Tråkattack? Kanske.

Igår smög sig ilskan och tristessen på mig. Den lurpassade som så mycket annat runt hörnen. I förra veckan hade jag och en kompis bestämt att vi skulle titta på Sverige-England matchen tillsammans, men eftersom jag arbetade i den avlägsna förorten skulle han stå för detaljerna och styra upp kvällen.

Det gjorde han inte. Jag satt därför trängd bakom en lyktstolpe och ett huvud tillhörande en tjej som nervöst fixade till sitt hår halva kvällen. Jag såg en halv skärm som hängde 15 meter bort. Det gjorde mig på dåligt humör.

Men Sverige spelade i alla fall lika och är fortfarande sedan 38 år tillbaka obesegrade mot England. Jag hade hellre haft en vinst men det är gött att vi är vidare till slutspelet. Det är stort! Vissa journalister säger att det vore fiasko om vi inte hade gått vidare. Jag håller inte med. Det är STORT! Mycket stort. Bara att gå vidare från kvalet till själva VM är stort. Så nu väntar Tyskland i den otroligt vackra och häftiga Allianz Arena i München.

Ja, jag gillar arkitektur och häftiga hus. Patetiskt va? Men det skiter jag i. Det är ju en så jäkla snygg och cool fotbollsarena!