Teminus fem timmar

Nu springer tiden iväg. Snart nytt land, ny blogg och nytt liv. Okej, kanske överkant, men ni fattar.

Jag vinkar till er ;)

Teminus 4

Jag har precis upptäckt att jag i praktiken är hemlös. Jag har varit det i nästan två veckor, men tiden går så fort och man hittar alltid en räddare i nöden. Men nu när jag sitter, halvsjuk och halvensam, i min lägenhet med en ihopvikt madrass snett framför mig upptäcker jag att jag i praktiken är hemlös.

Sex and the City går på tvn och de spelar nån halvfånig fransk melodi - hon är ensam i Paris. Vi är ett ensamt par hon och jag eftersom jag också är halvensam. Halvensam i Uppsala. Det hade varit okej om det inte hade varit för att jag har ont i halsen.

Det är otajmat. Jag ska ha fest imorgon och ska på kräftskiva på lördag och jag vill mycket gärna göra min planer till verklighet. Men jag får se, blir nog bra med en natts sömn.

Halvhemlös i Uppsala -"halv" är ordet för dagen. Ibland känns livet verkligen tillrättalagt! Ta till exempel just nu. Jag är halvensam och på tv visar de reklam med pianomusik. Svartvit reklam med pianomusik. Perfekt, liksom! Vad kan inte bättre fånga ett halvhemlöst moment om inte svartvit reklam med pianomusik. De måste ha tänkt på mig.

Jag har inte heller någon frukost till imorgon.

Teminus 5

Jag har fått en ny vän idag. Först var jag inne på Guns väskor, men de var bara okej så jag gick till väskan AB istället. Där fick jag en ny vän. Hon hjälpte mig hitta en resväska som passar just mig och gav allehanda tips på hur jag skulle packa väskan. Hon önskade mig också lycka till i England.

Sen gick jag därifrån, glad, och irrade mellan butikerna.

Nu håller jag på och städar Toves toalett. Jag har fått bo i hennes rum i min gamla korridor de senaste dagarna. Som tack har jag köpt lite sjyst te, gott kaffe, intressant choklad och annat smått och gott. Och som tack ska jag också skura hennes toalett. Fråga mig inte varför, det verkade vettigt när jag köpte.

Nu är jag nästan klar.

Snart åker jag till England. Har till och med köpt en ny necessär. Usch, ja.

rynk-rynk.

Teminus 7

När jag var liten trodde jag att min farfar var rynkig i ansiktet för att han rynkade pannan så ofta - jag borde ringa honom förresten. Inte visste jag då att även jag skulle bli en okänd mästare på att rynka pannan, le och låtsas som ingenting. Jag är en hemsk människa, men en god sådan.

Det går surrealistiskt fort just nu. Helt plötsligt är det tisdag och snart är det tisdag igen. Jag måste börja packa och jag har vandrat i min gamla korridor i över en vecka redan. Jag har hunnit arbeta ett par dagar och varit förvirrad på ett post-politiskt möte. Det går ryckigt men surrealistiskt fort.

Hemskt (Vilket hårt ord egentligen) (Jag borde verkligen få en tråd i det här inlägget). Jag är kanske en hemsk människa. Men nog är jag mest ingen människa. Det vore alldeles för stort att kalla sig det, men också för nedvärderande. Jag är en rynka, that's all. En rynka ensam på en panna med goda utsikter och med ett leende ett par våningar ner. Ibland.

Hmm

Ja, just det! Jag hittade en tanke där innanför rynkan också. Tanken har lärt mig, post-rynkan, att rycka på axlarna också. Inte ta saker och ting så personligt och så.

Den där pretentiösa boken borde verkligen skriva sig snart.

I alla fall. Om en vecka far jag och om en vecka är jag en engelsk rynka. I pannan. Jag är ingen människa. Och jag njuter av det.

Rynk - Rynk.

Teminus 9

Idag hade jag ångest. Jag har inte ens åkt än och jag vågar inte ens komma tillbaka. Inte ens.

Åt lite mörk choklad och kolla på en film så kändes det bättre.

Tänk om allt är slut när jag kommer tillbaka. Tänk om jag inte ens kommer tillbaka utan kommer någon annanstans. Till Uppsala.

Teminus 24

PANG! Helt plötsligt slog insikten ner i skallen. Den har barrikerar sig bakom pannbenet och envisas med att lipa åt mig. Just nu sitter jag i ett avskalat rum. Ett opersonligt rum. Nästan någon annans rum. Alex var här och hämtade nycklarna för en halvtimma sen och hans cykel har redan flyttat in.

Vi satt, Alex och jag och Mathilda och Maria och Mandi och drack kaffe. Jag var lite konstig sa Mathilda. Mjo, sa jag, jag har sovit dåligt idag. Det var nog en lögn, nu när jag tänker efter. När insikten tänker efter.

Det pirrar i magen. Vet inte om det är på ett bra eller dåligt sätt. Insikten vägrar förklara.

I alla fall. Inatt blir sista natten som Väktargatanbo på tio månader. Ikväll och inatt ska jag festa. Sen imorgon åker jag till Italien. När jag kommer tillbaka har Alex flyttat in.

Alex var här och hämtade nycklarna för en halvtimma sen.

Sjukt.

Conform. Konform. Det låter tryggt, och det är det säkert också. Ordet påminner även om comfort, komfort. Men jag gillar det inte och jag stör mig på det. Människor som inte ser längre än sin egen situation och menar att allt annat är läskigt. Men kanske blir det lätt så. Vi är ju ett flockdjur.

Men det är klart, tankarna etsar sig fast i takt med kommentarerna och det är mycket som jag gjort som jag inte borde ha gjort och som jag ej har gjort som jag borde fått gjort. Konform. Hatar det.

teminus 26

Njach. Det här har ju inte hänt förut. Framför P3, bredvid en kaffekopp efter en tallrik med fil och müsli. Trött. Som få. Inte tröttare.

Jag sitter och planerar. Och packar. Tiden går verkligen fort nu. Rätt var det är kommer jag stå på Arlanda och allt som är nu blir då och sen bli jaha. Det kommer bli bra och underbart och så. Säkert. Men det är ju inte att det inte har hänt förut.

Idag går i alla fall packningen vidare, och det är ju märkligt bara det.

teminus 27

Fick en hälsning idag. Den var ganska trevlig. Lustigt med sådana hälsningar ibland, de kommer liksom plötsligt och på något sätt oväntat men ändå väntat och förväntat. Man ska inte bli förvånad av det oväntade. De sa man till och med på tv:n idag. Så jag borde nog inte heller bli förvånad över mina bravader idag. Jag landade, och det var oväntat och kul, men ändå rätt och hyfsat typiskt och därför väntat.

Med trallvänliga trummor och ljudliga tumpeter och gitarrer och röster som är härliga att lyssna på har jag spenderat dagen i dur. Det har varit leenden i ur och skur. Dansat med disken och tryckt med soffan. Vaggat lite asymetriskt innanför fönstret, åskådat barnen på lekplatsen. Ätit någon enstaka ruta choklad. Väntat på whiskyn, men den kom aldrig.

Och så har jag fått en hälsning:

benny starfighter. han gömmer sig HAN GÖMMER SIIIIIG. UNDER SÄNGER I GARDEROBEN DÄR HAN HITTAR PLATS! IBLAND SÅ MATAR HAN MIG OCH MATS! MAMAMA! MEN KUNGEN VILL INGET VETA FÖR DÅ KAN VI ALLA BLI SÅ FETA! MAMAMA!

jo, men så kan det ju också vara. När skiten som är lycka studsar ner istället för rullar in. Yes.

Jag har en plan. Jag vet att det här kommer bli hur bra som helst. Jag kommer ihåg att jag lovade mig själv att inte berätta för någon. Jag inser att jag nog kommer bryta det löftet. Jag förstår att det inte kommer göra så mycket. Jag vet att det kanske till och med är bäst så. Jag har en plan. Jag har en innerligt bra plan. Jag njuter när jag tänker på planen. Jag känner fjärilar när jag känner planen. Jag har en plan. Jag är Jippi!!

teminus 30

Vänta, måste ha nåt att käka bara (tankarna ekar i skallen, jag mumlar säkert för mig själv också)

Och så bort - och så tillbaka. Det smakar hjärtegott. Fjällbrynt och leverpastej, kan det blir mer svenskt?

