Nedslag

Trötthet..
Mina fötter luktar svett och jag somnar nästan. Det är inte så att arbetet tröttar ut. Egentligen. Egentligen inte. Bara ibland.

Sökandet. Efter tro, pengar och vänner. Success and happiness. Sökandet i en värld där sökandet inte existerar. Där bara jag existerar. Och du. Och vi. Ni. Sökandet leder mig till mig själv. Runt runt.

Vi springer i ringar. Jag springer. Jag sprang. Sprang för att stå still.

Lika mycket som jag lånar. Skäms på mig.

Men nedslag är å andra sidan inte helt ärliga.

Tro inget fel. Det ligger inget fel i det. Idag är ingen glaskastardag. Blott en arbetsdag.

Arbetsdag. Och jag slocknar. Likt adventsljusen.

Och fötterna luktar fortfarande svett. De vet inte om det. De har glömt bort det. De lever sina dagliga liv, går sina dagliga liv, i tron att de är lukfria.

Men de luktar bara obefriat. De förpestar.

Ska nog ta och tvätta dem. Ja, det ska jag nog.

Senapsdiskussionen var för övrigt intressant idag. Vi människor, ni människor, finner sannerligen underliga saker att diskutera och skratta kring. Vem kunde ha anat att senapstanten skulle säga till senapsmaken att den svarta estninska senapen är starkare än den röda.
Ett hysteriskt skrattanfall - i magen - senare, eller kanske tidigare (?) letade vi alla efter en grekisk friterad ost under japansk täckmantel i all världens mats hyllor. Osten existerade inte. Den luktar säkert för illa för att få göra det. (Det finns ingen motsättning i det, försök inte)

Imorgon: plugg och terminsavslutning på läx-hjälpen i akalla.