snartpunktsnart

Det handlar verkligen om att sitta av tiden. Att barrikera sig på plats 130. Så får man tiden att gå. Men jag kom alldeles för sent idag, kanske också för tidigt. Efter att plågat mig själv med Cassese i ett par timar efter frukosten på Norrlands somnade jag så småningom på bänken. Plats 130 var skön att ligga på. När jag vaknade såg jag att tjejen bredvid mig gjorde narr av mig. Hon fnittrade med sin kompis. Åtminstone hade jag ju fått tiden att gå åt.

Innan allt detta hade jag velat i sängen. Då hade jag legat halvsovande och funderat på om jag verkligen skulle gå. Tjugo minuter innan start bestämde jag mig i alla fall för det och gick upp och klädde på mig. Och jag kom i tid. Men den flöt ändå på för fort och för brutalt och helt plötsligt frågade läraren något. Jag tittade bara tveksamt tillbaka, undrade om det verkligen var mig hon menade. Hon tittade bara uppfodrande tillbaka. Då svamlade jag något så hon gjorde det kloka och bytte offer. Men jag kom tillbaka efter rasten och förde i alla fall en god diskussion då. Mot vem och om vad är dock både oklart och glömt.

Plats 130, jag fick för mig att jag hade suttit där förut. När jag väl fick bort blicken från skylten såg jag att tjejen som narrat mig tidigare hade somnat. Det gör väl samma sak, tänkte jag då, spelar ingen roll att jag har suttit där förut. Det var nog också dags för kaffe. Jag visste att jag bara skulle bli trött av det, men det skulle få tiden att gå.

När jag reser mig från min sovplats vaknar tjejen bredvid.