Disoriented

"Lyssnar till Creed. Igen. Länge sedan senast. Många år. B – Emotionellt handikappad. Vet inte vad det betyder, vad det innebär. Försöker leva som jag lär, men jag lär vad jag lärt mig i syndernas värld.

Forgive me father for I have sinned.

Vaknade till åskan inatt. Ingen annan verkar ha hört den. Drömde hemskt och vaknade hemskt. Jag går och jag har gått långt. Dag efter dag, mil efter liv, men jag når ingenvart. Jag är allt annat än mig själv. Är allt jag vill vara.

Jag är ärlig!

Jag vet att jag skapar mina egna fängelser. Ingen tvekan om det. Jag sätter mina egna gränser och planerar mina egna misstag. Och som jag har gott, som jag vandrat. Jag har nåt långt, men jag kommer ingenvart. Upprepning på upprepning på upprepning. För varje andetag dör någon. Jag dör varje dag – emotionellt handikappad.

Tittar åt ett annat håll. Så jag slipper se.

Inga problem existerar. Jag har dött igen. Gör inget. Problemen finns inte.

Emotionellt handikappad."

" Jag undrar vad som får mig att vakna.
Och somna.
Jag undrar vad som får mig att älska.
Och hata.
Jag undrar vad som får solen att gå upp.
Och ner igen.

När jag går ner i mig själv. Stiger ner i min grav och frossar i min egen olycka och när jag ibland kommit upp och bländas av lyckan och medvetet faller ner i graven igen i ett desperat försök att fly allt jag vill ha därför att allt jag hatar är det enda jag känner.

Då undrar jag varför jag lever. "