I dessa tider

med blå himmel

Nästan som nyfrälst

Det här året har hittills varit perfekt. Inte av någon speciell anledning. Bara bra, liksom.

bambadambadambam!

Jag ska dansa genom livet.

Genom medgång och motgång ska jag dansa. Ja det ska jag.

snart är våren tillbaka, jag lovar

Skrivkramp. Kramp. Och så sitter jag med lite bas i ett par kortbyxor och bara hoppas att allt ska flyta fram så fint och lugnt som det alltid brukar göra. Men inget, inte nu. Jag sitter istället som en tjugohundratalets ferdinand framför högtalarna, diggar och sneglar på alla de andra små duktiga juridikstudenterna som stångas så fint nere på JB. Jag har varit där, tänker jag, men jag är här nu. Här bredvid mina högtalare. Lyssnar till musiken och drömmer. Texterna är saksamma, jag är inte sån, jag skiter i dem. Visst jag lyssnar ibland, skapar min egen mening. Anammar en rad här och där och sjunger med lite men framför allt diggar jag. Och sitter i mina kortbyxor.

visslar lite.
gungar lite.
sjunger lite.

ler lite.