Skallen är trädkrona

Utanför mitt fönster står ett lagom stort träd. Det har en lagom stor stam som efter ett par meter delar sig i fyra stora grenar. Sen är det ett stort myller av små och ännu mindre grenar som retar hjärnan, de går inte att få grepp om. Som skallen ungefär. På en stabil stam finns denna boll som sen spretar åt alla håll. Nåväl, trädet är fint i alla fall och en dag som denna när solen skiner och himlen är alldeles vackert blå fattas bara en sak: löv. Gröna löv i tusental som lätt vajar i vinden.

Blah.

Jag måste plugga, det är det som är grejen. Och jag kommer plugga, det vet jag. Ska bara samla lite motivation först. Visst solen och blåheten och det vackra ogreppbara trädet finns ju där, i alla sin ära, men tröttheten gör sig påmind. Och jag som ska lösa Algeriets problem på seminariet imorgon. Nice.