Bindestreck-dag

Bion igår var bra. Vi såg den senaste filmen av bröderna Coen, Burn After Reading, och den är klart sevärd. Inte så många asgarv men filmen är smart, rolig och värd pengarna.

Idag har jag annars haft en strid, panik, fått intressant fakta och genomlevt mitt livs värsta seminarium.

Striden bestod av blod svett och tårar. Ok, kanske inte så mycket blod och tårar men i vilket fall svett. Inte så mycket, men lite. Jag har cyklat. Cyklat upp, och cyklat ner, men framför allt cyklat in. In i en storm. Om jag tyckte att Uppsala var blåsigt - och det är det verklien - så är det ingenting mot Leeds. Om jag blev sur av kastvindarna och motvinden i Uppsala, blir jag vansinnig och rasande av stormarna och dess småjävlar här i Leeds. Jag brukade roa mig själv med att vara irriterad och arg i Uppsala, men det här tar priset. Och till råga på allt, när jag stannade vid ett rödlyse vid Hyde Park i morse, så trodde jag mig få olja och skit på mina byxor och sen vid Roger Stevens Building var jag nära nog på att ge de små blockerande ynglingarna en smocka.

Ok, jag inser att det låter som att jag är bindgalen, och det är jag vissa sekunder om morgonarna, men jag överdriver lite. Bara lite. Men arg var jag. Fråga Natalie.

Och seminariet, ja det var skit. På ren svenska alltså. Läraren var inte alls förberedd utan yrade konstiga frågor som inte precis gjorde det lättare för oss. Jag menar, jurisprudence är svårt som det är redan och en virrig professor (eller doktor eller vad fan han nu är - hoppsan) gör det ju inte lättare. Ok, det här är inte någon slags slå-mig-för-bröstet-berättelse; jag var inte precis förberedd jag heller, men jag hade i alla fall ett hum innan jag gick på detta rensa-hjärnan-seminarium.

Och han var inte trevlig heller. När jag väl öppnade munnen sa han att han inte hörde och när jag sedan upprepade med högre röst tittade han bara på mig och sa, "aha". Fast det var ju å andra sidan trevligare än han var mot tjejen som efter sin upprepning fick kommentaren "kan inte någon annan svara istället?".

Okej, jag är lite bitter och spydig idag, men det var helt makalöst. Jag tycker synd om de som är här i tre år.

Aja, nu ska jag laga lite mat med spanjorerna. Kom överens om det med den lille ettrige efter gympasset idag. Pasta med pastasås. Originellt va?

Imorgon: Constitutional Law, EU Enlargment: Legal Implications och köpa-rabbatkort-på-stationen-med-Natalie-och-Immanuel.

Jag är förvirrad. Det var så mycket lättare förr. Då fanns inga alternativ och om de fanns så var de egentligen inga alternativ. Egentligen. Och nu, nu har jag skapat - på riktigt - en verklighet som nog egentligen kanske inte alls existerar och som om den nu har existerat i vilket fall har försvunnit och som jag känner har lagt en massa bördor på mina axlar och gjort att jag känner att jag måste bevisa något. Bevisa något som jag inte kan bevisa eftersom det inte går att bevisa.

Jag är förvirrad.

Igår sov jag först halva dagen innan jag åt mötte upp Anja och Retsepile på puben innan vi åt middag på en fransk restaurang innan vi gick på teater och såg en dramatisering av Orwells "Animal Farm" innan vi gick vidare och mötte andra på en pub där de hade en liten konsert med ett liveband innan vi gick till en annan pub som mer var en nattklubb innan några av oss gick till St Marks där vi avslutade natten.

Jag är fövirrad.

old memories

jag kommer dö på min cykel

Igår var det crepes-party. Jag och Immanuel mötte först upp hemma hos honom där vi käkade lite pasta och drinkade fuldrinkar framför youtube. Sen gjorde vi crepes. Eller, egentligen var det Helen som gjorde crepes och som sen lärde mig. Jag lyckades faktiskt - ibland - rotera pannkakan tre varv när jag slängde den. Men såklart hade jag ingen chans mot fransmännen som kan slänga pannkakor med förbundna ögon i ett tyngdlöst tillstånd med bakbundna händer.

Sen gick vi till fruity och jag dansade och dansade och dansade och snurrade hem.

Ikväll: middag med Anja och Retsepile och sedan teater.

Ibland undrar man om man är värd det

Fick ett sms nyss. Vet inte vad jag ska säga. Det här gör min dag:

"Benny! Tänkt skriva ett sms nu några dagar! Men har inte kommit fram till hur jag ska få ner allt på några rader! Men sammanfattat blir det något i stil med att jag älskar dej och kommer alltid vara ditt största fan på distans ;) får prata snart!"

Den här vännen och jag har inte umgåtts så mycket på senaste tiden men, som jag sa till N härom dagen, så är han fortfarande en mycket nära vän. Och så får man det här. Vänner har man verkligen för livet!

Zzzz

Det är skönt att sova länge, men någon måtta får det vara. Idag vaknade jag av att Eve knackade på dörren och presenterar enkortväxt liten spanjor. Sergio bor med några andra utbytesstudenter i lägenheten bredvid och han är lika ettrig som trevlig. Nu ville han dra med mig till gymmet. Jag lyckades skjuta på det ett par timmar.

Ja, det är skönt att sova länge, men någon jävla måtta får det vara. Inte bra det här, halva dagen har ju redan gått. Ingen frukost har jag heller så nu gäller det att packa ihop mig och ta mig till the Refectory. Där kan man få en hel måltid (en maträtt, vattenflaska och ett äpple) för det facila priset £5.15. Där är ju som hittat; bara 67 kronor. Det är vad jag kallar riktiga studentpriser.

Sen: läsa tråkboken English Legal Systems på biblioteket, träna och gå på fransk-tysk fest.

Pundet snart uppe i tretton

Jag kan ju bara konstatera att det är kul att studera i England. Som svensk utbytesstudent här i England får man låna så mycket man kan låna, vilket gör att man badar i pengar. Eller, badar och badar, men har så det räcker med tanke på att det är dyrare i England. Eller har så att det räcker, man överlever efter att kronan har börjat vackla mot pundet. Fast det klart, pundet har ju bara blivit en krona dyrare så jag behöver nog inte börja leva på knäckebröd riktigt än. Vilket ju är tur eftersom det inte finns knäckebröd här.

Nej, det är kul här i England. Vädret är över förväntan (det regnar inte varje dag) och det är faktiskt mysigt med heltäckningsmattor. Nej, att åka till sydligare breddgrader och leva i solen och bada och slippa heltäckningsmattor och bo i ett billigt land det är inte på tapeten idag.

1-4 en utelämnande vanlig onsdag

Det var tungt att komma upp imorse. Eller imorse och imorse, snarare i förmiddags. Men jag kom upp och rusade mot föreläsningen. Den var okej. Som alltid. Tänk 400 pers i en stor föreläsningssal med en australiensisk snubbe som älskar att göra saker svårare än de är. Idag orerade han om prejudikat. Praxis är bindande här i England och vad som är bindande, den så kallade ratio decidendi, är viktig att finna. Men han gör det så svårt som möjligt och de stackars ettorna skruvar osäker på sig i sina stolar. Ja, när de inte hostar alltså..

Jag skickade ett sms med min insikt till Natalie men hon var inte intresserad, hon satt kanske och tänkte på hur trött och sjuk och sur jag hade sett ut när jag kom in i föreläsningssalen. (Hon kommer döda mig efter att ha läst det här). Men men, vi mäklade fred där nån gång efter lunch när vi drack kaffe uppe på fejkstarbuckset. Jag log mest men lovade att jag skulle bli mindre trevlig.

Anyhow, dagens andra stora grej var pinsamheterna på ett kafé mitt emot Parkinson Building. Medan Immanuel och Natalie blev serverade sina kaffe kom en kille in och snackade med barristan. Hon såg helt borta ut varpå jag ganska tydligt säger till Natalie att hon verkar helt trög. Natalie nickar instämmande och kommenterar besviket och halvt upprört att det är för mycket kaffe i sin mugg. Jag betalar min kaffe och räcker fram mitt "stamkort". Jag får tre stämplar och påpekar detta glatt för Natalie. Natalie yrar då något om att jag har gett henne "blicken" och att det var därför. Jag ser då tveksam ut samtidigt som barristan vänder sig om och glatt utropar - på svenska - att det är kul att vi är svenskar.

Vi sjönk ner och fram till soffan. Eller, inte jag, jag var ju tvungen att stå kvar, under pinsam tystnad samtidigt som den svenska barristan gjorde min kaffe. Aja, shit happens.

Dagens tredje grej är den svensk-spansk-tyska-(franska)-middagen. Jag gjorde köttbullar (i vanlig ordning), Carlos gjorde tortilla de patata och Anja gjorde någon slags tysk pastamasaker. Det var kul och mättande. Middagen var annars rätt skum med en svartsjuk spanjorska. Ena stunden älskar hon mig, andra stunden förolämpar hon mig. Hon är också vettskrämd för Natalie. Haha, detta kommer bli kul, det känner jag på mig. Hon var också rätt pinsam när hon frågade, rätt ut, om någon hade legat med en annan i rummet. Tystnaden var ganska pinsam.

Dagens fjärde grej är att jag och Anja har köpt teaterbiljetter åt oss och Retsepile (Luv) som fyller år på lördag. Vi ska se Animal Farm. Det kommer bli en bra helg.

Nåväl. Man ligger som man bäddar. (Jag vet att det är bakvänt, men jag är ju tvärtom)

Imorgon: seminarium i European Business Law (postgrad)

yeah yeah, wow wow

Idag var en händelsrik dag men jag överlevde. Den blev också något sånär som jag trodde. Det blev iofs inget TigerTiger men det blev en båt istället. Visst, det var bara vi som dansade, men det gör inte så mycket, för jag blev bjuden på spanska sen. Och spagetti. Men mest linguine.

Imorgon: English Legal System, Lunch med planering av kustresan, Swedish Dinner.

Och så ger vi upp

Tanken var länge att jag skulle uppdatera denna blogg med vad som har hänt ända sedan jag kom hit till England. Tanken var att det skulle vara en riktig blogg. En riktig logg. Men så blev det inte. De första två veckorna blev jag helt inne i erasmusutbytet och internet och blogging blev det inget av. Sedan dess har jag uppdaterat bloggen lite då och då, men med uppdateringar som egentligen redan har passerat sina bäst-före-datum. Inläggen nedan, till exempel, är inte alls skapade de datum som de utger sig för att vara skapade på, utan senare i en slags stressade minnesattack.

Nåväl, jag överger denna tanke nu. Nu kommer jag blogga lite då och och då, och troligen, för det mesta, blogga mer i realtid. Jag kanske kommer skriva inlägg om vad som har hänt hittills;

• Introparty,
• Fotbollsmatchen,
• Hur jag nästan blev kär men tyvärr sprang undan,
• Carlos födelsedagsfest där jag blev buren genom området bärande min svenska tröja
• Små-grodorna-kurser med andra utbytesstudenter,
• Svensk middag med Natalie och Immanuel,
• Svensk middag med korridoren,
• Besöket på Ikea,
• Första föreläsningarna,
• Spansk-internationella middagar,
• Alla pubrundor,
• Alla missade telefonsamtal,
• Alla okända nummer,
• Leeds Light-Night,
• Skräckfilmsnatten,
• Resan till York,
• Dejtingförmedlartjänsten,
• Freshers Ball,
• Efterfester på mitt rum,
  
• Osv osv...

Men så kommer det troligen inte bli. Troligen kommer bloggandet blir mer eller mindre sporadisk och mer aktuellt.

Ta idag till exempel.

Jag gick upp alldeles för sent och cyklade på vänster sida av vägen på min racingcykel till Universitetet. Det tar ca fem minuter. Det var tungt imorse dock eftersom jag inte hade särskilt mycket luft i bakhjulet. Jag hade lånat en pump av grannen ovanför mig, Mathilde, men den fungerade inte eftersom jag har en racingcykel.

Väl på universitetet gick jag till föreläsningen som var i Jurisprudence. Det var intressant även om studenterna (tredjeårsstudenter) inte var särskilt respektfulla mot läraren. Efter föreläsningen gick jag ner till the Refectory där jag köpte en kaffe på fejkstarbuckset och en panini. Jag läste även the Times om bland annat den finansiella krisen och om engelsmännens egen förträfflighet.

Sedan gick jag till nästa föreläsning i ämnet Introduction to the law of Obligations. Den var okej. Avtalsrätten är ganska lik även om den är mer konservativ här och lite annorlunda i vissa avseenden. Jag mötte några av de andra utbytesstudenterna som finns på Faculty of Law och pratade lite med dem.

Jag gick sedan till dagens tredje föreläsning som var i kursen Constitutional Law. Den var rätt okej också även om den var lite väl basic (förstaårskurs). Jag blev även tokig eftersom föreläsningssalen är ett mindre fältsjukhus med alla hostande förstårsstudenter. Jag satt bredvid en tjej från Hong Kong som är Natalies "drinking buddy".

Efter föreläsningen gick jag med min cykel till en cykelverkstad på andra sidan Hyde Park. Där köpte jag en cykelpump som är kompatibel med min cykel. Efter att ha klurat i ett tag på hur min racingcykel fungerar så pumpade jag däcken och cyklade hem. Väl här hemma tvättade jag för alldeles för mycket pengar (£3 per maskin). När jag var klar med tvätten blev jag bjuden på fajitas av korridoren bredvid.

Efter detta pratade jag med några kompisar på msn och blev inbjuden på crepesafton i korridoren ovanför min där Mathilde bor. Vi var åtta utbytesstudenter; fyra spanjorer, tre fransmän och en svensk. Jag tog med lite öl och en av spanjorerna tog med lite till. Mathilde bjöd på crepes och cider. Diskussionerna var många och underhållande.

Efter crepes spelade vi kort.

Puh. Såna här maratoninlägg ska jag inte skriva mer.

Imorgon: föreläsning i Constitutional Law och i EU Enlargment: Legal Implications. Sen ska jag nog äta sushi med Natalies pakt och sen träna innan jag går på s.k. social med Erasoc (Erasmussociety). Sen ska vi enligt vissa gå på TigerTiger. Jag är inte den som säger nej.

Pubrunda med min Flat

Min Flat är hur skön som helst! När jag hade bloggat klart igår tittade jag ut genom fönstret och där såg jag ett helt gäng med folk som satt på gräsmattan. I en cirkel. I en hippiecirkel. Jag skänkte inte så mycket energi åt det dock, de såg rätt unga ut. 23 är ingen ålder i Sverige men här är det fem oceaner av år. Alla är trevliga dock och det är skönt med lite engelsmän för en gångs skull.

Nåväl, i mitt kök stod i alla fall en tjej från norra England. Hennes mamma var där också. Och hennes pappa. Och hennes bror. Jag började diska mina grejer samtidigt som hennes pappa muntert mumlar att jag är "also domestic". Vadå också, undrar jag. I alla fall var invasionen snart ett faktum. Om lägenheten tidigare varit svensk blev den svenska invasionen ett litet kort gästspel i en engelsk yra. Men det gör å andra sidan inte så mycket, är man i England så...

Förutom tjejen från norra England Sally-Ann (18) kom tre andra. Eve (18) från nånstans här i närheten, Michael (20) från utanför York och Jon (26) från London. En bra mix med andra ord, särskilt som de är engelska och jag därmed slipper fastna totalt i den utbytiska röran och att de alla inte är 18.

Vi bestämde att vi skulle gå ut på en liten pubrunda för att kunna lära känna varandra. Sagt och gjort. Först gick vi till the Skyrack. The Skyrack är en rätt trevlig pub här i Headingley. Det var mycket folk där och jag fick även nyttja mina kunskaper i hur man dricker öl. Viktigt att veta, tydligen (men skönt nog något som jag redan visste), är att man köper dricka (läs:öl) genom s.k. "rounds". Systemet går ut på att om man är ett mindre sällskap så köper man dricka åt alla, fast i omgångar. Viktigast är att inte vara sist (om du är ny i gänget) och om du är kille, att alltid vara före tjejerna. Jag tror att jag klarade testet, men så var vi ju alla nya för varandra också.

Efter ett par öl lekte jag Allan Ballan och skulle visa vägen till andra pubar. Det gick sådär. Det gick vilse. Vi gick vilse. Efter lite letande hittade vi dock till the Arc. Vid det här laget hade Anja slutit upp till vår lilla gänget, dvs den tyska tjejen som varit med och lekt i det spanska gänget. The Arc var trevligt, lite modernare och ganska högljutt.

Efter ytterliggare ett par rundor gick (ragglade) vi därifrån och vi hittade till en slags nattklubb. Vi det här laget så har jag rundat flertalet rundor och har mycket roligt. Efter nattklubben, som jag dock inte kommer ihåg namnet på höll jag och Anja sen på att bli överkörda. Det här var ett major moment under kvällen. En näradödenupplevelse, jag är fortfarande nervös. Dum som jag var, och onykter som jag var skjutsade jag Anja på hennes cykel på väg tillbaka till Lupton. Och svensk som jag är, och oengelsk som jag är, glömde jag vissa små petitesser i den engelska trafiken, som t.ex. att de kör på vänster sida. Nåja, vi överlevde i alla fall.

Idag har jag annars slappat. Jag har tagit det lugnt och laddat inför kvällens aktiviteter. Ikväll är det nämligen något så spännande som Welcome Party på the Students Union. Jag tror dock att jag dricker cola ikväll. ;)

jomenseruatt

Tiden springer förbi. Den rusar åt höger, förbi alla dagarna i kalendern och den tycks likgiltig inför att vissa saker borde ges mer tid och andra mindre. Inför tiden är vi alla lika.

Kan man tycka i alla fall, jag drar mig nu till minnes en diskussion jag hade med pappa för ett par år sen. Hans resonemang var klockrent på så sätt att det var ett enkelt resonemang. Han menade att tiden är konstant. En sekund är en sekund är en sekund; likadan som den innan och likadan som nästa ska bli.

Jag höll inte med. Kanske var det tonårstrots, kanske var det ett plötsligt infall av klokhet och insikt. Kanske var det bara galenskap. I vilket fall höll jag inte med utan hävdade hårdnackat att tiden är relativ. Relativ på så sätt att varje sekund inte alls är den andra lik.

I den vetenskapliga teorin är tiden kanske konstant, d.v.s. en sekund är så lång ”tid” det tar för en proton eller vad det nu är att färdas ett visst avstånd. Jag skriver tid inom citationstecken just på grund av denna ironi. För jag menar, som jag säkert gjorde då också, hur kan man veta att en sekund är en sekund om man definierar sekunden på ett sätt som inte har med tid att göra? Usch, teoretiskt det här, men häng med nu. Om vi säger att en sekund är A och att sekunden A är definierad efter hur A ser ut en given A. Ser ni cirkelresonemanget?

I alla fall. Antar att detta snarare är en bevisfråga som jag snurrar in mig i nu. Min poäng för ett par år sen – alldeles för många år sen, usch, denna tid nu igen – var att tiden uppfattas olika i olika situationer och att det som vi kallar tid egentligen bara är en nödvändig referensram men en referensram som vi omöjligt kan verifiera. För tid är i verkligheten det som varje individ känner och uppfattar den som. Och eftersom varje individ känner annorlunda är tiden relativ. Puh.

Nu var ju inte detta vad jag ville säga med detta inlägg dock. Jag ville säga att tiden har sprungit iväg och att jag har fyllt denna tid med en massa olika saker.

1. Jag har blivit halvspansk. Inte alls egentligen men ändå litegrann. Kommer nog lära mig spanska innan året är slut. Ironiskt va? Åker till England och kommer hem som spansk.

2. Jag har sjungit karaoke. Ni kommer aldrig få se bilder och det är tur att ljudvågor dör när de träffar väggar. Need not say more.


3. Jag har dansat Salsa. Det gick bättre. Vi var kungarna och drottningarna på dansgolvet.

4. Jag har varit på tipskryss med kristna. Vi gjorde en giraff av tidningspapper. Det var kul. Vi vann nästan.

5. Jag har varit på Fruity Disco, som är lika fånigt som det låter. Tänk artonåringar som dricker vad de tror är friska fruktiga drinkar men som egentligen bara är vodka smaksatt med något odefinierbart.

6. Jag har köpt en cykel och blivit nästan överkörd flera gånger.

Nu ska jag träffa mina nya flatmates. De kom idag.

Dag 2

Jag vaknar med en huvudvärk, det är svårt att leva i England. Antingen förgiftas man av gula drycker eller av stinkande mattor. Mattan kommer bli en följetång. Nej, jag är inte bitter, det var kul igår.

Idag har jag inte gjort så mycket. De praktiska detaljerna som att stå i flera köer för att få ett studentkort klarade jag av redan igår med hjälp av Mr Immanuel som mötte upp mig efter mötet med köerna på Accomodation Office. Så idag har jag skött mer praktiska saker. Jag har t.ex. upptäckt att det tar ca 30 minuter att gå till universitetet från där jag bor och att det tar ca 15 fler minuter att komma ner på stan.

Väl nere på stan irrade jag mest runt bland alla butikerna. Utbudet av butiker är minst sagt enormt, som vilken lite större stad som helst med andra ord. Försäljarna är mer aggressiva dock, de attackerar en på gatan och ger sig knappt. Tur att man har lärt sig stockholmsansiktet och låtsas som ingenting samtidigt som man drygt viftar lite med armen.

Till slut hamnade jag i alla fall på Wilkinsons där jag köpte lite saker till mitt kök (4 x glas och bestick samt 2 x kopp, assiett, stor tallrik och liten tallrik) och ett täcke. Jag sov i min lilla sovsäck inatt. Eller sov och sov, jag låg halvfrusen och sniffade mattlim i min lilla sommarsovsäck. Heltäckningsmattor tydligen inte mot kyla. Jag köpte också fem adapters eftersom de här i England har fått för sig att två hål i väggen är alldeles för snålt och därför har borrat ett tredje. Och jag som trodde att ström bestod av plus och minus, vad ska vara i det tredje hålet?! Neutral? Extra plus för kalla nätter när heltäckningsmattan är så kall att den stinker? Hur svårt kan det vara!?

Men jag är ju å andra sidan ingen elektriker. Vi kanske inte har elektricitet i Sverige. Vi kanske har iskraft. Ingen aning.

Väl hemma i Headingley sen upptäckte jag i alla fall att det ligger en Wilkinsons runt hörnet från där jag bor. Utmärkt, jag hade ju verkligen längtat efter en vandring med täcke och saker från stan. Jag gick dit ändå efter att jag hade dumpat sakerna från stan och köpte en kudde (kan ju också vara bra att ha) och en stor stekpanna samt två kastruller. Jag köpte även knivar och en skärbräda. Och ja, jag blev kollad leg den här gången också.

Ikväll ska jag leka mer spanjor med the spanish connection. Jag, tysken och de andra små spanjorerna. ;)

Väl framme i Leeds tog jag taxin till Charles Morris Hall. I alla fall var det vart jag trodde att jag hade begett mig. Charles Morris Hall är ett av de s.k. residences som universitetet har för förstaårsstudenter och det boende som jag skulle nyttja eftersom jag anlänt till staden en dag tidigare än planerat. Mitt boende är egentligen ledigt förs imorgon. I alla fall: jag hittar inte. Allt är huller om buller, inga skyltar bara stora tegelstenar. Jag vankar upp för en gata, ner för en gata. Till slut hittar min väska rätt och jag med den.

Charles Morris Hall är i en klass för sig och dessutom mycket engelskt. Det är heltäckningsmatta och det är brunt. Tegel, tegel, tegel, liksom. Väl inne pratar jag med någon 20-åring som inte verkar ha mycket koll på läget men som efter ett tag rekommenderar mig att gå upp till Accomodation Office och höra efter om jag kan få flytta in till mitt eget boende en dag tidigare.

Sagt och gjort. Efter att ha stått i en kö, fått ett klartecken och sen stått i en annan kö, väntat på byråkratin och fått ännu ett klartecken får jag informationen att jag sent under eftermiddagen kan bege mig till mitt boende och flytta in.

Jag möter också två andra, två spanjorer, som även de ska bo på Lupton. Carlos och Jorge. De är trevliga. Hinner inte snacka så mycket dock utan beger mig ner till min väska, min stora, stora väska, som stor strandad nere på Charles Morris och förhandlar med en söt tjej om att få låsa in den någonstans. Hon samtycker.

Och där står sedan min väska i ett par timmar medan jag utforskar ett England och ett Leeds som är som Sverige men ändå inte. Sen omsider, efter flera ny bekantskaper och utbytta telefonnummer och allehanda msn-adresser tar jag en taxi till Lupton.

Lupton är stängt. Tydligen har de inte öppet klockan fem på eftermiddagen. Jag är strandad. Jag kommer inte in. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vankar, med min väska, vankelmodigt fram och tillbaka längs det stora järnstaket som omgärdar området och funderar på att bita mina naglar. Jag gör det inte. En person öppnar.

Väl inne i mitt rum inser jag att jag har en ny heltäckningsmatta. Killen som gett mig nycklarna och visat mig vägen ser mycket entusiastisk ut. Jag är mer osäker. Det stinker mattlim. I vilket fall sitter jag där ensam i mitt nya rum som ligger i ett öde område. Jag packar upp. Internet fungerar inte.

Sen så knackar det på min dörr. Där står Jorge och Carlos. De är på väg ner till kåren för att träffa fler spanjorer och jag följer med. Jag blir lite full men ändock lika glad. Engelsk öl är billig. Underbart.

I England åker man tåg. Det går inte särskilt fort och alla gör det säkert inte, men i England åker man tåg. Man kan åka gula gamla fula tåg eller nya med elektriska färger på. Åldern eller färgen spelar dock ingen roll, alla går lika sakta.

Idag åkte jag tåg. Det gick inte särskilt fort och det var första gången i England. Jag åkte ett nytt tåg med elektriska färger på. Det tog mig en och en halv timma att åka tåg från Manchesters flygplats till Leeds. Och då är det egentligen en kortare resa än från Stockholm till Uppsala.

En annan sak man gör i England är att prata engelska. Det kommer kanske inte som en nyhet för de flesta av er, men i norra England pratar men en speciell sort engelska. Jag är inte säker på att jag har greppat den än, men jag kan i alla fall säga att den där engelskan som man lärde sig i skolan inte duger mycket till. Den funkar i skrift men ger bara höjda ögonbryn till svar om man försöker forma orden med ljudvågor. Queen's English, säkert!