Ett tag bodde jag ute i skogen mellan Uppsala och Stockholm. Av många anledningar var det en jobbig tid, inte minst på grund av avstånden till allt och alla. Det var helt enkelt världens ände. Men där ute i skogen fanns också Mälaren med en strand och brygga.

Den bryggan med sin bänk var underbar. Man kunde gå dit på kvällarna, se solen gå ner och titta ut över vattnet. Samtidigt som solen sjönk mot nya nätter och dagar flöt den lite kyligare luften in med frisk doft. Det var så fridfullt att sitta där. Vattnet med dess enstaka kluckande lugnade och det gav tid till filosoferande och eftertanke.

Frid.

Jag längtar till bryggan nu. Det skulle vara skönt att sitta där och för bara nån timma eller två reflektera över allt det som händer hela tiden. Smälta det.

Nån som vet om det finns en sån brygga i närheten av Uppsala?

Imorgon: RF-seminarium om tre sömnpiller till rättsfall...