Köttfärsmaffian - igen

Igår var jag instängd på en högmässa. Jag hade blivit medlurad på julkonsert, och det lät ju trevligt, och det lät ju ännu bättre när det ryktades att man efter konserten skulle bjuda på glögg och köttfärsbakelser. Så jag satt helt enkelt på biblioteket med mina jurpaböcker och våndades i väntan på den stora uppenbarelsen.

Så stiger jag alltså så småningom in i the Refectorys entré och tittar efter bekanta ansikten. Men så skymtar jag något jag inte sett på veckor. Längre bort, längst bort i korridoren, ser jag en gul t-shirt. Jag tänker tyst för mig själv att det inte kan vara sant, men lugnar mig sen med att det faktiskt bara är en julkonsert. Dessutom står det bord uppradade längst ner i den stora salen och jag misstänker belåtet att dessa bord ska användas för att föda oss med varm glögg och köttfärsgrejerna.

Och stor publik är det ju också, så något väckelsemöte kan det väl inte vara?

Jag hittar i alla fall mina vänner och vi sätter oss ned (ganska långt bak för att i snyltandes tecken vara nära den utlovade maten) på stolar där programmet och någon folder som jag inte läser förrän det är försent ligger. Och så börjar det. De fanatiska små studenterna, klädda i sina gula Christian Union t-shirts, ber alla ställa sig upp och första sången sätter igång. Chockerad ställer jag mig upp.

De sjunger, jag mumlar. De läser verser ur bibeln, jag letar efter nödutgången. De sjunger igen, jag får panik. Jag blundar och tänker på vad E skulle ha gjort i den här situationen. Sagt och gjort; jag springer - halvt hysteriskt - ut ur salen.

Jag säljer inte min själ för ett par köttfärspiruetter.