torsdag, juli 30, 2009

vad det nu var

På ett ögonblick ändras förutsättningar. Framtiden förändras snabbt och framtid finns därför inte. Framtid är benämningen på något som inte finns, som inte kan beskrivas och som enbart leder till analys av det förflutna. Eller, på ren svenska, framtid finns bara i det förflutnas tanke. Eller kanske, framtid finns inte, det lever bara genom det förflutnas drömmar. Hmm, kanske inte ändå. Borde nog vara, framtid är ett tankeexperiment som aldrig lämnar historien. Äsch.

Framtiden finns inte.

Om jag så skulle blogga istället, istället för att flumma ut i låtsasfilosofi med språkliga undertoner: Idag har jag lekt mentor, köpt något jag inte borde ha köpt, tittat på film med en vän och lekt med hatten framför spegeln. Vad vore inte livet om inte en lek med sig själv? Det var kul att leka med hatten.

Jag somnade också på sängen under eftermiddagen och uteblev från advokaternas rosé på Djurgården. Var kanske lika bra.

Och om jag så också skulle fortsätta blogga istället, istället för att fundera på varför jag gör som jag gör och varför jag inte gör som jag gör och istället sluta slå knutar på tankar om bakgrund och självinsikt, så skulle jag skrivit om gårdagens utgång. Att jag hade mycket trevligt på förfest som förvandlades till en dansant brygga in i natten.

Att jag nånstans i mitten sprang på trip-trapp-trull dryg, kommenterar jag självfallet inte. Jag leker mest på och stör mig på men njuter av att jag ”har landat lite mera i (mig) själv”. Men det märks ju inte okommenterat.

Nej, jag är nog mest tyst istället. Och bitter över att allt löser sig och att allt är mest är bra. När man lägger fram det på det sättet, så...

4 kommentarer:

Caroline Sparreman sa...

Försökte maila dig... Men det fungerade inte? Maila mig om du har tid (sulu80@hotmail.com)

/Carro

Anonym sa...

Att en person man en gång stod väldigt nära, (många år sedan nu) fortfarande verkar vara den samme, det värmer mig! Inte många förblir vad dem en gång varit. I denna värld av förtryck och ytlighet är det starkt att gå sig egen väg.

Caroline Sparreman sa...

Pratade om dig på jobbet, då det stod i tidningen hur en villa i Djursholm brann ner =) Det var ju som upplagt för våran "spikhistoria".... hahahah... Snart flyttar jag till Linköping, du är välkommen ner!

C to tha A to tha R to tha R to tha O

Markus sa...

Det var roligt att det faktiskt var du som skrivit detta. Jag är fortfarande imponerad. Och inspirerad. Kanske kan du ge mig en snabbintroduktion till bloggning nån dag? Vi kan till exempel ta det i helgen. Jag är rädd att jag kommer försöka lite för mycket bara. Men det tar vi i helgen.

Markus