och jag hade en viss fallenhet för guitarrhero….

Vilken slösommar.

Kom hem ifrån en lite tripp häromtimmen. Landade i soffan med en egenhändigt gjord pizza och gott sällskap. Nåja, sällskapet landade i soffan mitt emot och fatet med pizzan på bordet. Men ni fattar poängen.

När man reser genom landet, på räls med ett par moln ovanför skallen, känns allt både rätt och fel. Ungefär som juridik. Man sitter med en massa lagar som reglerar vad som är fel medan alla andra mest verkar försöka komma på hur man gör fel trots att det verkar rätt. Alltså, man sitter där på tåget och lever sitt liv så att man nästan hör en hallelujakör men ändå är det bara fel.

Det var ingen hallelujakör, det var en unge som trummade med fingrarna på min stolsrygg och sprang på toa stup i kvarten.

Ändå så känns det rätt trots att det tänks fel. Hur det nu var.

Min brorsa fyllde i alla fall år idag. Jag har gett honom lite tid av mig själv att disponera. Bara att det är jag som disponerar den åt honom. Vi ska ut i Stockholms skärgård har jag bestämt. On my expense. Jag uttryckte det som att han fick simma ut till ön och sova under bar himmel knaprande på ett korvbröd. Om han har tur bjuder jag kanske på lite ketchup också.

Viken syn det hade varit. Men han är ju i alla fall duktig på att spela gitarr.