För en liten stund kändes det. Sen var det över igen. Raka ögon, virriga fingrar och kaffe.
Igår kväll var jag på klassfest. Jag vet inte vad det var med mig, men jag var omåttligt trött och av någon underlig andledning inte riktigt på humör. Men jag försökte. Och sen så steg det en vacker dam i vacker svart klänning in där på Smålands. Jag pratade inte med henne, våra ögon möttes aldrig och jag glömde henne mycket snabbt men hon påminde mig om att vi lever i nuet. Av någon annan underlig anledning glömde jag även detta. Jag vägrade dricka den där tequilan och Snerikes tycktes inte lika rolig som förr. Men så gav jag ju sen efter och hällde i mig denna dryck som är bland det värsta jag vet. ”Kom igen nu, han är ju riktigt på g nu” hörde jag och jag dansade ner mot dansgolvet. Det bara brast. Det roliga var att en av de sista låtarna skrek ut ”don’t let me go” och jag sjöng med samtidigt som de andra sade ”vi ska gå”. Jag hörde bara musiken och dansade själv för ett par sekunder. Sen upptäckte jag att jag var en förlorad vante och gick till de andra vid garderoben. Tjejerna - som jag hade lyckats få i mera tequila - var lika onyktra som jag kände mig. Sen träffade jag min granne, självklar var hon ute. Och eftersom jag levde i nuet lämnade jag henne illa kvickt och cyklade hem. Det gjorde tydligen hon också och vi hade efterfest hon och jag i tre timmar. Sen kom jag på att solen knackade på dörren.
Så tolv timmar efter den svarta klänningen står jag en halvtimma för sent på stora torget och känner nästan ingenting. Min själ och min hjärna har vridits ur så många gånger det senaste året att jag tror att bara blotta tanken ska få både hjärta och hjärna att blöda, men nada. Men så helt plötsligt, när det hettar till mellan kaffe och fingrande med smulorna känns det. Jag fokuserar på den enorma termosen. I huvudet sjunger Jens Lekman ”Yeah, I got busted”. Jag funderar på att nynna med, men gör det inte. Senare får jag höra att jag varit för snäll. Men det jag tänker är att Jens sjunger att han är busted och sen sjunger en massa skit.
onsdag, september 19, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar