Jag skrek fånigt när jag ramlade ur sängen

Vadå panik, liksom? Jag vaknade för ungefär tio minuter sen till det bekanta ringandet av min mobiltelefon. Jag hade ställt den på klockan tolv eftersom jag ville ge mig själv åtta timmar men insåg att jag inte kunde sova så länge som jag ville. Men det var inte detta som var källan till min panik. När telefonen ringde kom jag på att jag hade ställt på den på kl 12.00 men så fick jag för mig att det var måndag.

Jag tänkte hysteriskt att jag var dum i huvudet eftersom jag missat två föreläsningar och kom sen på,i full panik samtidigt som jag bokstavligt talar ramlar ur sängen, att jag har en uppsats i konstitutionell rätt som ska vara inne om två timmar. Men sen kommer jag på - halvvägs till hjärtattacken och under självmordstankar - att det ju faktiskt är söndag och således luuuuuuugnt.

Nu: frukost
Sen: skriva skriva skriva efter att ha läst läst läst.