måndag, maj 22, 2006

It is eating us all up. Inget är enkelt och ingen dag är den andra lik – Public Therapy, a way of living.

Mitt i allt tentaplugg fick jag ett kärt besök den här helgen. Min lillebror, 15 år gammal från Eskilstuna, kom hit. Vi har varit på bio, svängt förbi en korridorsfest, sett mina korridorskamrater dyngraka, varit på försvarets jippo i Stockholm, sett semifinalen och melodifestivalen på tv och en del annat.

Jag har en svaghet. Bland alla de andra alltså. Jag skulle gärna säga att den består av oförmågan att fatta beslut. Det hade varit så enkelt att bara definiera det så och sedan gå vidare. Som om inget hänt. Men saker händer hela tiden och definitionen är ju givetvis fel och endast halva sanningen. Jag har egentligen inga svårigheter att fatta beslut. Beslut fattas ju hela tiden och allt som oftast är jag rätt bra på det. Förutom när det kommer till knepiga saker.

Så, då var det sagt, brasklappen inslängd och jag själv är blottad. Visst äter det upp oss och visst äter det upp mig. Jag är idag långt ifrån de deppiga och nedstämda dikterna som jag gluttade lite på idag. I mångt och mycket en helt annan människa. Mycket gladare och med mer självförtroende. Men det har fan inte gjort livet lättare. Problemen förändras men problemen består.

Jag vet att ingen är perfekt och jag totalt ofullkomlig. Jag vill ta de rätta besluten och gå de rätta vägarna, men mitt i allt resonerande och letande efter dessa vägar snubblar jag på rötter och annat skit.

Skit också.

Men förhoppningsvis får jag fler chanser. För tusende gången har jag bestämt mig igen, tagit mig i kragen och står nu rak i ryggen med handen stadigt pekande åt RÄTT håll. Eller hur var det nu? Som en vindflöjel kommer jag rotera ett par varv och sedan inte längre fatta vad som är norr. Eller öster.

Jag vet vad jag vill dock. Biljetten är köpt och tåget väntar. Det är bara att hoppa på. Nu får det vara slut på velandet. Tåg? Var det inte flyg?

Världen snurrar, och jag med den.
Sannerligen, jag med den. Vill du snurra med mig? Jag lovar, det är kul, nästan som en karusell!

Weeeeee. Tihi.

Nä, nu får det vara nog! Kom på fika imorgon! Jag bjuder på teet…

Imorgon: tentaplugg bl.a.

Inga kommentarer: