Hit and Run

Om man hade observerat mig under dessa första sju veckor hade man lätt kunnat förledas att tro att jag är Joakim von Anka. Att jag har förlett mig själv att tro att jag är Joakim von Anka. Men jag badar inte i pengar. Jag har inga oändliga resurser och jag är varken rik eller förmögen. Jag är blott en enkel student från ett nordligt land i Europas utkanter med lagom resurser och hyfsade utgångspunkter. Jag önskar att mitt bankkonto hade beskrivit mig på samma sätt. Men nej, mitt bankkonto är så upphetsat av mina transaktioner och Joakim von Anka-fasoner att det nu har skickat ett checkhäfte till mig.



Idag ska jag dock inte använda denna checkbok. Efter att ha sovit i elva timmar och beslutat mig för att strunta i träningen innan seminariet ska jag nu duscha i den klaustrofibiska duschen, smyga in på mitt rum och klä på mig innan jag snurrar ut till cykeln och skruvar fast lamporna jag köpte härom dagen. Jag vägrar cykla utan lampor på kvällarna nu. Inte nog med att det troligen är olagligt och brottsligt här i England, det är också farligt. När jag var på väg hem längs huvudleden ut till Headingley förra veckan försökte en taxi köra över mig. Kanske inte med uppsåt att döda mig, men ändå. Han liksom gasade lite där han stod och touchade min ena pedal. Jag blev rasande, men han flydde därifrån. Hit and run får en helt ny innebörd.