När jag först började lyssna på Phoenix så lyssnade jag ganska mycket till dem. Mycket till dem. De är bra!


Och så satt vi där båda i vår misär på Snerikes och tyckte synd om oss själva. Hon för det svårare, jag för det lättare. Det skitigare. Såhär i efterhand så skäms jag, men vad gör man inte när det handlar om livet.


När detta så evigt närvarande kryper nära. Närmare. Trycker sig mot kroppen.


Det var ganska länge sedan jag var på Snerikes. Em kröp hem och singelgrabbarna gav upp och fann inget ragg så jag fick ge upp. Eller upp och upp. Jag fick gå hem. Ni fattar. Och jag som ville dansa med E. Men en annan dag. Kanske.


Troligen.


nu ska jag sova - gonatt och sovgott.