Rullar tummarna. Jaha, dåså?

Solen börjar leta sig fram mellan molnen lite nu. Fast bara lite. Den liksom gömmer sig efter en liten stund igen. Retas med mig. Skorna står vid dörren och blänger på mig.

Igår var det sammelsurium på seminariet som vanligt och som vanligt somnade den store profeten under redovisningen. Hans huvud slog nästan i bänken. Kanske hade det varit bäst om det hade gjort det.

Och själv försökte jag anteckna och förteckna och försträcka. Mig själv alltså. Till låns. Men vem är inte det?

Och så sitter jag bakom fördragna gardiner i slummersolens halvsken och funderar på varför skärtorsdagen heter som den heter. Borde skära ner på förslappandet och svamlet. Bra insikt en sån här dag.

Get into the swing! Typ.

Böckerna blänger på mig också. Och så rullar jag vidare på tummarna. Och smygtittar ut genom fönstret. Snart, snart ska jag ta på mig dojorna.