Det är verkligen en känsla av obehag. Det känns liksom i magen att det inte är så kul det här. Jag ska inte sticka under stol med att jag vill vara duktig, det vill jag verkligen. Men sanningen är att jag börjar tvivla på att jag kan vara det.
Men å andra sidan så måste man ju inte vara det.
Snart är det i alla fall sommar. Siktar på det. Inte för att man kan tro det just nu precis. Det känns snarare som höst. Det är grått som en filt ute och vinden viner som kom den från sibirien eller nåt. Regnet hänger i luften också. Det är ju bara för typiskt.
Fast å andra sidan så hade ju sol bara inneburit att jag längtat ut. Eller ännu värre. Tagit mig ut också.
Är det bara jag som ser ett mönster?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst infinner sig en obehagskänsla ju färre dagar som återstår. Och visst får man dåligt samvete för att inte läsa mera, även fast hjärnan säger stopp. Skönt i alla fall att det är fredag! Och snart sommartider! Hej hej!
Skicka en kommentar