Det finns inte mycket som kan göras ogjort. När väl en gärning har passerat från idé till praktik föds den till världen. Dess spår må tvättas bort och minnet av den kan blekna, men likväl är den född och kan aldrig igen bli ofödd.
Jag har precis varit i affären och ska kvällen till ära laga risotto åt och med min korridorskompis. Hon förtjänar det och jag likaså efter dagens bataljer.
För att kunna förskjuta det oönskat gjorda till det ännu önskade ogjorda ska jag drömma min framtid om Leeds bästa Risotto. Nåväl, jag ska laga den också.
måndag, november 10, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar