Ibland knyter allt till sig riktigt hårt. Livet knyter till sig en sjäv riktigt hårt och håller sig riktigt nära inpå. Som att livet håller en tillbaka, binder en och tvingar en till alla dessa insikter och handlingar som man i grund och botten skyr. Fast så är det ju med dessa saker som med alla andra, när de väl har lämnat en och när förtöjningarna har brustit då stoltserar man gärna med det som någon jävla Jan Guillou. Kanske är det där valet står. Att vara som Jan Guillou eller som någon mesig påskhare.
Fast påskharen ska vara rätt ryslig också har jag å andra sidan hört.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jan guillou. han har ju jag satt på saluhallen. med ett dött djur över axeln. helt blodig var han.
åh gud. jag har alltså inte satt på jan gulloui (i wish). jag har sett honom. skönt att vi redde ut det missförståndet.
synd att du tog det roliga ifrån oss :P
ja du. sätta på en blodig jan guillou i saluhallen, det hade varit rätt roligt faktiskt. (hoppas att han gör som glamourP nu och googlar sig själv så han hittar hit. spännande.)
Skicka en kommentar