p3 alltså

Är det inte det ena så är det det andra. Är det inte britter så är det amerikaner. Men jag gillar nog England bättre ändå.

bland främlingar

”Men dina ögon är desamma...”

”Tiden går fort som förskjuten.”

”Jag behöver inte bevisa för er hur jag är kulturell!”

”Man ser bara till fiskarnas intressen!”

”- Hade du på dig jeansjacka när du kom?
- Nej.
- Nähä. ”

- Det är klart, det börjar kännas lite ensamt
- Jaså? Men det är ju massa folk här och jag har ju sett hur du har pratat med massa.
- Ja, men, alltså, de flesta går ju av efter ett par hållplaster. Det är inte ensamt på det sättet, jag har inga problem med att snacka med folk. Det är ganska lätt. Det är ju bara att säga ”hej”. Men ändå, det är ändå inte samma sak.
- Ok jag tror jag förstår, men du har ju i alla fall sett ut som att du har trivts
- Ja, det har jag ju, men… eller, vadå, har du suttit och observerat mig eller?
- Ja, lite kanske.
- Ok, men då måste du ju ha sett hur jag varit lite uppgiven mellan sidoshowerna?
- Nej, inte alls, du har sett helt oberörd ut, du har tittat ut genom fönstret och väntat på nästa. Eller alltså, inte oberörd som i uttråkad, utan helt neutral bara. Men varför är det ensamt? Jag menar, du är ju på väg nånstans! Du verkar ju vara vettig som människa...
- Jo, men är vi inte alla på väg nånstans?
- Jo, det är klart
- Och jag menar, det är ju inte målet som är det inressanta, utan resan dit!
- Men gud va klyshigt! Är det vad du har suttit och sagt till alla som du har snackat med eller?
- Haha, ja kanske, jag vet inte, men jag menar, nu är ju nu! Visst, jag ska nånstans och det är säkert bra där och trevligt och allt sånt där men, egentligen så är det ju nuet som räknas.
- Inte om man vill nå till målet
- Hur menar du då?
- Ja, jag menar, om man fokuserar för mycket på resan så kommer man ju aldrig till målet.
- Men vad skulle vara målet då?
- Säg det du, jag vet inte.

Tystnad

- shit, vilken filosofisk diskussion,. Vart är du på väg förresten?
- Till Halmstad. Du?
- Till Lund.
- Vad ska du göra där?
- Jag vet faktiskt inte, jag hade en idé när jag åkte, men nu vet jag inte längre. Hon den blonda som jag snackade med ett tag sågade mina planer totalt, och…
- Jaha, vad var dina planer då?
- Det spelar ingen roll nu. Jag har ett par dagar i Lund och sen ska jag hem igen. Får se vad det blir. Du ska inte med?
- Nä, jag ska till Halmstad. Jag bor där.
- Jaha, vad gjorde du i Stockholm då?
- Eh, tja, alldeles för mycket. Fokuserad för mycket på resan, haha!
- Haha, okej, eh, ja...

Tystnad

- Här ska jag av.
- Okej. Men du får ha det så bra! Tappa inte målet nu, hehe.
- Hitta målet nu! Sluta snacka med folk och gå av nån gång!
- Va?!
- Haha, ja fundera på den du! Hare bra!
- Okej, ja, detsamma!

Tystnad

Håll till godo

Varför är jag svag för såna här trallvänliga små brittiska låtar? Nåja, skitsamma, jag sjunger med och ler lite ändå.



Och varför ska de här små låtarna oftast ha så dumma budskap som i och för ofta visar sig passa allt för väl? Nåja, skitsamma, jag sjunger med och ler lite ändå.

yes yes yes. no?

Jag tittar alldeles för sällan på lekplatsen. Idag är allt en enda röra. Och grått är det där uppe också. Grått och blaskigt, det hänger i luften som vanligt. Och lekplatsen den står kvar och någon har dragit bort mattan som skyddar sandlådan. Hästarna som ungarna kan gunga på är målade i grälla färger. Eller kanske inte, kanske bara färglada färger. Glada färger. Perspektiven, benny, perspektiven!

Och jag tittar alldeles för sällan på lekplatsen. Den står liksom lite otillgängligt till från där jag har mitt skrivbord. Om jag lutar mig framåt så kan jag se den. Men det gör jag för sällan, som sagt. I alla fall. Andra mars och det är grått och lekplatsen står kvar och jag är alldels för bakis och jag måste plugga. Men men.

Snart går solen upp igen. Imorgon redan. Yeeeheeeeeesss!