I alla fall, det är ungefär en månad kvar tills jag lämnar landet nu. Och jag är i enormt behov av sol och värme. Eller så börjar jag bara bli uttråkad. Det är ungefär fyra veckor sedan jag slutade sommarjobbet och jag har i och för sig haft det bra sen dess. Jag har roat mig med en resa till Köpenhamn, Hamburg och Falkenberg och det gjorde lika gott som solen och badandet veckan efter. Men så drog regnet in och det börjar liksom bli tråkigt.

Så det gäller att roa sig. Ikväll har jag roat mig med att i tankarna och drömmarna pendla mellan Los Angeles, Bangkok, Lissabon, Florens, Nice, Philadelphia, Rom och Neapel. Illa värre.

Och så har jag svamlat:

Människan: jag drömde om oss. Vi var i paris. Det var trevligt. Vi borde åka dit.
Jag: Jag kan åka imorgon, baby
Människan: Då jobbar jag för att få ihop till vår hushållskassa, ju!
Jag: Men du, var inte så styrd, släpp loss! Vi kan äta maskrosor om vi vill. På livets vingar är inget omöjligt! Jobb, bah, vad är det? sa han, vi kan, kan, jag menar, skita idet!

Och strax:
Shit, jag har suttit vid datorn i en timma nu, mumlade han till henne. Jag har letat resor, inspiration. Letat drömmar och prospekt. Jag vill resa! Han tittade henne i ögonen. Snälla, res med mig. Kom till England och åk tåg med mig! Vi ska dricka billigt rödvin och poetiseras
(låter fantastiskt!)
- billigt rödvin är OK i frankrike. för det är ändå franskt liksom. -

Och vad har jag gjort i helgen?
- Jag har lagt tak, och fått blåmärken på benen. Det var det värt. Men det regnade lite idag-
- Du har du byggarebennypeppat inför soffihopskruvandet?
(Du kommer älska uppsala, ramla mellan husen bakom V-dala med en vinflaska, studentisera och nörda, hata vinden som blåser och älska studentlivet)
(JA!)
- Jag är alltid pepp inför att bygga saker<
(BRA)
- Känns liksom att man skapar något. Tänk dig: Benny vaknar på morgonen och tänker att idag ska jag föda en soffa.
(Blir perfekt!)
- Det kommer att bli en så sjukt bra soffa. Sen får vi provsitta den.
- Ja, men först måste vi välkomna den! Säga: godmorgon soffan, du har vaknat till en underbar värld och ska stanna hos __ ett tag nu. Hon kommer ta hand om dig. Du kommer bli omkramad och omfamnad, kanske avdammad och kammad. Du kommer få vänner, skrivbordet och sängen. Du kommer vara trött om mornarna och le om kvällarna. Sitsen är din mun och armstöden dina mungipor. Le för oss nu, soffa! Le! Ty du är vaknad!


Jag borde verkligen åka på semester. Fast så är jag ju redan på semester.

T - thirty three days

Igår var jag i Stockholm och för att komma dit tog jag ett tåg. I vanlig ordning blev jag nästan överkörd av en bil på vägen till stationen. Cykelhjälmstvång för galna juristcyklister vore kanske något att tänka på.

Men jag hann med tåget, det gjorde jag. Även det var på håret. Det räcker ju inte med att komma i tid till stationen, man måste fixa biljett också. Och maskinerna på perrongen är inte alltid de snabbaste. Så där stod jag mest och stampade med fötterna och flåsade efter min vansinnesfärd över Väderkvarnsgatan. Det satt en mamma med två barn på bänken bredvid maskinen också. De tittade konstigt på mig. Fast de tyckte nog å andra sidan att jag var konstig.

I alla fall. Maskinen spottade ut min biljett samtidigt som tågvärden blåste i visselpipan och jag studsade in i första klass och gick förbi ett visst kommunalråd mot vagnarna längst fram. Det var många vagnar att gå genom men jag hade sällskap av en följeslagare som följde mig. Hon orkade dock inte gå genom alla vagnarna och gav upp i den näst sista.

Och då händer det. Inte på vägen till vagnen, men väl där i vagnen, sittande på ett säte. Det är en GIGANTISK mal eller geting eller nåt. Såg inte riktigt vad det för en insekt men den var en g i g a n t i s k sak! Den försökte komma ut genom ett fönster som var stängt, den såg nog friheten där ute, susandes förbi i hundra knyck. Mitt i allt det förskräckta - min undangömda rädsla och sakens jakt efter frihet - satt också en stackars tjej som försökte jaga iväg saken.

Men det gick inte. Saken ville ut genom just hennes fönster. Tjejen kom till slut på den alldeles briljanta idén att öppna fönstret. När fönstret sen var öppet ville dock inte saken flyga ut. Nej, tänkte den säkert, jag vill ut här nere. Inte där uppe där det är öppet. Men tjejen gav sig inte. Hon tog sin dagstidning och förde saken mot fönstrets öppning.

Då tog vinden tag i saken och kastade den inåt vagnen och saken - som nu blivit en missil - träffade en tant i ansiktet.

lost wings in the wind

Aint it the life?

Det här är något nytt. Fingrarna virrar omkring som vilsna vingar i vinden, magen knyter sig som en röd trasa och hjärnan kan inte fokusera. Jag är nervos. Inför tentan. Hur det ska gå. Korta meningar, andetag och udda tankar. Usch. Det här är nytt och jag är nervös och jag tror att jag har ångest och jag funderar på om jag tänker på att kanske blanka och jag stirrar och jag undrar och jag mår illa. Jag mår illa.

Det är inte likt mig. Jag brukar inte bli nervös. Jag brukar ta det med ro, ingen hybris och tro att jag ska fixa det galant utan jag brukar hålla huvudet kallt och göra så gott jag kan och så brukar det bli bra. Men ikväll fladdrar det runt i magen och jag är nervös. Nästan rädd till och med.

Inga tankar och inga ord har förmått det att ändra sig. Men det ska nog gå bra, ja det ska det nog, bra ska det gå. Hoppla pålle, hoppla.

Det ironiska är ju att det förmodligen inte är okunskap som kommer stjälpa lasset, utan rädslan för okunskap.

Okunskap om folkrätt.
Okunskap om EG-rätt.
Okunskap om IP-rätt.
Okunskap om allmän förvaltningsrätt.
Okunskap om kommunalrätt.
Okunskap om offentlighet och sekretess.
Okunskap om polisrätt.
Okunskap om socialrätt.
Okunskap om utlänningsrätt.
Okunskap om miljörätt.

Vet inte varför jag radar upp det. Kände bara för det.

Over and out. Imorgon är det sommar! :D

Break the ice

06.15 vaknar jag av att en tyst röst sjunger uti vår hage så jag stiger upp, stänger av väckarklockan och tar ut öronpropparna. Därför sitter jag mer än tjugofyra timmar innan tentan med en kopp kaffe, ett glas juice och en tallrik fil och läser tidningen.

Min kombo hade somnat framför tvn, igen, så jag fick stänga av den. Men så kom jag på att ljudet fortfarande lät på det tvspel som han hade spelat så då fick jag sätta på tvn igen för att komma underfund med hur man sparar spelet, men då kom jag på att man inte bara kan spara hur som helst i det spelet så då fick jag leta efter kontrollen till ljudsystemet istället men den, svart och allt, såg jag inte till någonstans, först i alla fall. Den låg min kombo och sov på. När jag väl fick tag på den stängde jag av ljudet och sen tvn. Då såg jag att inne i kombons rum låg det någon slags val och sov.

Imorgon är det tenta och därför ska jag sova tidigt och av den anledningen har jag pallrat mig upp tidigt. Undrar om det funkar och om det ens finns något samband.

Kaffet smakar i alla fall gott. Och radio är ju alltid kul att lyssna på.

det kan vara så att jag inte kommer sätta min fot på Carolina Rediviva på mer än ett och ett halvt år.