. Efter gymmet ska jag nog någon gång gå på Erasmuspub och sen vet man aldrig vad som händer.

När vi ändå håller på med nostalgi

2008-11-14T14:42:00.000+01:00

Det här var när jag gick på högstadiet och höll på. Men den här gången är jag faktiskt 23.

England är liberalt på fel sätt

2008-11-14T13:34:00.001+01:00

Fredag. Jag har sovit för länge. Igår när jag jag kom hem från universitetet satt jag - halvapatisk - i köket och tittade framför mig. Jag funderade på mat, jag funderade på säng. Jag gick in till mig själv så småningom, någon gång efter att mannen med rastaflätor skymtats i korridoren. Jag somnade.

När jag vaknade var alla borta. S hade åkt till Amsterdam och J hade studsat iväg med de andra i sin Street Bunny-utklädnad. Jag åt upp resten av min risotto innan jag lekte lite med kompisar på internet. Sen såg jag en dålig skräckis innan jag vaknade igen, klockan 12!

Men vad gör man inte om man dagen innan detta går ut sent och dricker vodka och vin med spanjorer och lundabor och sen morgonen efter har ett seminarium som bara är ett av tre och som alla ockuperar fyra och en halv timma av min dag.

Idag ska jag snart, efter lite mat, pallra mig in till biblioteket och få nåt vettigt gjort. Med tanke på att nivån är lägre här borde jag utnyttja det och få bra betyg. Jo, det ska jag. Sen så har jag också mindre stor lust att vara här när liberalerna kommer.

Och slutligen en vänster, så fortsatte jag min semester

2008-11-11T20:46:00.000+01:00

Det här är nostalgi på riktigt

Det var fint väääääääder, haha.

Nu ska jag ta mig i kragen och sätta mig med avtalsrätten och förbereda morgondagens seminarium samt skriva en uppsats om van Nistelrooy-tavlan.

Sen ska jag kanske på Erasmuspub.

"We shall never surrender...."

2008-11-11T10:42:00.000+01:00

Jag måste ju bara säga att de engelska studenterna fortsätter att slå en med häpnad. På föreläsningen i avtalsrätt hade Dr Brown en kort genomgång i hur man skriver en juridisk uppsats. Hon förklarade att man alltid ska ange källa och att man alltid ska komma fram till en slutsats. Innan hon avslutade gick hon också lite kort igenom skillnaden mellan primära och sekundära källor:

- Men om jag vill referera till dina föreläsningar då?
- Ja, ok, men mina föreläsningar - hur bra de än är, hehe - ligger alldeles för långt ner i hierarkin för att ni ska kunna använda dem.
- Men, vad du har sagt under dina föreläsningar är ju det enda som vi vet!
- Ja, men ni kan inte referera till mina föreläsningar, ni måste titta i rättskällor eller doktrin.
- Ja, men det här är ju det enda vi kan! Jag kan bara det som du har sagt här!
- Jo, men det som jag säger här har jag ju inte hittat på, det finns i rättsfall och i böcker.
- Men det här är ju det....

osv osv

Man kan ju i alla fall säga att engelsmännen inte ger upp så enkelt.

Busted!

2008-11-10T22:36:00.000+01:00

Natalie har åkt fast! Tidigare idag fattade universitetet här i Leeds det mycket mogna och väl avvägda beslutet att blockera Natalie från internetresurserna. Enligt mycket väl initierade källor bygger universitetets ställningstagande på uppgifter om Natalies mycket vidlyftiga porrsurfande.

Men om den numera mycket porrbeläste och promiskiösa damen har tur, kommer en herre i overall och med en verktygslåda och tillfredsställer hennes behov imorgon.

Svammel

2008-11-10T17:53:00.000+01:00

Det finns inte mycket som kan göras ogjort. När väl en gärning har passerat från idé till praktik föds den till världen. Dess spår må tvättas bort och minnet av den kan blekna, men likväl är den född och kan aldrig igen bli ofödd.

Jag har precis varit i affären och ska kvällen till ära laga risotto åt och med min korridorskompis. Hon förtjänar det och jag likaså efter dagens bataljer.

För att kunna förskjuta det oönskat gjorda till det ännu önskade ogjorda ska jag drömma min framtid om Leeds bästa Risotto. Nåväl, jag ska laga den också.

Varning! Klicka på egen risk!

2008-11-09T15:51:00.000+01:00

Hittade den här gamla videon. Det är nästan så att man skäms över att vara svensk...

nästan

Jag skrek fånigt när jag ramlade ur sängen

2008-11-09T13:11:00.000+01:00

Vadå panik, liksom? Jag vaknade för ungefär tio minuter sen till det bekanta ringandet av min mobiltelefon. Jag hade ställt den på klockan tolv eftersom jag ville ge mig själv åtta timmar men insåg att jag inte kunde sova så länge som jag ville. Men det var inte detta som var källan till min panik. När telefonen ringde kom jag på att jag hade ställt på den på kl 12.00 men så fick jag för mig att det var måndag.

Jag tänkte hysteriskt att jag var dum i huvudet eftersom jag missat två föreläsningar och kom sen på,i full panik samtidigt som jag bokstavligt talar ramlar ur sängen, att jag har en uppsats i konstitutionell rätt som ska vara inne om två timmar. Men sen kommer jag på - halvvägs till hjärtattacken och under självmordstankar - att det ju faktiskt är söndag och således luuuuuuugnt.

Nu: frukost
Sen: skriva skriva skriva efter att ha läst läst läst.

femnittifem

2008-11-07T16:22:00.000+01:00

Now, how did I?

2008-11-07T15:41:00.002+01:00

Om det är så det ska vara så får det vara. Vi begår alla våra misstag, somliga värre och oftare än andra, ibland orsakade av varandra. Men jag låter det vara. Idag sjunger jag på spanska! "Hay una nueva música en la ciudad, Salta salta" Men jag borde sjunga rubrikerna. Det som ligger dolt är uppenbart.

Annars så ska jag skriva uppsats. Uppsats i engelsk konstitutionell rätt. Jag ska skriva om s.k. konstitutionella konventioner (Constitutional Conventions) och dessas status i juridiken. Frågan är mer specifikt vad som händer om den engelska drottningen beslutar sig för att inte ge sitt medgivande till viss lagstiftning.

Jippi, jag vet.

Det här var också lite kul

2008-11-06T14:22:00.001+01:00

Hit and Run

2008-11-06T13:43:00.000+01:00

Om man hade observerat mig under dessa första sju veckor hade man lätt kunnat förledas att tro att jag är Joakim von Anka. Att jag har förlett mig själv att tro att jag är Joakim von Anka. Men jag badar inte i pengar. Jag har inga oändliga resurser och jag är varken rik eller förmögen. Jag är blott en enkel student från ett nordligt land i Europas utkanter med lagom resurser och hyfsade utgångspunkter. Jag önskar att mitt bankkonto hade beskrivit mig på samma sätt. Men nej, mitt bankkonto är så upphetsat av mina transaktioner och Joakim von Anka-fasoner att det nu har skickat ett checkhäfte till mig.

Idag ska jag dock inte använda denna checkbok. Efter att ha sovit i elva timmar och beslutat mig för att strunta i träningen innan seminariet ska jag nu duscha i den klaustrofibiska duschen, smyga in på mitt rum och klä på mig innan jag snurrar ut till cykeln och skruvar fast lamporna jag köpte härom dagen. Jag vägrar cykla utan lampor på kvällarna nu. Inte nog med att det troligen är olagligt och brottsligt här i England, det är också farligt. När jag var på väg hem längs huvudleden ut till Headingley förra veckan försökte en taxi köra över mig. Kanske inte med uppsåt att döda mig, men ändå. Han liksom gasade lite där han stod och touchade min ena pedal. Jag blev rasande, men han flydde därifrån. Hit and run får en helt ny innebörd.

spridda rader och ensamma bilder

2008-11-05T18:08:00.000+01:00

Vad som finns inför blir först synligt när det är inpå.

Det kaos i Leeds just nu. Vinden vet inte vart den ska ta vägen, himlen gömmer sig bakom molnen och det brinner på sina håll. Två av mina korridorare var i slagsmål igår och en tredje gråter på sitt rum idag. Jag fotar mörka träd i mörka parker.

Det som lämnas bakom finns inpå under framtiden.

Vad som är vackert kan störas av små saker. Ta detta inlägg till exempel. Först en rad, sedan ett stycke och till sist en rad till. Men så finns där en bild också. Den är kopplad till stycket och måste komma med, men symmetrin hade funnits endast utan bilden. Nu är bilden, som egentligen ska koppla samma text med verklighet något som separerar. Och inte nog med det, bilden är ensam. Den förtydligar och förkroppsligar men gör det i avsaknad av kontakt.

Framtiden är inget mer än drömmar som försvinner.

Men det gör inget. De spridda raderna och de sammanhängande styckena med den ensamma bilden formar ändå en historia. En historia som kanske förmedlar men som oavsett ruvar. Ikväll är det Bonfire Night här i England och det kan ge upphov till ännu en historia. Jag kanske beslutar mig för att stanna inne och hemma, men likväl är det ett tecken på att det finns fler berättelser där ute.

Drömmar finns överallt och kan även innehålla löften om Paris.

och Obama vann valet

2008-11-05T14:48:00.001+01:00

Den här tyckte jag var rolig.

Go back to your first class seats and go down with the Titanic!

2008-11-03T23:24:00.001+01:00

Okej, jag har varit dålig på att uppdatera. Men i väntan på verkligheten bjuder jag på detta citat som jag fick slängt i ansiktet igår på väg hem från Scotland. Jag och Natalie var tydligen inte välkomna borta i andra klass-vagnarna.

Jag borde ha svarat: Actually, if this was Titanic, you would have been going down.

It's Fantastic!

2008-10-28T11:50:00.000+01:00

Jo, men jag vet! Låt oss klä hela England i heltäckningsmattor så att vi slipper se småkrypen! Varför faktiskt göra något åt det istället?!

Idag ska jag till kåren och medverka i universitetets Study Abroad Fair. På med uppsalatröjan och leendet med andra ord. Hoppas att det håller i sig till föreläsningen med den viftande doktorn i eftermiddag. Rättsfallen höll mig uppe till klockan tre imorse.

Sen: förberedelse inför morgondagens förhandling med Luises advokater.

Assassins Society, om du någonsin känner dig uttråkad

2008-10-28T00:56:00.002+01:00

Här i Enlgand har man udda intressen. De kan variera från sådana såsom den nationella sporten att köa och den unika dyrkan av byråkrati till den traditionella riten blockera-alla-korridorer-genom-att-sitta-på-golvet-så-att-ingen-kan-komma-fram.

Men ett intresse tar alla pris. Här i Leeds har man en av kåren erkänd förening som enbart sysslar med avrättningar. Inte riktiga sådana, tror jag i alla fall, utan föreningen bedriver en lek:

Assassins is a game played 24/7 where you have to 'kill' your opposition. Do you have what it takes to become the master assassins or will you die trying?

Assassins Society - Englands proaktiva arbete för att förhindra massavrättningar på universitetet; låt psykopaterna döda varanda på fritiden istället.

"Frauke, Liudlidw and Associates" to the rescue

2008-10-26T19:11:00.000+01:00

The Cave, ett brittiskt rockband med besynnerliga vanor och en ytterst händelserik och framför allt våldsam historia har problem med rättvisan och de interna relationerna. Framför allt den mycket duktige gitarristen och den begåvade sångerskan har hamnat i problem problem dem emellan. De har två barn tillsammans och är därtill det kreativa par som har skrivit all musik som det populära bandet har spelat in och spelat upp.

Men de har problem. Gitarristen, Luke, har alkoholproblem och är nekad att träffa sin dotter. Luise, sångerskan, är bitter och vill ha mer pengar. Till problematiken hör också att det egentligen är Luise som har skrivit musiken från början och att Luke har bidragit under arbetet i studion och på scen. Dessutom har han också haft narkotika problem samt försökt kidnappa dottern.

Nu har han skickat sina advokater för att förhandla med Luises advokater om dels hur mycket av de framtida inkomsterna som bandet ska dela på, dels om hur vårdnaden och umgänget av den ena dottern ska se ut. Det ser inte bra ut för Luke.

Miss Frauke och Mr Liudlidw har med andra ord en stor uppgift framför sig. Men skam den som ger sig!

