"Orden ligger i vägen. De utgör en barriär.

De gör det omöjligt att veta var jag ska börja. De ligger som grus mellan verkligheten och omvärlden. Grisar ner, snurrar runt och luddar till.

På tapeten, i tapeten, hemma i Fagersjö, fanns linjer och streck i olika färger. En natt när jag låg i min säng där hemma, nyss hemkommen, stirrade jag på dem och föll. Mitt psyke och min glädje föll inom mig. Från hjärnan förbi hjärtat ner till magen. Jag ville börja gråta, som det barn jag var, men jag kunde inte.

Jag ville känna fram, ut till omvärlden, men verkligheten var för bitter för att kunna tillåta sig att sätta spår i det fysiska rummet. De spretiga linjerna var allt jag såg och fokuserade på. Jag låg med ryggen bestämt vänd mot familjen som låg på de andra sängarna i rummet.

Min hand rör sig konstant genom mitt hår och över mitt ansikte nu när jag skriver detta. Handen håller sig fast i omvärlden när verkligheten tränger sig på.

Floskler." Floskler