söndag, januari 22, 2006

... who am I to disagree? Travel the world and the seven seas, everybody is looking for something...

...men man finner aldrig vad man söker eftersom man inte vet vad det är man söker. Jobbig relation det där. Men sådant är väl livet.

Och livet i den stora studentstaden fortsätter att förvåna. Vi har blivit släppta ut den galne professorns grepp, men hans ord ekar fortfarande i våra hjärnor. Allas våra hjärnor. Numera är vi i den galne seminarielärarens grepp. Tråkigare människa får man leta efter. Effektivt tar han död på det under första terminen skapade juridikintresset med skapad ostruktur under strukturella förhållanden och ett evivgt messande om metodik. Det enda jag känner är att hans metod skapar ostruktur. Inget annat.

Eviga dialoger med stackars studenter som ingenting fattar kombinerat med luddiga cirklar på den svarta tavlan i den fina salen i det stora universitetshuset skapar inget annat än ångest när det förr skapade glädje och insikt.

Vart tog juridiken vägen? Men jag klamrar mig fast - hänger i en lös tråd. Och jag klättrar. Synd bara att tråden, det svaga repet bara blir längre och längre. Jag minns knappt längre vad som finns där uppe.

R är stadd i evigt förfall. När ska han bryta trenden? Än finns det tid. Än finns det tid!

Och jag dansar. Musiken flödar, Tiger Lou spelar och vi shottar. Vart tog ungdomen vägen? Är detta ungdomen? Numera är det en ständig kamp mot klockan will you marry me? men jag känner ju inte dig! Det enda jag känner är att nationerna skänker frid och fröjd när det inte är för trångt. Gårdagens utgång på v-dala var bra. Riktigt bra. Även om slutet blev sämre än det borde ha blivit: vi flög nära marken i en gul taxi till en halvt avlägsen bensinstation och hämtade upp en borttappad vante. Fan, när ska han ta sig i kragen den vanten!?!

Och i köket garvade jag åt en stackare som trodde jag garvade med henne. När ska kaoset sluta? Kan inte göra annat än le.

Vad annars? En halv natt på akuten med den stora klådan och en hög med avföring i samma stackares skåp i köket.

Vansinnigt. Livet är vansinnigt. And I think I like it!

Imorgon: Rättsfallsseminarium och Läxhjälp.

Inga kommentarer: