I Michael Moores film "Bowling for Columbine" så finns det ett tecknat avsnitt som återger hur den vita amerikanen flyr så fort det kommer färgade. Avsnittet vittnar om fördomar och xenofobi.

Jag brukade skratta åt det avsnittet. Amerikanerna är ju bra tokiga, tänkte jag samtidigt. Jag skrattar visserligen fortfarande. Men det slår mig med jämna mellanrum att det svenska (om det nu verkligen finns något sådant) samhället är precis likadant. När man räknar bort utbildning och språk och allt sånt så visar det sig att de som har utländska efternamn eller ser utländska ut får lägre lön. Om de får jobb över huvud taget.

Och när invandrare, eller låt säga icke-etninska svenskar, flyttar till ett område med många etniska svenskar så flyttar de etniska svenskarna därifrån. Rent ut sagt för jävligt.

Och allt bottnar i rädsla. Hoppas att jag inte börjar låta som Moore nu, om jag minns rätt hade han lite samma poäng. Men i alla fall, svenskarna är rädda. Rädda för att invandrarna är kriminella (vilket de inte är, inte mer än "svenskarna" i alla fall), att invandrarna ska ta deras jobb, att invandrarna ska radera ut den svenska kulturen. Att invandrarna ska radera ut den svenska kulturen?

Helt absurt. Jag väntar på den dagen då "svenskarna" ska fatta att det inte inte finns någon svensk kultur, och i den mån det finns det så går den inte att radera. Det om något är väl ändå invandrarna ett bevis på? Så himla löjligt.

Och ännu en gång borde vi skämmas.

För övrigt så var Rosenbergs program idag en fempoängare. Den tog ställning för invandrarna utan att för den skull förbise problemen. Bra jobbat.