Kommer hem sent en natt. Eller tidigt en morgon. Tittar ut genom fönstret och ser några enstaka fönster lysa, en ensam taxi rulla på gatan. Kommer hem sent en natt med blandade känslor. Med ett schizofrent förhållande till livet och alla dess beståndsdelar. Käkar lite mat och försöker bearbeta den alkohol som förgiftar min kropp och tänker stilla att det egentligen inte är fy skam. Att det egentligen är bra och att det finns små saker som tvingar fram leenden och den rätta känslan.

Börjar sedan jämföra med en annan verklighet, tvingar in mig själv i en annan referensram och ser helt plötsligt världen med nya ögon. Och börjar tänka efter, känna efter, letar efter sorgen och ropar efter ilskan. Men så mitt i allt konstruerat elände inser jag att det är bra det med. Intet mörker utan ljus, eller vad man nu säger. Fast jag menar ju givetvis tvärtom.

Kom hem från den stora staden en natt. Denna natt. Dubbla känslor och dubbla budskap. Jag är fångad i en stormvind. Det är inte bara en sång, utan ett liv.

Men så lever vi ju alla samma liv egentligen.

Imorgon: plugg