Det förra året i svammel (och bilder)

Jag sitter på golvet. Jag vet. Jag är knäpp (ja, det var ett erkännande). Men du är inte den förste som har tänkt det. Jag bara gillar det så. Försöker intala mig själv att det kallas karaktär, men förmodligen kallas det nåt helt annat. Typ sinnesrubbning, vad vet jag. Jag sitter i alla fall på golvet.

Ty sådan är jag.

1. En bekännelse

Nu får det vara nog! Jag trodde att det skulle gå åt helvete med vissa saker ute i kylan. Jag menar, jag trodde jag skulle frysa ihjäl i den där snödrivan, att jag skulle dö av törst och allt det där. Men faktum är att jag klarar mig riktigt galant! Så vet du det! Och dessutom kan jag säga att det inte var jag som satte mig i snödrivan. Det var någon som kastade ut mig, drev mig dit. Men se, den får stå sitt kast nu. Jag har lämnat snödrivan. Ok, jag är inte den som är den. Jag menar, jag kommer inte vara elak. Jag bjuder mer än gärna på en kopp kaffe eller nåt. Men det får bli hemma hos mig. ALLA är välkomna. Hehe, låter som en klyscha, och det är det, men vafan. De fördrivande skall icke fördrivas.

Så, så var det sagt.

2. En återblick framåt

Nytt år innebär nytt slut och nytt slut innebär ny början. En fortsättning innebär en paus och en paus är som ett strömavbrott: jobbigt, smygande och vanligt. Åtminstone i vissa delar av Sverige. Men nu är det nu, och det betyder nytt. Jag har en alltför lång lista i år och jag känner på mig att det här året kommer bli tufft tillika alldeles underbart.

Visst är det ironiskt att Queen spelas just nu, samma låt som the Mighty Shuffle God angav tidigare… hehe.

3. Vi kan väl vänta tills förra veckan?

Och som tiden går fort, dagar blir till år och år blir till minuter, kanske timmar, i minnet. Helt plötsligt har man ignorerat väckarklockan och sovit till lunch eller förträngt den där dagen man var på resande fot. En sak är dock säker: att tiden går fortare än man hinner säger sufflé. Det är nu nitton dagar sedan jag satt inlåst på Gimogatan och ungefär fyrtioen timmar och femtioåtta minuter sedan jag skålade bort det gamla. Eller in det nya, sak samma, folk tycks mest ta det som en ursäkt. I alla fall. Jag är frånvarande här hemma och alla andra närvarande någon annanstans. Men snart kommer de jag saknar åter och livet blir mindre stök och mer viktigt.

4. Svammel

Ty sådan är jag.

5. En framåtblick bakåt då

Så vad drog året med sig då?

• En sommar med nytt vilket innebar nya riktningar
• Ungefär två samtal med min mor
• Tre resor utomlands till Norge, Finland och Spanien
• Och säkert fyra miljarder till. Orkar inte räkna mer. Räknar nog hellre bort. Jag har förlorat en vän, spenderat för mycket pengar, jobbat för lite, pluggat för fel, fått för lite poäng på tentor och annat obligatoriskt, förlorat förståndet otaliga gånger och skrattat för lite. Jag har skrivit för få e-mail och slängt för mycket mat, jag har suktat efter för mycket och druckit för mycket vin. Eller för lite. Jag har snackat för stort och sovit för kort tid. Samt varit vaken för lite.

Och inte ens det är nog.


Jag skulle gärna ha raljerat mer eller krönikörat mer, men tiden är lika knapp som snabb och min hjärna (läs fingrar) alldeles för frånvarande. Ledigheten, ja. Vart tog den vägen? Detta är nog terminerna och året då semestern blev ordinär och arbetet udda. Men udda är ju jämt så i slutändan blir det noll. Noll reaktion. Även om nyårslöftet nog blev någorlunda infriat till slut ändå. Eller såhär: det blev exakt infriat, för det var när jag i den kritiska tidpunkten tog löftet till mig och levde det men samtidigt försökte förtränga det, som årets största omvälvning blev ett faktum.


Vadå facit? Skriv ett brev så kanske jag ger dig mallen.

Detta är faktiskt ett problem! Jag har märkt att alldeles för många allt för ofta feltolkar det jag skriver. Men å andra sidan skriver man som en kratta så blir det ju fel. Som att försöka spika med en passare eller måla med vatten utan färg.


Suck suck.

Så, för att återuppta en klassiker. Ständigt dessa imorgon. Imorgon, Imorgon!! Aja, vad vore nuet utan morgondagen? Förmodligen bättre. Men å andra sidan. Idag är jag ensam och kära återseenden hör ju morgondagen till…

Men.

Imorgon: Hämta slips hemma hos J, reklamera slips, försöka få tag på amanuensen för T4 osv…