Men så mindes han plötsligt en saga som han brukade berätta när han var liten. Den hade handlat om ett litet troll som kunde göra sig osynligt. Han hade hittat på historien och berättat den för sin yngre bror om kvällarna. Periodvis hade de delat rum och innan de somnade drog han historien om trollet och hur det hade kommit på villovägar ifrån sina föräldrar. I sagan var det en liten hare som lurade iväg trollet och som sen när den hade tröttnat hade lämnat honom ensam i skogen. Trollet var dock inte ensamt där ute i skogen särskilt länge. Han fann ganska snart en liten groda som höll honom sällskap. Trollet och grodan brukade leka eller bara sitta på en strand vid en liten sjö där ute i skogen. När de blev hungriga klättrade trollet upp i ett träd och hämtade kottar som de sen åt.
_ Hans bror hade tyckt om sagan, det trodde han i alla fall i efterhand. Han hade lurat i honom att han hade träffat trollet på riktigt och att sagan egentligen var sann. Han hade också lurat i honom att man oftast inte kunde se trollet eftersom det var osynligt långa tider och mycket blyg. Och så höll de på. Han berättade godnattsagor för sin bror som handlade om vänskapsband och trygghet, hans bror lyssnade plikttroget och drömde gott om natten.
_ Det var först senare som han hade förstått vidden av det han hade gjort. I berättelsen hade trollet så småningom hamnat i en människofamilj. En dag när det hade varit uppe i trädet för att hämta kottar gick en familj förbi och trollet hade av rädsla tappat greppet och fallit ner i familjens picknickväska. Det var visserligen inte alls vanligt att människor rörde sig i den delen av skogen och trollet hade aldrig ens sett en människa men ner i picknickkorgen föll han. Väl där hade han glömt kotten han höll i handen och stället börjat äta av maten.
_ Familjen blev givetvis förvånad och rädd när de kom fram till gläntan i skogen, brett ut filten och tittat ner i korgen. Den lilla flickan i familjen höll för ögonen och modern bad en tyst bön medan fadern tog tag i det då sovande trollet. Trollet vaknade i samma sekund men kände av någon anledning trygghet där i familjens närvaro. Och som av en vacker slump kände även familjen snabbt en trygghet. De adopterade trollet och tog med det hem till staden.
_ Grodan i sagan glömdes dock snabbt bort. Vad är vänskap i jämförelse med familj. Visst, vissa kvällar kom grodan tillbaka in i sagan och besökte trollet, men den trogne vännen rörde sig enbart i periferin. Bara några enstaka inhopp, som då det räddade det lilla trollet från dess mamma som ville ta med det hem till skogen igen påminde om vänskapen och det som en gång hade varit. Varken han eller hans bror reflekterade dock särskilt mycket över det då när de skulle sova i garaget. Då var det bara sagan i dess enklaste form som betydde något. För honom hur han fick berätta om familjelycka och för hans bror som fick sova sött om natten. Mycket mer än så var det inte då. Berättandet gjorde verkligheten till en saga och sagan till verklighet. De kunde glömma garaget och allt det andra och istället tänka på det de inte hade.
Senare – långt, långt senare – insåg han så kanske vidden av det han då hade gjort. Hur han hade bytt garaget mot ett hus, hur han hade bytt de själva mot ett troll. Hur detta sagans elaka monster hade fått symbolisera trygghet, vänskap och kärlek. Hur trollets föräldrar inte hade brytt sig och hur varelser av ett helt annat väsen, riktiga människor, hade fått ta hand om trollet på ett sätt hans eget slag inte förmådde. Men det var bara kanske. Det fanns ingen anledning att då senare – långt, långt senare – grotta i det. Men trollet, det kom han ihåg.
_ Hans bror hade tyckt om sagan, det trodde han i alla fall i efterhand. Han hade lurat i honom att han hade träffat trollet på riktigt och att sagan egentligen var sann. Han hade också lurat i honom att man oftast inte kunde se trollet eftersom det var osynligt långa tider och mycket blyg. Och så höll de på. Han berättade godnattsagor för sin bror som handlade om vänskapsband och trygghet, hans bror lyssnade plikttroget och drömde gott om natten.
_ Det var först senare som han hade förstått vidden av det han hade gjort. I berättelsen hade trollet så småningom hamnat i en människofamilj. En dag när det hade varit uppe i trädet för att hämta kottar gick en familj förbi och trollet hade av rädsla tappat greppet och fallit ner i familjens picknickväska. Det var visserligen inte alls vanligt att människor rörde sig i den delen av skogen och trollet hade aldrig ens sett en människa men ner i picknickkorgen föll han. Väl där hade han glömt kotten han höll i handen och stället börjat äta av maten.
_ Familjen blev givetvis förvånad och rädd när de kom fram till gläntan i skogen, brett ut filten och tittat ner i korgen. Den lilla flickan i familjen höll för ögonen och modern bad en tyst bön medan fadern tog tag i det då sovande trollet. Trollet vaknade i samma sekund men kände av någon anledning trygghet där i familjens närvaro. Och som av en vacker slump kände även familjen snabbt en trygghet. De adopterade trollet och tog med det hem till staden.
_ Grodan i sagan glömdes dock snabbt bort. Vad är vänskap i jämförelse med familj. Visst, vissa kvällar kom grodan tillbaka in i sagan och besökte trollet, men den trogne vännen rörde sig enbart i periferin. Bara några enstaka inhopp, som då det räddade det lilla trollet från dess mamma som ville ta med det hem till skogen igen påminde om vänskapen och det som en gång hade varit. Varken han eller hans bror reflekterade dock särskilt mycket över det då när de skulle sova i garaget. Då var det bara sagan i dess enklaste form som betydde något. För honom hur han fick berätta om familjelycka och för hans bror som fick sova sött om natten. Mycket mer än så var det inte då. Berättandet gjorde verkligheten till en saga och sagan till verklighet. De kunde glömma garaget och allt det andra och istället tänka på det de inte hade.
Senare – långt, långt senare – insåg han så kanske vidden av det han då hade gjort. Hur han hade bytt garaget mot ett hus, hur han hade bytt de själva mot ett troll. Hur detta sagans elaka monster hade fått symbolisera trygghet, vänskap och kärlek. Hur trollets föräldrar inte hade brytt sig och hur varelser av ett helt annat väsen, riktiga människor, hade fått ta hand om trollet på ett sätt hans eget slag inte förmådde. Men det var bara kanske. Det fanns ingen anledning att då senare – långt, långt senare – grotta i det. Men trollet, det kom han ihåg.
1 kommentar:
poetiskt, ääy!
Skicka en kommentar