Med stat(t)isk komik ända in i Lucia.

Fars: typ av komedi som bygger på situationskomik. Karaktärerna är oftast trovärdiga personer som hamnar i en knipa och tvingas ta till lögner som sedan mynnar ut i en lång rad förvecklingar och missförstånd.

T5: associations- och skatterätt.

Idag fortsatte farsen här i Uppsala. Den här gången var läraren femton minuter sen till ett uppskjutet integrationsseminarium som vi knappt hade fått information om att det ägde rum. Sen när vi väl kom igång blev förvecklingen total men hon tröstade oss i alla fall med att det minsann skulle komma läsanvisningar till kurslitteraturen redan innan tentan. Den plikttrogna publik som vi var skrattade vi pliktskyldigt åt det komiska.

Kritiken har varit enorm mot lärarna den här terminen. Jag har inte haft något emot dem. Jag tror på dem och får en känsla av att de egentligen är kompetenta. Mycket kompetenta. Egentligen. Problemet för våra stackars skådespelare är dock att föreställningen T5 är just en fars. En fars med en mycket rolig och av skådespelarna allt mer öppet föraktad regissör. Tyvärr. Och jag som tyckte pjäs nr fem var ytterst underhållande. Fast det tycker jag ju fortfarande å andra sidan.