Och livet tog vid. Efter ett liv i bloggens skugga med goda utsikter om ett vidlyftigt berättande tog verkligheten över. Utanför mitt fönster har ungarna börjat leka i bara tröjorna, de trivs i solen. Ibland spelar de fotboll, kanske köper de också tuggummi borta vid Tempo. Likadant var det under löprundan imorse; barnen var överallt de inte hade varit under vintern och vore det inte för vår verklighet hade även jag varit det. Men verkligheten kallar, och jag med den. Jag finner mig själv på uteserveringar och framför fotboll. Under bibliotekens gröna lampor och i de vaknande trädens armar. Livet i skuggan var gott så länge det varade men den goda föresatsen utvecklades till ett monster. De tusen aporna tog över.

Och jag, jag bara njuter.