Oj Oj Oj

Det var länge sedan senast. Jag vet. Men kanske är det oundvikligt. För, käre läsare, i Uppsala tvingas man prioritera. I livet tvingas man prioritera. Och så också här.

Men det funkar.

Det flyter annars på bra. Studierna rullar på. Rummet blir mer och mer inrett för varje vecka som går. Det kommer nog aldrig bli klart, men det ser hyffsat ut nu, och bättre kommer det bli. Men mer om det senare.

Tja, vad ska jag säga. Det är lite komplicerat. Inte bara har jag vunnit nya erfarenheter i form av juridisk förståelse (om än mycket grundläggande sådan), jag har också stiftat många bekanskaper och några nya vänner. Korridoren, ja den kära korridoren. Har varit över all förväntan. Inte ens i mina vildaste drömmar kunde jag ha anat eller drömt att det skulle vara så här.

Där finns först och främst R. Han är den bäste. En hjälte som hjälper mig när jag anar oråd och viker min hjärna ett par varv till i förvåning och desperation. Ovärderlig. Och det konstiga är att han inte själv verkar förstå det. Han tror mig inte är jag säger det. Men jag litar på honom och tror på honom. Kanske är det för att jag känner igen mig själv i honom. Jag vet inte. Jag känner honom inte, och han sannerligen inte mig eftersom han spyr ut den ena galna tanken om mig efter den andra. Man kan bara skaka på huvudet. Men kul är det.

Där finns också M. Cool kille. Känner att jag gjort bort mig inför honom. Och egentligen är han den sista eftersom han är Mikaelas pojkväns paralellklasskamrat. Men jag och min stora käft i kombination med Uppsala-alkohol. Man kan bara skaka på huvudet. Åt mig själv. Men han är sjyst!

Där finns också E. Tvillingsjäl? Kanske att ta i. Men hon förstår. Och jag förstår. Och jag litar och jag hoppas hon litar. Hon är bäst.

Där finns L. L, tja vad ska man säga. R sprider ju lite rykten som är helt uppåt väggarna. Men jag kan säga såhär. Om jag var hennes pojkvän och jag visste skulle jag blivit fly förbannad. Men hon är världens goaste.

Där finns amerikanen. Stackaren, vi som envisas me att snacka svenska. Men han är riktigt sjyst. Gillar honom.

Där finns T. Ålänningen. Haha, jaaa, värdens underbaraste.

Och K, och den andra K, och M och L och damråttorna.

Och utanför korridoren finns den läskiga världen och alla underbarisar. usch. Läskigt det där. Men jag ska bli jurist likt förbannat. Kanske. Om jag inte ska bli sjuksköterska. Men det är en annan diskussion.