När jag började plugga här i Uppsala så hade jag ingen aning om vilken nation jag skulle gå med i. De var ju så många. Tretton stycken eller så tävlade om min uppmärksamhet och mina pengar. Eller. Nja. Egentligen gjorde de väl inte det. Men eftersom man måste gå med i en nation för att få grillas av lärare och våndas på tentor så tävlade jag. Oklart mot vem dock.


I alla fall. Det hela slutade med att jag kastade tärning och strosade bort till Uplands och skrev in mig där. De var trevliga. Alla var individuella -som om inte alla är det, fast å andra sidan är ju inte alla det- och jag var på nån middag där vi käkade rödbetor och dansade på border. Det var skoj.


Sen böt jag iofs nation. Kommer inte riktigt ihåg varför just nu, men det var rimligt då. Tror jag. Det var ju iofs en lite pärs att byta. Det var som om det inte var meningen eller förbjudet eller nåt i den stilen. Efter ett tag gick det dock och sen dess har jag varit snerking. Om man nu säger så. Skitsamma. Spelar inte så jävla stor roll.


Spelar inte så stor roll över huvud taget faktiskt. Jag går knappt på nation längre, av nån (o)utgrundlig anledning och nästan minst på Snerikes. Men nusombetydersen ska man ju ta bort kårobligatoriet. Lite synd nästan


Tänk om alla fina hus försvinner och lämnar tomma rum och tomrum efter sig?