Sekunderna

Det hänger en klarblå himmel äver mig och från den skiner solen med ett starkt ljus. Snön ligger lite vit på marken, någon enstaka cyklar lite längre bort. Och ni vet, när man är ute i sista stund är det oftast bråttom. Då hänger det till och med på sekunderna. Därför blir jag omåttligt arg, frustrerad och ilsken när jag upptäcker att cykellåset har frusit. Just den stund då sekunderna vara olidligt utsträckta och övertygade att tänja på sig lite till fallerar den fysiska världen. Det skulle ta mig så mycket som några få minuter att fixa upp låset, men då är allt kört. En sekund kanske inte låter som så mycket, men ihopgaddade till sextio spelar det ingen roll hur snabb man är. Hinner de före hinner nån annan det också.

Typiskt mig att försova mig då. Även om det var sekunderna som gjorde det!