Vad är glädje, anyway?

Det är som att ord inte får plats, och inte vill få plats. De trängs i skallen och brottar sig genom synapserna och irrar runt runt runt. Men de får inte plats i verkligheten. De bara cirkulerar. Liksom.

Och vad är apati?

Kanske ska det vara så. När målet ligger under fötterna så finns det inte längre. Tomt. Och vad som är kvar är blåsiga cykelturer till ett jobb som jag inte vill ha och som bara tar tid från ett examensarbete som blir klart trots att det inte vill och som ändå inte kan bidra med något men som i alla fall ockuperar tid och drar undan tankarna från ensamheten och känslan av ensamheten och, ja, och vad?

Vad är kul? Alltså: "Vad är kul"? Så!

Om jag bara hade brottats mer med livet än orden så hade det kanske ordnat sig. Men det ordnar sig ändå. Det viskar orden som trängs också om. Det har redan ordnat sig och det kommer ordna sig ännu mer.

Och så blir apatin total. Och så blir apatin total. Och.