Diggar bara lite

Och så har solen gått ner ännu en dag. Gått vidare till nästa land, till nästa världsdel. Det skiner säkert där, men här, här är det bara mörker. Härligt. Idag var det integrationsseminarium nr 1. Det var en katastrof. Uppgiften var dåligt formulerad, läraren var illa påläst och kurslitteraturen hade få svar. Det gick nog sådär. Så nu är det bara två integrationer kvar och sedan är det tenta och ikväll ska jag till riksdagen på besök. Om den bara hade legat i Uppsala. Men nej. Det är det bara jag som gör. Nåväl, här i mörkrets Uppsala är det i alla fall trevligt. Gick upp tidigare än på länge och idag spelar jag Soul to Squeeze på hög volym. Kommer ihåg i somras när jag fortfarande jobbade på Ica city. Kommer ihåg hur jag brukade spela den på hög volym på mp3-spelaren på morgonen och hur jag stillsamt brukade dansa till den i hissen. Det var trevligt. Trött och rytmiskt dansade jag. Idag sitter jag mest still. Diggar bara lite. Och sjunger med, till och med i gitarrspelet. Trevligt. Och där ute lyser mörkret och där bortar slocknar solen. Vilket påminner mig. ... I alla fall. I fredags, också efter att solen hade gått ner, satt jag i en soffa på en inflyttningsfest. Jag hade druckit vin, jag var glad men vemodig, djup med uttryckslös och jag babblade på. Det var också trevligt. Hon måste ha skrattat åt mig sen. Eller kanske till och med samtidigt. Kommer inte ihåg. Det jag minns är i alla fall att jag var så där ytligt djup som man bara kan vara efter ett par för många glas vin. Jag skulle kunna tänka att jag är för mycket och jag skulle kunna fundera på vad jag sysslade med där. Och vad jag sysslar med här. Fundera på att springa och sen springa vidare, liksom. Men det gör jag inte. Det var en trevlig fest.

Och så slutklämmen, "och solen har gått ner här, och upp där. Och medan den vandrar vidare diggar jag vidare. Seglar förbi. I vanlig ordning. Är inte det livet?"

Klyschigt värre.