Det satt en ventil bredvid mig på föreläsningen i måndags. Han väste som ett mindre ånglok när han andades. Poor fellow. Och Mr Torbjörn predikade från predikstolen. Vi var i Missionskyrkan igen. Kan man se juridiken som ett kall vid sidan om läkaren, prästen och brandmannen eller polisen? Mr Torbjörn som bara äter finpotatis, dricker vin och rabblar juridiska fraser på sin köksfranska skulle nog säga det. Men jag tvekar. Visst är det intressant. Men ett kall? Ha, vem drömmer om att sitta fast i lagboken resten av livet?

Nåja, det finns ju undantag. Typ de som vill hjälpta svältande barn i Nigeria. Men vänta nu, vilken koppling hade det till svensk straffrätt? Forgive me, my lord.

Annars är det vilda västern. Vi hade kursråd och jag var tydligen argast av alla. Men va fan, inte så konstigt om de vill ha allt elektroniskt så att de stackare som inte har laserskrivare hemma får stå som den sanne proletären med mössan i hand i en halvmil lång kö till de två skrivarna på juridiska biblioteket. Lika förbannad blir man ju på att Mr Torbjörn inte tycks se det som ett problem att studenter blir stressade. Men fine! Vi kan ju driva 300 till att hoppa av och så kan ju resten sitta där och skrocka.

Talade dock med Mr Metod om det. Han har blivit mycket bättre. Kanske till och med lite för långsam och tydlig. Vi har faktiskt inte tid med att i fem minuter vänta på att han ska måla upp förra seminariet i sitt huvud för att sedan säga det självklara.

Forgive me, my lord, but cynism is my call today.

Vilda västern sprang sen in i ett annat hektiskt schema med mangosorbet, hiphop på Drottninggatan 12 och film med finskor.

Och jag som hade ett PM och skriva. It has haunted me. And still is. Jag börjar dock bli klar nu. Och då väntar bara ångest över att sommarjobbet gömmer sig och att jag har ca tre böcker att läsa. Och så kommer det ju en helg också.

Forgive me, my lord.

Imorgon: Seminarium