Valmanifest

I could have gone with the madness. Filosofen har återvänt till jordelivet.

Ett regnoväder drog in över Uppsala i torsdags. Det var behövligt. Syndafloden sköljde över oss i ca 15 minuter och renade oss från våra synder. I vårt stora skepp med det blå taket satt vi alla skyddade och låtsades om ingenting. Vi överlevde och tur var väl det.

Men vi forsätter synda. Syndafloden påminde oss bara om att vi borde erkänna det. Eller? Men vi gillar ju att synda! Eller? I hate it anyway.

Saknar min brygga. Bara min brygga. Kanske borde jag bygga en egen här nere i skogen. Hugga ner ett par träd, skapa min egen oas och sitta där i lugn och ro. Jag har rusat fram alldeles för mycket och fokuserat på fel saker. Men det ska jag sluta med nu. Jag ska fokusera rätt och rättfärdigt.

Men hycklandet är bara hycklande. Vi lär oss aldrig. Vi rättfärdigar fel med det som är fel. Sedan när kan fel bli rätt bara för att det är fel. Det vore ungefär som att rättfärdiga krig med att det är krig.

Men jag ska försöka. Jag ska försöka hitta tillbaka till pragmatismen, klarsynen, det egna livet. Ensam är stark. Så stark att han inte behöver någon. Där kom hycklandet igen. Men i alla fall, det ska bli bättring. Paus från verkligheten.

Jag går till val på detta. Någon som röstar på mig? Idag är det val och jag vet vilken plattform jag väljer.

Synd bara att jag inte kan hitta valurnan. Men vad gör det? Vi lever ju ändå inte i en demokrati.

Imorgon: Rf-sem 15.