På tal om minnen som aldrig suddas ut, som alltid finns kvar och som alltid slår en och som man slår tillbaka på satt jag och tittade på gamla bilder igår. Gick igenom i princip alla bilder jag har tagit de lite drygt senaste två åren. Även om man kanske aldrig riktigt inser det när man är mitt uppe i det är alla stunder, alla sekunder, fyllda av känslor. Kärlek, hat, ilska och sorg. Mycket kommer tillbaka när man tittar på bilderna, mycket gör det nog inte. Jag tittade i alla fall på bilder igår. Kul. Jag upplevde en del av känslorna igen. Skrattade åt misstag jag gjort, vred på munnen i besvikelse över saker, kände ångesten och kärleken och allt det där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar