Okej, det kanske är dags att dra sig tillbaka verkligheten från min lilla landsflykt.

Jag har haft hemtenta. Den slet i mitt sinne under ett fyrtiotal timmar, plågade mig om förmiddagarna, gjorde mig sällskap under middagen och drev mig mot andra sidan. Om vad tänker jag inte avslöja. Ni får gissa om ni vill.

Men fem i tolv i fredags lämnade jag och R in våra exemplar till institutionen för rättning. Ryktet går att det är herr Wessman som ska rätta. Eller rätta och rätta. Om tentorna hamnar på hans skrivbord är jag ytterst tveksam till om han ens kommer läsa dem. Om han nu gör det blir det nog på sin höjd skummande. Treor till alla, eller vad säger ni? Jag skulle då bli glad för det resultatet i alla fall.

Sen så sov jag.

Sen var jag på förfest i en finfin studentlya, ute på ÖG sen efterfest i en annan fin studentlya. Allt var trevligt. Drack mig lagom full och fick mig en promenad hem. Sen däckade jag iofs. Inte av fyllan dock. Av livet. De som såg mig skulle förstå.

Uppsalanatt

Livet är hårt. Uppsala är virrigt men livet är hårt. Välkommen hem.

Sen igår var jag och E på demonstration mot rasism. Hjälpte henne hålla en banderoll. Uppsalabor mot Rasism anordnade och hennes organisation var medarrangör. Kändes skönt att komma ut i bakfyllan och visa att man har vettiga åsikter. Sen hamnade vi i och för sig mitt i ett nersparkningsjippo. Trodde för ett par sekunder att de skulle slå ihjäl de två nazisterna. Jag må vara antirasist, men våld är ALLTID fel.

banderollen

Sen så försökte E sno en katt. Som tur var för den fete lille krabaten lyckades hon (vi) inte. Hon yrade nåt om att den var bortsprungen och att därför skulle vi ta hem den (samtidigt som jag mumlade något om att vi kunde grilla den i ugnen). Men jag älskar djur. Särskilt hundar och katter. Även om jag även har en förkärlek för små boaormar. Pälskrabaterna är oftast trogna i vått och torrt. Plus att de vill bli klappade.

katten (ser du pricken?)

Idag var pappa och syrrorna på besök. Sen så lagade vi korridorspizza. Okej, vi var bara fyra som åt. Men det var lika trevligt som alltid. Min korridor är bäst!

Imorgon ska jag försöka tvinga mig att börja på mitt sakrätts-PM. Suck.

Imorgon: tillbaka till studentlivet (också)