Det där trädet skulle leda mig tillbaka till dig. I alla fall trodde jag det och tror det jag ser. Jag skulle titta ut genom fönstret och se det stå där precis som vanligt och leka med vinden och gunga till rytmerna som alltid förr. Jag skulle vissla takterna och le i andetagen. Men så står du bara där så ensam, utan löv och framtidstro, och hänger. Och det även om det är samma gräsmatta här, samma blommor och lekplatser, samma hus och staket. Buskarna är borta, men vad gör väl det. Med lite fantasi kan man låtsas.
Men idag är i alla fall himlen blå och igår dansade jag trots det gråa vädret. Jag stod innanför det regninga fönstret och tittade ut mot en dyster värld och log. Inte ens vädret förmår mig på fall, tänkte jag. Och det var fel, men det var sant ändå.
Men idag är i alla fall himlen blå och igår dansade jag trots det gråa vädret. Jag stod innanför det regninga fönstret och tittade ut mot en dyster värld och log. Inte ens vädret förmår mig på fall, tänkte jag. Och det var fel, men det var sant ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar