T - thirty three days

Igår var jag i Stockholm och för att komma dit tog jag ett tåg. I vanlig ordning blev jag nästan överkörd av en bil på vägen till stationen. Cykelhjälmstvång för galna juristcyklister vore kanske något att tänka på.

Men jag hann med tåget, det gjorde jag. Även det var på håret. Det räcker ju inte med att komma i tid till stationen, man måste fixa biljett också. Och maskinerna på perrongen är inte alltid de snabbaste. Så där stod jag mest och stampade med fötterna och flåsade efter min vansinnesfärd över Väderkvarnsgatan. Det satt en mamma med två barn på bänken bredvid maskinen också. De tittade konstigt på mig. Fast de tyckte nog å andra sidan att jag var konstig.

I alla fall. Maskinen spottade ut min biljett samtidigt som tågvärden blåste i visselpipan och jag studsade in i första klass och gick förbi ett visst kommunalråd mot vagnarna längst fram. Det var många vagnar att gå genom men jag hade sällskap av en följeslagare som följde mig. Hon orkade dock inte gå genom alla vagnarna och gav upp i den näst sista.

Och då händer det. Inte på vägen till vagnen, men väl där i vagnen, sittande på ett säte. Det är en GIGANTISK mal eller geting eller nåt. Såg inte riktigt vad det för en insekt men den var en g i g a n t i s k sak! Den försökte komma ut genom ett fönster som var stängt, den såg nog friheten där ute, susandes förbi i hundra knyck. Mitt i allt det förskräckta - min undangömda rädsla och sakens jakt efter frihet - satt också en stackars tjej som försökte jaga iväg saken.

Men det gick inte. Saken ville ut genom just hennes fönster. Tjejen kom till slut på den alldeles briljanta idén att öppna fönstret. När fönstret sen var öppet ville dock inte saken flyga ut. Nej, tänkte den säkert, jag vill ut här nere. Inte där uppe där det är öppet. Men tjejen gav sig inte. Hon tog sin dagstidning och förde saken mot fönstrets öppning.

Då tog vinden tag i saken och kastade den inåt vagnen och saken - som nu blivit en missil - träffade en tant i ansiktet.