Nedslag.
Poetic.

Hann inte upp på tåget idag heller. Stod där och väntade på stationen och tänkte hoppa på i farten. Men tåget det bara rusade förbi och jag föll platt mot marken. Blöder näsblod.
Den röda färgen klär mig inte. Den skär sig mot mina gröna ögon.

Men det kommer fler tåg. Det kommer fler tåg. Upprepbara mantran.

Kom hem med förnyat intresse och en "nu ska jag fan ta mig i kragen"-mentalitet. Satte mig vid skrivbordet och tog fram rättsfallen. "Nu ska det fan i mig bli rättsfall av hela slanten". Juridicum, here I come. Läste ett par sidor, sneglade på soffan. Den kallade. "Nåväl, där kan jag väl sitta", tänkte jag. Och tänkt och gjort. Efter en stund tänkte jag att jag lika gärna kunde lägga mig ner bekvämt. Soffan liksom kallade på det. Tänkt och gjort.

Jag somnade.

Fan också.

Det kommer fler tåg. Det kommer fler tåg.

Sverige förlorade idag. Vart skall det sluta? Anyway. Barcelonaresan börjar ta form och kopparna jag köpt gör mig väl. Två olika saker men ändå så nära. De ger mig ro. Ta mig här ifrån. Snälla, ta mig härifrån. Antingen med flyget till Barcelona eller med tåget in i juridiken. Båda? Tja, varför inte.

Imorgon kanske jag hinner läsa ett par sidor till. Sen är det two tons of Fun. Min butik ska bli såld. Undrar hur det slutar. Hur började det nu igen?

Uppslag intill nedslaget:

Jag försöker rädda den värld som sjunker.
Men det är jag som simmar i en plastmugg
Och trots att jag försöker äga det som finns under huden,
trots att jag står emot elden,
börjar den skrikande huden slita och dra i mig.
Ingen sa om finns en chans att vinna.

Fritt tolkat

Usch så dystert.

Undrar vilken tid tåget flyger förbi imorgon.

Imorgon: Plugg och sen utgång.