Benny existerar inte. Han existerar inte. Finns inte. Eller: sinnebilden av Benny existerar inte. Fast det är ju det den gör! Bara inte i verkligheten.

Det skulle ju vara kul om han gjorde det. Om han verkligen existerat. Om han gått på denna jord med alla hans lärjungar bakom sig. Följande.

Följande. Tänk er följande:

Benny hade existerat. Benny hade utplånat sig själv. R Kan aldrig förstå det. Men å andra sidan är det ju en förtroendegrej. Kanske han vet? Jag tror det. Han accepterade mitt påstående igår.

Men JAG existerar. Och en del av mig förnekar jag. Annat överdriver jag. För mig själv.

Komplicerat det där. Jag författar åtminstone inga bondemanifest. Jag är inte så genomskinlig.
Så var det sagt. Elakt. Men sant.

Försök inte vara något du inte är. Försök inte vara något du är. Försök inte alls. Prata bara om dig själv!

Inte om Benny. Han existerar inte. Annat än i andras hjärnor.

Men likt förbannat är det Benny som smyger längs gatorna här i stan. Inte för att Benny någonsin smyger. Det är inte han. Det vore inte likt honom. Men så finns han ju inte heller.

Och ingen blev klokare av det.

Imorgon: frisering, seminarieplugg, Akalla.