Nej, inte alls blåsigt

2008-10-25T22:34:00.000+02:00

Och så sprang tiden förbi igen. Helt plötsligt var det tisdag och istället för att cykla hem i snålblåsten hamnade jag på the Eldon (mycket engelskt) och Erasocs veckomöte. Tänk tio laxar i en sardinask och du har förnamnet. Därifrån är det inte långt till att sedan traska ner till TigerTiger (mycket artonåriskt) och sedan hamna på efterfest och komma hem för sent på morgonen.

Så var det bara onsdag. Och det, i ovanlig ordning, innebar risotto med den svenska familjen och sedan ett besök på operan. Vi lyxade till det med champagnepraliner, jordgubbar och mousserande vin. Inte nog med detta, iförd skjorta och slips och allt, hamnade jag och Natalie senare på Ha!Ha! (helt okej) där vi drack drinkar i väntan på att min flat skulle dyka på på Revolution (mycket artonåriskt). Där blev det vodka innan vi gick vidare till Faversham (mycket studentskt). Och så blev det alldeles för sent på morgonen en gång till.

Ha!Ha!

Så var det bara torsdag och efter att ha sovit till lunch och glömt bort att jag skulle äta den med Anja nere på stan blev det lite plugg på biblioteket innan jag runt midnatt begav mig till Viva Latina (mycket latinskt) för att titta på spanjorskorna som dansade flamenco. Så blev det alldeles för sent på natten.

Så var det fredag och efter att ha kommit i tid till lunchen med Anja blev det plugg på biblioteket innan jag gick på bio med den svenska familjen innan jag hamnade på en fest här ute på Lupton. Och så blev det alldeles för sent på morgonen ännu en gång.

I've got to stop this.

Ikväll är jag trött. Imorgon ska jag plugga inför tävlingen med Natalie. Vi kommer bli ett bra tävlingspar, Mr. and Miss Unspellable.

Bindestreck-dag

2008-10-20T20:39:00.000+02:00

Bion igår var bra. Vi såg den senaste filmen av bröderna Coen, Burn After Reading, och den är klart sevärd. Inte så många asgarv men filmen är smart, rolig och värd pengarna.

Idag har jag annars haft en strid, panik, fått intressant fakta och genomlevt mitt livs värsta seminarium.

Striden bestod av blod svett och tårar. Ok, kanske inte så mycket blod och tårar men i vilket fall svett. Inte så mycket, men lite. Jag har cyklat. Cyklat upp, och cyklat ner, men framför allt cyklat in. In i en storm. Om jag tyckte att Uppsala var blåsigt - och det är det verklien - så är det ingenting mot Leeds. Om jag blev sur av kastvindarna och motvinden i Uppsala, blir jag vansinnig och rasande av stormarna och dess småjävlar här i Leeds. Jag brukade roa mig själv med att vara irriterad och arg i Uppsala, men det här tar priset. Och till råga på allt, när jag stannade vid ett rödlyse vid Hyde Park i morse, så trodde jag mig få olja och skit på mina byxor och sen vid Roger Stevens Building var jag nära nog på att ge de små blockerande ynglingarna en smocka.

Ok, jag inser att det låter som att jag är bindgalen, och det är jag vissa sekunder om morgonarna, men jag överdriver lite. Bara lite. Men arg var jag. Fråga Natalie.

Och seminariet, ja det var skit. På ren svenska alltså. Läraren var inte alls förberedd utan yrade konstiga frågor som inte precis gjorde det lättare för oss. Jag menar, jurisprudence är svårt som det är redan och en virrig professor (eller doktor eller vad fan han nu är - hoppsan) gör det ju inte lättare. Ok, det här är inte någon slags slå-mig-för-bröstet-berättelse; jag var inte precis förberedd jag heller, men jag hade i alla fall ett hum innan jag gick på detta rensa-hjärnan-seminarium.

Och han var inte trevlig heller. När jag väl öppnade munnen sa han att han inte hörde och när jag sedan upprepade med högre röst tittade han bara på mig och sa, "aha". Fast det var ju å andra sidan trevligare än han var mot tjejen som efter sin upprepning fick kommentaren "kan inte någon annan svara istället?".

Okej, jag är lite bitter och spydig idag, men det var helt makalöst. Jag tycker synd om de som är här i tre år.

Aja, nu ska jag laga lite mat med spanjorerna. Kom överens om det med den lille ettrige efter gympasset idag. Pasta med pastasås. Originellt va?

Imorgon: Constitutional Law, EU Enlargment: Legal Implications och köpa-rabbatkort-på-stationen-med-Natalie-och-Immanuel.

2008-10-19T07:14:00.001+02:00

Jag är förvirrad. Det var så mycket lättare förr. Då fanns inga alternativ och om de fanns så var de egentligen inga alternativ. Egentligen. Och nu, nu har jag skapat - på riktigt - en verklighet som nog egentligen kanske inte alls existerar och som om den nu har existerat i vilket fall har försvunnit och som jag känner har lagt en massa bördor på mina axlar och gjort att jag känner att jag måste bevisa något. Bevisa något som jag inte kan bevisa eftersom det inte går att bevisa.

Jag är förvirrad.

Igår sov jag först halva dagen innan jag åt mötte upp Anja och Retsepile på puben innan vi åt middag på en fransk restaurang innan vi gick på teater och såg en dramatisering av Orwells "Animal Farm" innan vi gick vidare och mötte andra på en pub där de hade en liten konsert med ett liveband innan vi gick till en annan pub som mer var en nattklubb innan några av oss gick till St Marks där vi avslutade natten.

Jag är fövirrad.

old memories

2008-10-18T14:24:00.001+02:00

jag kommer dö på min cykel

2008-10-18T13:10:00.000+02:00

Igår var det crepes-party. Jag och Immanuel mötte först upp hemma hos honom där vi käkade lite pasta och drinkade fuldrinkar framför youtube. Sen gjorde vi crepes. Eller, egentligen var det Helen som gjorde crepes och som sen lärde mig. Jag lyckades faktiskt - ibland - rotera pannkakan tre varv när jag slängde den. Men såklart hade jag ingen chans mot fransmännen som kan slänga pannkakor med förbundna ögon i ett tyngdlöst tillstånd med bakbundna händer.

Sen gick vi till fruity och jag dansade och dansade och dansade och snurrade hem.

Ikväll: middag med Anja och Retsepile och sedan teater.

Ibland undrar man om man är värd det

2008-10-17T13:38:00.000+02:00

Fick ett sms nyss. Vet inte vad jag ska säga. Det här gör min dag:

"Benny! Tänkt skriva ett sms nu några dagar! Men har inte kommit fram till hur jag ska få ner allt på några rader! Men sammanfattat blir det något i stil med att jag älskar dej och kommer alltid vara ditt största fan på distans ;) får prata snart!"

Den här vännen och jag har inte umgåtts så mycket på senaste tiden men, som jag sa till N härom dagen, så är han fortfarande en mycket nära vän. Och så får man det här. Vänner har man verkligen för livet!

Zzzz

2008-10-17T13:28:00.000+02:00

Det är skönt att sova länge, men någon måtta får det vara. Idag vaknade jag av att Eve knackade på dörren och presenterar enkortväxt liten spanjor. Sergio bor med några andra utbytesstudenter i lägenheten bredvid och han är lika ettrig som trevlig. Nu ville han dra med mig till gymmet. Jag lyckades skjuta på det ett par timmar.

Ja, det är skönt att sova länge, men någon jävla måtta får det vara. Inte bra det här, halva dagen har ju redan gått. Ingen frukost har jag heller så nu gäller det att packa ihop mig och ta mig till the Refectory. Där kan man få en hel måltid (en maträtt, vattenflaska och ett äpple) för det facila priset £5.15. Där är ju som hittat; bara 67 kronor. Det är vad jag kallar riktiga studentpriser.

Sen: läsa tråkboken English Legal Systems på biblioteket, träna och gå på fransk-tysk fest.

Pundet snart uppe i tretton

2008-10-16T11:34:00.000+02:00

Jag kan ju bara konstatera att det är kul att studera i England. Som svensk utbytesstudent här i England får man låna så mycket man kan låna, vilket gör att man badar i pengar. Eller, badar och badar, men har så det räcker med tanke på att det är dyrare i England. Eller har så att det räcker, man överlever efter att kronan har börjat vackla mot pundet. Fast det klart, pundet har ju bara blivit en krona dyrare så jag behöver nog inte börja leva på knäckebröd riktigt än. Vilket ju är tur eftersom det inte finns knäckebröd här.

Nej, det är kul här i England. Vädret är över förväntan (det regnar inte varje dag) och det är faktiskt mysigt med heltäckningsmattor. Nej, att åka till sydligare breddgrader och leva i solen och bada och slippa heltäckningsmattor och bo i ett billigt land det är inte på tapeten idag.

1-4 en utelämnande vanlig onsdag

2008-10-16T01:59:00.000+02:00

Det var tungt att komma upp imorse. Eller imorse och imorse, snarare i förmiddags. Men jag kom upp och rusade mot föreläsningen. Den var okej. Som alltid. Tänk 400 pers i en stor föreläsningssal med en australiensisk snubbe som älskar att göra saker svårare än de är. Idag orerade han om prejudikat. Praxis är bindande här i England och vad som är bindande, den så kallade ratio decidendi, är viktig att finna. Men han gör det så svårt som möjligt och de stackars ettorna skruvar osäker på sig i sina stolar. Ja, när de inte hostar alltså..

Jag skickade ett sms med min insikt till Natalie men hon var inte intresserad, hon satt kanske och tänkte på hur trött och sjuk och sur jag hade sett ut när jag kom in i föreläsningssalen. (Hon kommer döda mig efter att ha läst det här). Men men, vi mäklade fred där nån gång efter lunch när vi drack kaffe uppe på fejkstarbuckset. Jag log mest men lovade att jag skulle bli mindre trevlig.

Anyhow, dagens andra stora grej var pinsamheterna på ett kafé mitt emot Parkinson Building. Medan Immanuel och Natalie blev serverade sina kaffe kom en kille in och snackade med barristan. Hon såg helt borta ut varpå jag ganska tydligt säger till Natalie att hon verkar helt trög. Natalie nickar instämmande och kommenterar besviket och halvt upprört att det är för mycket kaffe i sin mugg. Jag betalar min kaffe och räcker fram mitt "stamkort". Jag får tre stämplar och påpekar detta glatt för Natalie. Natalie yrar då något om att jag har gett henne "blicken" och att det var därför. Jag ser då tveksam ut samtidigt som barristan vänder sig om och glatt utropar - på svenska - att det är kul att vi är svenskar.

Vi sjönk ner och fram till soffan. Eller, inte jag, jag var ju tvungen att stå kvar, under pinsam tystnad samtidigt som den svenska barristan gjorde min kaffe. Aja, shit happens.

Dagens tredje grej är den svensk-spansk-tyska-(franska)-middagen. Jag gjorde köttbullar (i vanlig ordning), Carlos gjorde tortilla de patata och Anja gjorde någon slags tysk pastamasaker. Det var kul och mättande. Middagen var annars rätt skum med en svartsjuk spanjorska. Ena stunden älskar hon mig, andra stunden förolämpar hon mig. Hon är också vettskrämd för Natalie. Haha, detta kommer bli kul, det känner jag på mig. Hon var också rätt pinsam när hon frågade, rätt ut, om någon hade legat med en annan i rummet. Tystnaden var ganska pinsam.

Dagens fjärde grej är att jag och Anja har köpt teaterbiljetter åt oss och Retsepile (Luv) som fyller år på lördag. Vi ska se Animal Farm. Det kommer bli en bra helg.

Nåväl. Man ligger som man bäddar. (Jag vet att det är bakvänt, men jag är ju tvärtom)

Imorgon: seminarium i European Business Law (postgrad)

yeah yeah, wow wow

2008-10-15T05:19:00.001+02:00

Idag var en händelsrik dag men jag överlevde. Den blev också något sånär som jag trodde. Det blev iofs inget TigerTiger men det blev en båt istället. Visst, det var bara vi som dansade, men det gör inte så mycket, för jag blev bjuden på spanska sen. Och spagetti. Men mest linguine.

Imorgon: English Legal System, Lunch med planering av kustresan, Swedish Dinner.

Och så ger vi upp

2008-10-14T01:34:00.001+02:00

Tanken var länge att jag skulle uppdatera denna blogg med vad som har hänt ända sedan jag kom hit till England. Tanken var att det skulle vara en riktig blogg. En riktig logg. Men så blev det inte. De första två veckorna blev jag helt inne i erasmusutbytet och internet och blogging blev det inget av. Sedan dess har jag uppdaterat bloggen lite då och då, men med uppdateringar som egentligen redan har passerat sina bäst-före-datum. Inläggen nedan, till exempel, är inte alls skapade de datum som de utger sig för att vara skapade på, utan senare i en slags stressade minnesattack.

Nåväl, jag överger denna tanke nu. Nu kommer jag blogga lite då och och då, och troligen, för det mesta, blogga mer i realtid. Jag kanske kommer skriva inlägg om vad som har hänt hittills;

Introparty,
Fotbollsmatchen,
Hur jag nästan blev kär men tyvärr sprang undan,
Carlos födelsedagsfest där jag blev buren genom området bärande min svenska tröja
Små-grodorna-kurser med andra utbytesstudenter,
Svensk middag med Natalie och Immanuel,
Svensk middag med korridoren,
Besöket på Ikea,
Första föreläsningarna,
Spansk-internationella middagar,
Alla pubrundor,
Alla missade telefonsamtal,
Alla okända nummer,
Leeds Light-Night,
Skräckfilmsnatten,
Resan till York,
Dejtingförmedlartjänsten,
Freshers Ball,
Efterfester på mitt rum,
Osv osv...

Men så kommer det troligen inte bli. Troligen kommer bloggandet blir mer eller mindre sporadisk och mer aktuellt.

Ta idag till exempel.

Jag gick upp alldeles för sent och cyklade på vänster sida av vägen på min racingcykel till Universitetet. Det tar ca fem minuter. Det var tungt imorse dock eftersom jag inte hade särskilt mycket luft i bakhjulet. Jag hade lånat en pump av grannen ovanför mig, Mathilde, men den fungerade inte eftersom jag har en racingcykel.

Väl på universitetet gick jag till föreläsningen som var i Jurisprudence. Det var intressant även om studenterna (tredjeårsstudenter) inte var särskilt respektfulla mot läraren. Efter föreläsningen gick jag ner till the Refectory där jag köpte en kaffe på fejkstarbuckset och en panini. Jag läste även the Times om bland annat den finansiella krisen och om engelsmännens egen förträfflighet.

Sedan gick jag till nästa föreläsning i ämnet Introduction to the law of Obligations. Den var okej. Avtalsrätten är ganska lik även om den är mer konservativ här och lite annorlunda i vissa avseenden. Jag mötte några av de andra utbytesstudenterna som finns på Faculty of Law och pratade lite med dem.

Jag gick sedan till dagens tredje föreläsning som var i kursen Constitutional Law. Den var rätt okej också även om den var lite väl basic (förstaårskurs). Jag blev även tokig eftersom föreläsningssalen är ett mindre fältsjukhus med alla hostande förstårsstudenter. Jag satt bredvid en tjej från Hong Kong som är Natalies "drinking buddy".

Efter föreläsningen gick jag med min cykel till en cykelverkstad på andra sidan Hyde Park. Där köpte jag en cykelpump som är kompatibel med min cykel. Efter att ha klurat i ett tag på hur min racingcykel fungerar så pumpade jag däcken och cyklade hem. Väl här hemma tvättade jag för alldeles för mycket pengar (£3 per maskin). När jag var klar med tvätten blev jag bjuden på fajitas av korridoren bredvid.

Efter detta pratade jag med några kompisar på msn och blev inbjuden på crepesafton i korridoren ovanför min där Mathilde bor. Vi var åtta utbytesstudenter; fyra spanjorer, tre fransmän och en svensk. Jag tog med lite öl och en av spanjorerna tog med lite till. Mathilde bjöd på crepes och cider. Diskussionerna var många och underhållande.

Efter crepes spelade vi kort.

Puh. Såna här maratoninlägg ska jag inte skriva mer.

Imorgon: föreläsning i Constitutional Law och i EU Enlargment: Legal Implications. Sen ska jag nog äta sushi med Natalies pakt och sen träna innan jag går på s.k. social med Erasoc (Erasmussociety). Sen ska vi enligt vissa gå på TigerTiger. Jag är inte den som säger nej.

Pubrunda med min Flat

2008-09-21T14:35:00.000+02:00

Min Flat är hur skön som helst! När jag hade bloggat klart igår tittade jag ut genom fönstret och där såg jag ett helt gäng med folk som satt på gräsmattan. I en cirkel. I en hippiecirkel. Jag skänkte inte så mycket energi åt det dock, de såg rätt unga ut. 23 är ingen ålder i Sverige men här är det fem oceaner av år. Alla är trevliga dock och det är skönt med lite engelsmän för en gångs skull.

Nåväl, i mitt kök stod i alla fall en tjej från norra England. Hennes mamma var där också. Och hennes pappa. Och hennes bror. Jag började diska mina grejer samtidigt som hennes pappa muntert mumlar att jag är "also domestic". Vadå också, undrar jag. I alla fall var invasionen snart ett faktum. Om lägenheten tidigare varit svensk blev den svenska invasionen ett litet kort gästspel i en engelsk yra. Men det gör å andra sidan inte så mycket, är man i England så...

Förutom tjejen från norra England Sally-Ann (18) kom tre andra. Eve (18) från nånstans här i närheten, Michael (20) från utanför York och Jon (26) från London. En bra mix med andra ord, särskilt som de är engelska och jag därmed slipper fastna totalt i den utbytiska röran och att de alla inte är 18.

Vi bestämde att vi skulle gå ut på en liten pubrunda för att kunna lära känna varandra. Sagt och gjort. Först gick vi till the Skyrack. The Skyrack är en rätt trevlig pub här i Headingley. Det var mycket folk där och jag fick även nyttja mina kunskaper i hur man dricker öl. Viktigt att veta, tydligen (men skönt nog något som jag redan visste), är att man köper dricka (läs:öl) genom s.k. "rounds". Systemet går ut på att om man är ett mindre sällskap så köper man dricka åt alla, fast i omgångar. Viktigast är att inte vara sist (om du är ny i gänget) och om du är kille, att alltid vara före tjejerna. Jag tror att jag klarade testet, men så var vi ju alla nya för varandra också.

Efter ett par öl lekte jag Allan Ballan och skulle visa vägen till andra pubar. Det gick sådär. Det gick vilse. Vi gick vilse. Efter lite letande hittade vi dock till the Arc. Vid det här laget hade Anja slutit upp till vår lilla gänget, dvs den tyska tjejen som varit med och lekt i det spanska gänget. The Arc var trevligt, lite modernare och ganska högljutt.

Efter ytterliggare ett par rundor gick (ragglade) vi därifrån och vi hittade till en slags nattklubb. Vi det här laget så har jag rundat flertalet rundor och har mycket roligt. Efter nattklubben, som jag dock inte kommer ihåg namnet på höll jag och Anja sen på att bli överkörda. Det här var ett major moment under kvällen. En näradödenupplevelse, jag är fortfarande nervös. Dum som jag var, och onykter som jag var skjutsade jag Anja på hennes cykel på väg tillbaka till Lupton. Och svensk som jag är, och oengelsk som jag är, glömde jag vissa små petitesser i den engelska trafiken, som t.ex. att de kör på vänster sida. Nåja, vi överlevde i alla fall.

Idag har jag annars slappat. Jag har tagit det lugnt och laddat inför kvällens aktiviteter. Ikväll är det nämligen något så spännande som Welcome Party på the Students Union. Jag tror dock att jag dricker cola ikväll. ;)

jomenseruatt

2008-09-20T16:55:00.000+02:00

Tiden springer förbi. Den rusar åt höger, förbi alla dagarna i kalendern och den tycks likgiltig inför att vissa saker borde ges mer tid och andra mindre. Inför tiden är vi alla lika.

Kan man tycka i alla fall, jag drar mig nu till minnes en diskussion jag hade med pappa för ett par år sen. Hans resonemang var klockrent på så sätt att det var ett enkelt resonemang. Han menade att tiden är konstant. En sekund är en sekund är en sekund; likadan som den innan och likadan som nästa ska bli.

Jag höll inte med. Kanske var det tonårstrots, kanske var det ett plötsligt infall av klokhet och insikt. Kanske var det bara galenskap. I vilket fall höll jag inte med utan hävdade hårdnackat att tiden är relativ. Relativ på så sätt att varje sekund inte alls är den andra lik.

I den vetenskapliga teorin är tiden kanske konstant, d.v.s. en sekund är så lång ”tid” det tar för en proton eller vad det nu är att färdas ett visst avstånd. Jag skriver tid inom citationstecken just på grund av denna ironi. För jag menar, som jag säkert gjorde då också, hur kan man veta att en sekund är en sekund om man definierar sekunden på ett sätt som inte har med tid att göra? Usch, teoretiskt det här, men häng med nu. Om vi säger att en sekund är A och att sekunden A är definierad efter hur A ser ut en given A. Ser ni cirkelresonemanget?

I alla fall. Antar att detta snarare är en bevisfråga som jag snurrar in mig i nu. Min poäng för ett par år sen – alldeles för många år sen, usch, denna tid nu igen – var att tiden uppfattas olika i olika situationer och att det som vi kallar tid egentligen bara är en nödvändig referensram men en referensram som vi omöjligt kan verifiera. För tid är i verkligheten det som varje individ känner och uppfattar den som. Och eftersom varje individ känner annorlunda är tiden relativ. Puh.

Nu var ju inte detta vad jag ville säga med detta inlägg dock. Jag ville säga att tiden har sprungit iväg och att jag har fyllt denna tid med en massa olika saker.

1. Jag har blivit halvspansk. Inte alls egentligen men ändå litegrann. Kommer nog lära mig spanska innan året är slut. Ironiskt va? Åker till England och kommer hem som spansk.

2. Jag har sjungit karaoke. Ni kommer aldrig få se bilder och det är tur att ljudvågor dör när de träffar väggar. Need not say more.

3. Jag har dansat Salsa. Det gick bättre. Vi var kungarna och drottningarna på dansgolvet.

4. Jag har varit på tipskryss med kristna. Vi gjorde en giraff av tidningspapper. Det var kul. Vi vann nästan.

5. Jag har varit på Fruity Disco, som är lika fånigt som det låter. Tänk artonåringar som dricker vad de tror är friska fruktiga drinkar men som egentligen bara är vodka smaksatt med något odefinierbart.

6. Jag har köpt en cykel och blivit nästan överkörd flera gånger.

Nu ska jag träffa mina nya flatmates. De kom idag.

Dag 2

2008-09-17T18:43:00.000+02:00

Jag vaknar med en huvudvärk, det är svårt att leva i England. Antingen förgiftas man av gula drycker eller av stinkande mattor. Mattan kommer bli en följetång. Nej, jag är inte bitter, det var kul igår.

Idag har jag inte gjort så mycket. De praktiska detaljerna som att stå i flera köer för att få ett studentkort klarade jag av redan igår med hjälp av Mr Immanuel som mötte upp mig efter mötet med köerna på Accomodation Office. Så idag har jag skött mer praktiska saker. Jag har t.ex. upptäckt att det tar ca 30 minuter att gå till universitetet från där jag bor och att det tar ca 15 fler minuter att komma ner på stan.

Väl nere på stan irrade jag mest runt bland alla butikerna. Utbudet av butiker är minst sagt enormt, som vilken lite större stad som helst med andra ord. Försäljarna är mer aggressiva dock, de attackerar en på gatan och ger sig knappt. Tur att man har lärt sig stockholmsansiktet och låtsas som ingenting samtidigt som man drygt viftar lite med armen.

Till slut hamnade jag i alla fall på Wilkinsons där jag köpte lite saker till mitt kök (4 x glas och bestick samt 2 x kopp, assiett, stor tallrik och liten tallrik) och ett täcke. Jag sov i min lilla sovsäck inatt. Eller sov och sov, jag låg halvfrusen och sniffade mattlim i min lilla sommarsovsäck. Heltäckningsmattor tydligen inte mot kyla. Jag köpte också fem adapters eftersom de här i England har fått för sig att två hål i väggen är alldeles för snålt och därför har borrat ett tredje. Och jag som trodde att ström bestod av plus och minus, vad ska vara i det tredje hålet?! Neutral? Extra plus för kalla nätter när heltäckningsmattan är så kall att den stinker? Hur svårt kan det vara!?

Men jag är ju å andra sidan ingen elektriker. Vi kanske inte har elektricitet i Sverige. Vi kanske har iskraft. Ingen aning.

Väl hemma i Headingley sen upptäckte jag i alla fall att det ligger en Wilkinsons runt hörnet från där jag bor. Utmärkt, jag hade ju verkligen längtat efter en vandring med täcke och saker från stan. Jag gick dit ändå efter att jag hade dumpat sakerna från stan och köpte en kudde (kan ju också vara bra att ha) och en stor stekpanna samt två kastruller. Jag köpte även knivar och en skärbräda. Och ja, jag blev kollad leg den här gången också.

Ikväll ska jag leka mer spanjor med the spanish connection. Jag, tysken och de andra små spanjorerna. ;)

2008-09-17T02:14:00.000+02:00

Väl framme i Leeds tog jag taxin till Charles Morris Hall. I alla fall var det vart jag trodde att jag hade begett mig. Charles Morris Hall är ett av de s.k. residences som universitetet har för förstaårsstudenter och det boende som jag skulle nyttja eftersom jag anlänt till staden en dag tidigare än planerat. Mitt boende är egentligen ledigt förs imorgon. I alla fall: jag hittar inte. Allt är huller om buller, inga skyltar bara stora tegelstenar. Jag vankar upp för en gata, ner för en gata. Till slut hittar min väska rätt och jag med den.

Charles Morris Hall är i en klass för sig och dessutom mycket engelskt. Det är heltäckningsmatta och det är brunt. Tegel, tegel, tegel, liksom. Väl inne pratar jag med någon 20-åring som inte verkar ha mycket koll på läget men som efter ett tag rekommenderar mig att gå upp till Accomodation Office och höra efter om jag kan få flytta in till mitt eget boende en dag tidigare.

Sagt och gjort. Efter att ha stått i en kö, fått ett klartecken och sen stått i en annan kö, väntat på byråkratin och fått ännu ett klartecken får jag informationen att jag sent under eftermiddagen kan bege mig till mitt boende och flytta in.

Jag möter också två andra, två spanjorer, som även de ska bo på Lupton. Carlos och Jorge. De är trevliga. Hinner inte snacka så mycket dock utan beger mig ner till min väska, min stora, stora väska, som stor strandad nere på Charles Morris och förhandlar med en söt tjej om att få låsa in den någonstans. Hon samtycker.

Och där står sedan min väska i ett par timmar medan jag utforskar ett England och ett Leeds som är som Sverige men ändå inte. Sen omsider, efter flera ny bekantskaper och utbytta telefonnummer och allehanda msn-adresser tar jag en taxi till Lupton.

Lupton är stängt. Tydligen har de inte öppet klockan fem på eftermiddagen. Jag är strandad. Jag kommer inte in. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vankar, med min väska, vankelmodigt fram och tillbaka längs det stora järnstaket som omgärdar området och funderar på att bita mina naglar. Jag gör det inte. En person öppnar.

Väl inne i mitt rum inser jag att jag har en ny heltäckningsmatta. Killen som gett mig nycklarna och visat mig vägen ser mycket entusiastisk ut. Jag är mer osäker. Det stinker mattlim. I vilket fall sitter jag där ensam i mitt nya rum som ligger i ett öde område. Jag packar upp. Internet fungerar inte.

Sen så knackar det på min dörr. Där står Jorge och Carlos. De är på väg ner till kåren för att träffa fler spanjorer och jag följer med. Jag blir lite full men ändock lika glad. Engelsk öl är billig. Underbart.

2008-09-16T10:41:00.000+02:00

I England åker man tåg. Det går inte särskilt fort och alla gör det säkert inte, men i England åker man tåg. Man kan åka gula gamla fula tåg eller nya med elektriska färger på. Åldern eller färgen spelar dock ingen roll, alla går lika sakta.

Idag åkte jag tåg. Det gick inte särskilt fort och det var första gången i England. Jag åkte ett nytt tåg med elektriska färger på. Det tog mig en och en halv timma att åka tåg från Manchesters flygplats till Leeds. Och då är det egentligen en kortare resa än från Stockholm till Uppsala.

En annan sak man gör i England är att prata engelska. Det kommer kanske inte som en nyhet för de flesta av er, men i norra England pratar men en speciell sort engelska. Jag är inte säker på att jag har greppat den än, men jag kan i alla fall säga att den där engelskan som man lärde sig i skolan inte duger mycket till. Den funkar i skrift men ger bara höjda ögonbryn till svar om man försöker forma orden med ljudvågor. Queen's English, säkert!

Teminus fem timmar

2008-09-16T00:27:00.000+02:00

Nu springer tiden iväg. Snart nytt land, ny blogg och nytt liv. Okej, kanske överkant, men ni fattar.

Jag vinkar till er ;)

Teminus 4

2008-09-11T23:08:00.000+02:00

Jag har precis upptäckt att jag i praktiken är hemlös. Jag har varit det i nästan två veckor, men tiden går så fort och man hittar alltid en räddare i nöden. Men nu när jag sitter, halvsjuk och halvensam, i min lägenhet med en ihopvikt madrass snett framför mig upptäcker jag att jag i praktiken är hemlös.

Sex and the City går på tvn och de spelar nån halvfånig fransk melodi - hon är ensam i Paris. Vi är ett ensamt par hon och jag eftersom jag också är halvensam. Halvensam i Uppsala. Det hade varit okej om det inte hade varit för att jag har ont i halsen.

Det är otajmat. Jag ska ha fest imorgon och ska på kräftskiva på lördag och jag vill mycket gärna göra min planer till verklighet. Men jag får se, blir nog bra med en natts sömn.

Halvhemlös i Uppsala -"halv" är ordet för dagen. Ibland känns livet verkligen tillrättalagt! Ta till exempel just nu. Jag är halvensam och på tv visar de reklam med pianomusik. Svartvit reklam med pianomusik. Perfekt, liksom! Vad kan inte bättre fånga ett halvhemlöst moment om inte svartvit reklam med pianomusik. De måste ha tänkt på mig.

Jag har inte heller någon frukost till imorgon.

Teminus 5

2008-09-10T23:39:00.000+02:00

Jag har fått en ny vän idag. Först var jag inne på Guns väskor, men de var bara okej så jag gick till väskan AB istället. Där fick jag en ny vän. Hon hjälpte mig hitta en resväska som passar just mig och gav allehanda tips på hur jag skulle packa väskan. Hon önskade mig också lycka till i England.

Sen gick jag därifrån, glad, och irrade mellan butikerna.

Nu håller jag på och städar Toves toalett. Jag har fått bo i hennes rum i min gamla korridor de senaste dagarna. Som tack har jag köpt lite sjyst te, gott kaffe, intressant choklad och annat smått och gott. Och som tack ska jag också skura hennes toalett. Fråga mig inte varför, det verkade vettigt när jag köpte.

Nu är jag nästan klar.

Snart åker jag till England. Har till och med köpt en ny necessär. Usch, ja.

rynk-rynk.

Teminus 7

2008-09-09T18:49:00.000+02:00

När jag var liten trodde jag att min farfar var rynkig i ansiktet för att han rynkade pannan så ofta - jag borde ringa honom förresten. Inte visste jag då att även jag skulle bli en okänd mästare på att rynka pannan, le och låtsas som ingenting. Jag är en hemsk människa, men en god sådan.

Det går surrealistiskt fort just nu. Helt plötsligt är det tisdag och snart är det tisdag igen. Jag måste börja packa och jag har vandrat i min gamla korridor i över en vecka redan. Jag har hunnit arbeta ett par dagar och varit förvirrad på ett post-politiskt möte. Det går ryckigt men surrealistiskt fort.

Hemskt (Vilket hårt ord egentligen) (Jag borde verkligen få en tråd i det här inlägget). Jag är kanske en hemsk människa. Men nog är jag mest ingen människa. Det vore alldeles för stort att kalla sig det, men också för nedvärderande. Jag är en rynka, that's all. En rynka ensam på en panna med goda utsikter och med ett leende ett par våningar ner. Ibland.

Hmm

Ja, just det! Jag hittade en tanke där innanför rynkan också. Tanken har lärt mig, post-rynkan, att rycka på axlarna också. Inte ta saker och ting så personligt och så.

Den där pretentiösa boken borde verkligen skriva sig snart.

I alla fall. Om en vecka far jag och om en vecka är jag en engelsk rynka. I pannan. Jag är ingen människa. Och jag njuter av det.

Rynk - Rynk.

Teminus 9

2008-09-07T23:14:00.000+02:00

Idag hade jag ångest. Jag har inte ens åkt än och jag vågar inte ens komma tillbaka. Inte ens.

Åt lite mörk choklad och kolla på en film så kändes det bättre.

Tänk om allt är slut när jag kommer tillbaka. Tänk om jag inte ens kommer tillbaka utan kommer någon annanstans. Till Uppsala.

Teminus 24

2008-08-22T17:50:00.000+02:00

PANG! Helt plötsligt slog insikten ner i skallen. Den har barrikerar sig bakom pannbenet och envisas med att lipa åt mig. Just nu sitter jag i ett avskalat rum. Ett opersonligt rum. Nästan någon annans rum. Alex var här och hämtade nycklarna för en halvtimma sen och hans cykel har redan flyttat in.

Vi satt, Alex och jag och Mathilda och Maria och Mandi och drack kaffe. Jag var lite konstig sa Mathilda. Mjo, sa jag, jag har sovit dåligt idag. Det var nog en lögn, nu när jag tänker efter. När insikten tänker efter.

Det pirrar i magen. Vet inte om det är på ett bra eller dåligt sätt. Insikten vägrar förklara.

I alla fall. Inatt blir sista natten som Väktargatanbo på tio månader. Ikväll och inatt ska jag festa. Sen imorgon åker jag till Italien. När jag kommer tillbaka har Alex flyttat in.

Alex var här och hämtade nycklarna för en halvtimma sen.

Sjukt.

2008-08-22T10:40:00.000+02:00

Conform. Konform. Det låter tryggt, och det är det säkert också. Ordet påminner även om comfort, komfort. Men jag gillar det inte och jag stör mig på det. Människor som inte ser längre än sin egen situation och menar att allt annat är läskigt. Men kanske blir det lätt så. Vi är ju ett flockdjur.

Men det är klart, tankarna etsar sig fast i takt med kommentarerna och det är mycket som jag gjort som jag inte borde ha gjort och som jag ej har gjort som jag borde fått gjort. Konform. Hatar det.

teminus 26

2008-08-21T11:41:00.000+02:00

Njach. Det här har ju inte hänt förut. Framför P3, bredvid en kaffekopp efter en tallrik med fil och müsli. Trött. Som få. Inte tröttare.

Jag sitter och planerar. Och packar. Tiden går verkligen fort nu. Rätt var det är kommer jag stå på Arlanda och allt som är nu blir då och sen bli jaha. Det kommer bli bra och underbart och så. Säkert. Men det är ju inte att det inte har hänt förut.

Idag går i alla fall packningen vidare, och det är ju märkligt bara det.

teminus 27

2008-08-19T01:53:00.001+02:00

Fick en hälsning idag. Den var ganska trevlig. Lustigt med sådana hälsningar ibland, de kommer liksom plötsligt och på något sätt oväntat men ändå väntat och förväntat. Man ska inte bli förvånad av det oväntade. De sa man till och med på tv:n idag. Så jag borde nog inte heller bli förvånad över mina bravader idag. Jag landade, och det var oväntat och kul, men ändå rätt och hyfsat typiskt och därför väntat.

Med trallvänliga trummor och ljudliga tumpeter och gitarrer och röster som är härliga att lyssna på har jag spenderat dagen i dur. Det har varit leenden i ur och skur. Dansat med disken och tryckt med soffan. Vaggat lite asymetriskt innanför fönstret, åskådat barnen på lekplatsen. Ätit någon enstaka ruta choklad. Väntat på whiskyn, men den kom aldrig.

Och så har jag fått en hälsning:

benny starfighter. han gömmer sig HAN GÖMMER SIIIIIG. UNDER SÄNGER I GARDEROBEN DÄR HAN HITTAR PLATS! IBLAND SÅ MATAR HAN MIG OCH MATS! MAMAMA! MEN KUNGEN VILL INGET VETA FÖR DÅ KAN VI ALLA BLI SÅ FETA! MAMAMA!

jo, men så kan det ju också vara. När skiten som är lycka studsar ner istället för rullar in. Yes.