Sliten mellan olika intressen. Jag fick sommarjobb! Jag fick det! På onsdagen, precis när jag skulle stiga in i stadsbiblioteket i Stockholm så ringde telefonen och ICA-handlaren från ICA City i Uppsala var i andra änden. Jag blev chockad. Tankarna snurrade, svetten började tränga fram. Vad skulle jag göra? Vad skulle jag säga? Hur skulle jag agera? Vad?

Men jag tog det kallt. Tvingade undan chocken och svetten och svarade att jag ville ha det. Trots dess nackdelar. But the battle continues.

För egentligen så fick jag ju inte det jag bett om. Och den vänstra, den vanligtvis så kloka, hjärnhalvan forsätter poängtera att det vore bättre att tacka nej. Att vänta på det bättre. Den påminnner om det som jag har och det som är bättre. Påminner om nackdelarna, att det är fel tider, fel plats, fel framtid. Avsaknad av framtid? "Men det är ju bara ett jobb!" invänder jag. Inte behöver väl jag bry mig så mycket?

Men det gör jag. Och jag tackar ja, den vänstra hjärnhalvan till trots. Den andra hjärnhalvan bryter ned, poängterar fördelarna: det nya, att det nog egentligen motsvarar det jag behöver. Det behöver ju inte ligga någon konflikt i det! Visst, det motsvarar inte det jag helst vill ha och det är inte optimalt men det är det som finns!

Jag tar det. Lyckades ju få löneförhöjning till och med. Plus att de verkar riktigt trevliga! Det verkar bra. Det är ett mindre ställe, högre krav men mer jordnära. Jag har tagit det. Men jag blir kvar ändå. Kommer alltid vara kvar.

Tänk om det bara handlade om ett jobb ändå...

Sen så blev jag ju chockad av en annan anledning också. Men det passar sig inte här. Kan bara säga det att det egentligen inte gör något men att det rörde om en hel del. Det var verkligen inte det jag förväntade mig. Trött på gåtor? Ok, jag håller tyst då...

Sen bjöd jag på renskav med potatismos. Riktigt gott. Hade kryddat med krossade enbär och rosmarin för att få den där rätta smaken. Och jag tror att hon gillade det. Åtminstone den där ostkakan jag bjöd på till efterrätt. Temat var Sverige och det gick hem.

Seminariet gick också hem. Mr Metod är hur bra som helst egentligen! Grejen är nog bara att det tar ett tag innan man vänjer sig med honom. Sen så tror jag också att han verkligen tog intryck av min inrådan. Sedan jag sa till honom att jag vill att han behåller den höga nivån men arbetar med tydligheten känner jag att fler hänger med och att han också faktiskt får ut mer av seminarierna. Vi är fler som talar nu. Det är bra. Han har verkligen försökt, Mr Metod, och han har nästan lyckats!

Funderar för övrigt på om jag kanske ska leta upp nån vacker och trevlig liten människa att bjuda ut för en liten halv-dejt. Skulle vara trevligt. Vem ska jag välja? Ole Dole Doff. Om det nu bara var så enkelt. Hela den idén förutsätter ju att de är med på det. Men det är ett senare problem.

Eller möjlighet.

Nu ska jag plugga lite och läsa igenom posten. Eller så skiter jag i plugget. Det är en gästföreläsning. Utmärkt. Äntligen slipper vi Mr Torbjörn.

Förresten: Om du vill ha en sightseeing genom de östra delarna av Stockholm med förorter, ta 422 från Gustavsberg. Men tänk på att du behöver gott om tid. Typ ett halt liv eller så.

Imorgon: Föreläsning i Hyresrätt.