Ibland känner jag att det kittlar i magen. Den känslan är ju i och för sig angenäm. Den här gången var det att jag tänkte på att jag inte träffar min familj så ofta och undrade inombords vad de tänker och tycker om det. Då kittlade det i magen. Vet inte vad det betyder. Vad det borde betyda eller vad jag vill att det ska betyda.
Idag var det ännu ett virrigt seminarium. Att inte Mr Metod kan ta sig i kragen och styra upp lite när varken han eller någon annan fattar vad ordvrängarna svammlar om. Antar att det är detta som kalla Problembaserat Inlärande. Aja, det reder sig nog. Det visade sig ju i alla fall till slut att vi hade varit på rätt spår på basgruppsmötet.
Men å andra sidan är det kanske vårt ansvar.
Sen var det fika med gamla klasskamrater, stirrande in i väggen i köket i korridoren och lite av klassfest med klassen på Norrlands. Det var kul. Kom först och funderade ett tag på om alla kanske skulle utebli. Men det gjorde inte det. Så innan jag gick hade jag socialiserat och lyssnat till en stackars klasskamrat som bekännde att han svettades av ångest om nätterna. Hmmm.....
Annars så är jag bjuden till inflyttningsfest på lördags. Kanske dyker upp.
Imorgon: Jobb sen hockey sen korrefest i studentstaden
torsdag, februari 23, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Coolt att dom tog guld =)
Älskar dig så mycket benny.
Ärligt så skulle jag klara mig utan dig.. =P
MEN (och det är ett stort men)....jag vill verkligen inte vara utan en vän som du ;)
Puss puss
Hmm sjyst! Men jag fattar vad du menar. Ömsesidigt, my dear!
Skicka en kommentar