Jag känner kreativitet och jag luktar svett. Kanske är det kaffet jag drack för nån timma sen i kombination med musiken som jag lyssnar på just nu som gör att jag inbillar mig. I mitt undermedvetna har jag fastnat i stadium sex. Jag öppnade filen med de trettontusenåttahundra små bestarna som suger blod ur mig och som jag försöker mjölka och som jag hoppas brottsprofeten kommer skörda. Baka nåt gott på dem! Snälla?



Jag öppnade i alla fall filen och fann mig själv stirrande på orden - inte läsande, det vore för jobbigt. Jag är stirrande. Sen kom jag på mig själv med att rulla upp och ner för sidorna, undrande, var jag skulle börja och hur jag skulle sluta. Stadium sex var det. Fast jag är ändå lite stolt. Kom bara på mig själv med att vara mig själv.



Så jag gick ut till korridoren och tittade på Ma vie en rose (Mitt liv i rosa) en fransk-belgisk film om en pojke som vill vara flicka. Eller kanske en film om en flicka som var pojke. Svårt att säga. Bra var den i alla fall!



Så kreativiserar jag tomrum inne hos mig istället när filmen sen är slut.



Btw ska vi ha korridorsfest om ca två veckor. Problemet är bara att min yngre bror (har ändå inga äldre) egentligen skulle ha dykt upp den helgen och nu vet jag inte om jag borde låta honom komma eller om jag borde skjuta på hans efterlängtade besök. Jag saknar honom. För och emot. Varför finns det inga juridiska bedömningar för sådana problem som finns i verkligheten.



Förresten, bloggen jag länkade till där uppe nånstans är rolig. Önskar jag också kunde vara så. Fast jag är ju svart å andra sidan. Jag är min blogg.


Imorgon: tvätta och rensa bastarder i en wordfil med namnet "Tords handlingar under natten".

Förresten, vad det än är, fråga mig inte varför, jag kände för det bara.