Hittade gamla dagboken

Söndagen den 14 oktober 2001, 13:45:

"Söndagar... Sega söndagar. Det är något speciellt med dem. Man är liksom tankfull och poetisk. Undrar varför. Kanske är det för att det är i slutet av veckan. Man har inget speciellt att göra utav dagen. Man kan bara sitta ned och tänka och bara vara tomt känslofull. Det är ganska lustigt egentligen.

Det är livet med! Man bestämmer sig för saker, saker som man verkligen vill, men så släpper man dem med en enkel axelryckning. Jag undrar varför! Livet är verkligen som en flod utan mål. En osynlig kraft som driver en framåt måt något någonstans. Man vill så mycket! Men man vill inget så pass mycket att man verkligen kämpar för det. Undrar varför.

Jag gillar verkligen söndagar som dessa. Jag sitter här och lyssnar på musik, Håkan Hellström faktiskt, och jag är bara lugn. Jag skulle behöva städa. Jag har börjat, men jag kommer nog aldrig bli klar... Jag undrar varför det är så! Varför gör man aldrig något helt ut? Det finns inget svar. Jag vill inte ens ha ett svar. Jag vill bara sitta här och följa med strömmen. Bara vara med.

Tänk om hela livet kunde vara söndagar som dessa. Vilken härlig värld man skulle leva i. Inga bekymmer, bara leva för dagen. Men så bra är inget. Imorgon är världen annorlunda! Det är som att man vaknar upp varje måndag. Eller nej! Varje måndag dör man och hela veckan är som en färd tillbaka till livet. Till söndagen. Jag älskar söndagar! Söndagar är livet! Kärleken finns på söndagar."

Tänk att jag skrev så för ungefär fem år sen. Känner nästan igen mig. Skillnaden är bara den att jag lyssnar på Tiger Lou just nu och att denna söndag varit rätt tråkig. Om än trevligt tråkig. Du fattar skillnaden.

Imorgon: upp klockan 05:15 och åk till jobbet