Hon arbetar fortfarande på förnedringen, vilket lugnar honom. Åtminstone innebär det att hon har någonstans att gå, att pusta ut. Någonstans att skingra tankarna. Bland lådor och böcker, staplade på varandra, kan han se henne framför sig. Varken glad eller lycklig, varken ledsen eller arg. Bara med en svettdroppe i pannan, klädd i en illasittande grå långärmad tröja och med en bister min. Hon arbetar tyst och metodiskt. Förnedringen tynger luften och kväver samtalen.
Trött och utarbetad efter ännu en dag kan han i sitt inre sen se henne sitta ned. Hon sitter på bänken utanför. Hon sitter där och röker, i hans dagdröm - en dagdröm som lugnar honom. Medan molnen tvekar och sen bestämmer sig för att stanna kvar, för att skänka lite regn, sitter hon där nästan hel stilla. Bara bröstet rör på sig när hon suger in röken i lungorna. Vad gör det om de förgiftar lite till?
Men så är hon sjuk. Hon är förkyld och hon ska snart operera sin ena axel. Den blev skadad ett par år tidigare under en vansinnesfärd på cykeln. Hon hade tagit med honom till Konsum den eftermiddagen för att köpa äpplen. Efter att par öl hade hon bestämt sig för att skämma bort sin son och göra honom äppelpaj. Hennes dåvarande pojkvän som hon då bodde hos hade inte tyckt om det och de hade bråkat om det, men till slut fick hon låna cykeln. Full, vinglande och irriterad hade hon tagit med sonen.
Ilskan hade dock varit kortvarig och hon hade snart skrattat hjärtligt. Av någon anledning, som han inte hade förstått, hade det roat henne att cykla. För honom var det mest ett färdmedel som hade tagit honom till henne den förmiddagen. Men hon njöt och hon skrattade ända tills hon ramlade. Hon hade försökt cykla upp på trottoaren och medan hon föll hårt mot trottoarkanten skrek hon. Han satt och väntade vid hennes sida ända tills ambulansen kom fyrtio minuter senare. Han fick sitta längst fram när de åkte till sjukhuset.
Och nu ska axeln snart opereras. Hon hade ringt över sjön och sluddrande berättat den nyheten för honom. Han lyssnade och svarade artigt på hennes frågor. Han säger att han älskar henne och de bestämer att de ska ses under julen. Han tror inte på det.
Men hon arbetar fortfarande på förnedringen och det lugnar honom. Det är hon själv som kallar det för det och när hon säger det skrattar han ansträngt. Hon har i alla fall någonstans att gå, tänker han. Men hon hör inte hans ansträngdhet och vill det kanske inte heller. Han tänker på det samtidigt hennes nye pojkvän skränar i bakgrunden och samtidigt som han stirrar på bordet framför sig. Stirrar framför sig på den tomma whiskyflaskan.
Vi arbetar kanske alla i förnedringen, viskar han när de har lagt på.
Trött och utarbetad efter ännu en dag kan han i sitt inre sen se henne sitta ned. Hon sitter på bänken utanför. Hon sitter där och röker, i hans dagdröm - en dagdröm som lugnar honom. Medan molnen tvekar och sen bestämmer sig för att stanna kvar, för att skänka lite regn, sitter hon där nästan hel stilla. Bara bröstet rör på sig när hon suger in röken i lungorna. Vad gör det om de förgiftar lite till?
Men så är hon sjuk. Hon är förkyld och hon ska snart operera sin ena axel. Den blev skadad ett par år tidigare under en vansinnesfärd på cykeln. Hon hade tagit med honom till Konsum den eftermiddagen för att köpa äpplen. Efter att par öl hade hon bestämt sig för att skämma bort sin son och göra honom äppelpaj. Hennes dåvarande pojkvän som hon då bodde hos hade inte tyckt om det och de hade bråkat om det, men till slut fick hon låna cykeln. Full, vinglande och irriterad hade hon tagit med sonen.
Ilskan hade dock varit kortvarig och hon hade snart skrattat hjärtligt. Av någon anledning, som han inte hade förstått, hade det roat henne att cykla. För honom var det mest ett färdmedel som hade tagit honom till henne den förmiddagen. Men hon njöt och hon skrattade ända tills hon ramlade. Hon hade försökt cykla upp på trottoaren och medan hon föll hårt mot trottoarkanten skrek hon. Han satt och väntade vid hennes sida ända tills ambulansen kom fyrtio minuter senare. Han fick sitta längst fram när de åkte till sjukhuset.
Och nu ska axeln snart opereras. Hon hade ringt över sjön och sluddrande berättat den nyheten för honom. Han lyssnade och svarade artigt på hennes frågor. Han säger att han älskar henne och de bestämer att de ska ses under julen. Han tror inte på det.
Men hon arbetar fortfarande på förnedringen och det lugnar honom. Det är hon själv som kallar det för det och när hon säger det skrattar han ansträngt. Hon har i alla fall någonstans att gå, tänker han. Men hon hör inte hans ansträngdhet och vill det kanske inte heller. Han tänker på det samtidigt hennes nye pojkvän skränar i bakgrunden och samtidigt som han stirrar på bordet framför sig. Stirrar framför sig på den tomma whiskyflaskan.
Vi arbetar kanske alla i förnedringen, viskar han när de har lagt på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar